Scan barcode
lancefestivalen's review against another edition
3.0
Jag hade glömt hur uppfriskande det kan vara att läsa något som inte nödvändigtvis är oerhört seriöst, nyskapande eller överlag lite svårtillgängligt. Lyckligtvis finns ju ändå en koppling till samtiden här, i och med att det är en (t o m uttalat) satir över den amerikanska samtid som tyngdes under oket av ett presidentskap så unikt att dess titelinnehavare givit upphov till ett adjektiv: Trumpskt.
Det är politisk satir, det är ett miljöstatement och det byggs upp kring en lagom knasigt kriminalmysterium. Framförallt dämpar den de panikartade svallvågorna i kölvattnet bakom sagda Trumpistiska politik genom att degradera det till en ytterkantsföreteelse - om än med reell politisk makt - som det bara gäller att hålla i och hålla ut tills allt blåst över och de har yrat vidare mot nästa mål. (Det betyder förstås inte att riskerna och konsekvenserna är ointressanta - nej, trumpismen är ett hot mot världsordningen på flera sätt - men att det finns ett slut någonstans och att folk i allmänhet inte är galenpannor.)
Nog om detta. Boken då? Jo, det är roligt på det där mysiga - ibland gränsande till hysteriska - sättet. Hiaasen lyckas ta ut svängarna rejält utan att det går överstyr. Men kanske är det lite för glättigt ibland. Jag tänker framförallt på Diego, som - utan att avslöja för mycket - går igenom ett helvete under större delen av boken. Vi bjuds aldrig in att reflektera över hans lidande, som även det beskrivs i samma bekymmersfria ton som de andra karaktärerna. Ingen av karaktärerna, nu när jag tänker på det, beskrivs på ett djupare sätt än som karikatyrer vilket gör att jag gillar dem mer eller mindre. T o m "Mastodon", bokens version av Donald Trump, framstår som rätt harmlös.
Det är lättsmält, det är roligt och det är ändå tillräckligt världstillvänt för att fungera som en kommentar om samtiden. En "Ta det lugnt" för oss som trots allt bryr oss om (och oroas av) samtiden.
Det är politisk satir, det är ett miljöstatement och det byggs upp kring en lagom knasigt kriminalmysterium. Framförallt dämpar den de panikartade svallvågorna i kölvattnet bakom sagda Trumpistiska politik genom att degradera det till en ytterkantsföreteelse - om än med reell politisk makt - som det bara gäller att hålla i och hålla ut tills allt blåst över och de har yrat vidare mot nästa mål. (Det betyder förstås inte att riskerna och konsekvenserna är ointressanta - nej, trumpismen är ett hot mot världsordningen på flera sätt - men att det finns ett slut någonstans och att folk i allmänhet inte är galenpannor.)
Nog om detta. Boken då? Jo, det är roligt på det där mysiga - ibland gränsande till hysteriska - sättet. Hiaasen lyckas ta ut svängarna rejält utan att det går överstyr. Men kanske är det lite för glättigt ibland. Jag tänker framförallt på Diego, som - utan att avslöja för mycket - går igenom ett helvete under större delen av boken. Vi bjuds aldrig in att reflektera över hans lidande, som även det beskrivs i samma bekymmersfria ton som de andra karaktärerna. Ingen av karaktärerna, nu när jag tänker på det, beskrivs på ett djupare sätt än som karikatyrer vilket gör att jag gillar dem mer eller mindre. T o m "Mastodon", bokens version av Donald Trump, framstår som rätt harmlös.
Det är lättsmält, det är roligt och det är ändå tillräckligt världstillvänt för att fungera som en kommentar om samtiden. En "Ta det lugnt" för oss som trots allt bryr oss om (och oroas av) samtiden.
lnwdc's review
adventurous
dark
funny
fast-paced
- Plot- or character-driven? A mix
- Strong character development? It's complicated
- Loveable characters? Yes
- Diverse cast of characters? Yes
- Flaws of characters a main focus? It's complicated
4.0
beckeal's review against another edition
3.0
I think this easily could’ve been a 4-star for folks who sincerely dig this kinda thing, but I’m not really one of them. I appreciated the writing style for sure — cheeky, pun-riddled, smart, cinematic, and a breeze to read — but the story itself was a little too … pointless?? I dunno. I enjoyed it and its witticisms, but can’t help feeling like it was still something of a waste of time.
aferdinand's review against another edition
funny
lighthearted
slow-paced
- Plot- or character-driven? A mix
- Strong character development? It's complicated
- Loveable characters? It's complicated
- Diverse cast of characters? Yes
- Flaws of characters a main focus? Yes
3.0
angus_mckeogh's review against another edition
4.0
Hiaasen is able to channel Trump (or Mastodon in the novel) perfectly. Sometimes mimicking something abhorrent is more difficult than something which is pristine. Trump, I mean Mastodon, is a truly dreadful public speaker and you’d think Trump wrote his dialogue himself within the novel (never mind the fact he’d likely accept the supposition that he did). Hiaasen has Mastodon sounding like a teenager with a fifth grade education which is perfect apery and extremely entertaining. Those were the parts of the book where I frequently laughed out loud; Trump’s dialogue. Hiaasen captures the buffoonery of this administration cogently and manages to write a great story at the same time.
missyjohnson's review against another edition
4.0
The usual Hiaasen Florida craziness. Pythons, micro-dosing LSD, illegal immigrants, POTUS, affairs with secret service agents, rich widows, Potussies, and Skink. A fun little reading diversion with laugh out loud moments.
mrsclicquot's review against another edition
3.0
My first Hiaasen.
Quirky and satirical.
Hiaasen, I get it. You didn’t like Mastodon.
Loved Angela Armstrong.
Quirky and satirical.
Hiaasen, I get it. You didn’t like Mastodon.
Loved Angela Armstrong.