Reviews - La patro kaj la maro

383 reviews for:

Jag valde läsa boken som heter Pappan och Havet och är skriven av Tove Janson. Jag har inte läst många böckerna på svenska så det här boken tog mig lång tid att läsa.

Karaktärerna i boken är medlemmar av muminflamiljen. Så det finns, Muminpappa, Muminmamman, Mumintrollet och My. Berättelse berättas ur Muminpappans synvinkel.

I början av boken mominpappa besluter att det är bäst att muminfamilj flyttar till en ö som har en fyr. På ön, pappan vill bli fyrvaktare men kan inte fixa fyrens ljus. Pappan bara tar följande projekten men han kommer inte att lyckas. Samtidigt muminmamma blir mer och mer deprimerad när hon kan inte odla en trädgård tills hon börjar måla mumindalen inne i fyren. Det gör hon glad men det är klart att hon längtar hem.
Mumintrollet utforskar skogar och ängar i ön som är bebodd av myror. My dödar myrorna men mumintrollet är inte glad. Nattlig mumimtrollet försöker hitta sjöhästrar som är illvillig mot honom. Mumintrollet blir vän med Mårra medan de här nattresorna.
När muminfamilj firar den elak fiskarens födelsedag, det för reda på alla att fiskaren är faktiskt fyrvaktaren. Han tar sin jobb tillbacka och muminfamilj återvänder hem till Mumindalen.

Jag tycker att Pappan och havet var faktiskt ganska sorglig men jag tror att det var en trevlig bok. Även om det var liten krävande jag känner att det var också en givande läsupplevelse.

boiling_avocado's review against another edition

4.5

Koko muumien perhe on erikoisen huolissaan viskilaatikon turvallisuudesta. Also muumipeikko on aika turhan äkkiä nimeämässä kaiken näkemänsä hänen omistuksiinsa, mutta selkeästi oppinut tällaisen käytöksen isältään. Muumimamma piiloutuu puun taakse - mood. Pikku-Myy tulee vuosi vuodelta samaistuttavammaks.

Suosittelen kaikille.

sydsnot71's review against another edition

5.0

First of all, this is an adult book. It might look like a children's book and you could read it as a children's book but it is, I think, a book about change, adjusting to change, and accepting each other and events.

It is beautifully written. Jansson manages to intertwine a lot of different threads and tones without ever letting it escape her. At some points, it is genuinely creepy and at others funny. But there's an air of melancholy about it until virtually the end.

The characters deal with their move from Moomin Valley to Lighthouse Island in their own different ways. Initially, it looks like this is Moominpappa having a mid-life crisis, and perhaps he is. But as they settle down on the island each of them Moominpappa, Moominmamma, and Moomintroll has to adjust to their new home, which doesn't feel like a home. Each of them deals with it in different ways. The only character that never really changes is Little My, and she seems disappointed when things turn out...OK.

There's also the story of the fisherman and The Groke. Both of whom are also changed by the Moomin's coming to the island. The Groke is a fantastic creation and its story here is wonderfully told. She brings cold wherever she goes, but no one knows why she ended up how she did, although Moominmamma has a theory:

"It was probably because no one did anything at all. Nobody bothered about her, I mean." (26)

I can't recommend this book highly enough. If you have kids read it too them, but read it if you don't. This might, just might, have been the book I needed in December 2020 as I contemplate Christmas in my bedroom.