Reviews

Enjoyed the dialogue and style but not a fan of the overall structure.

Felt kind of pointless that the ending of the story is basically given away in the first chapter. Also it took ages to get to major mystery resolving / climaxes, but they were written about so casually that I didn’t even feel excited by them.

Was often unsure of where I was in the timeline.

lunaseline's review against another edition

Go to review page

2.0

Av White Teeth minns jag ett hemmakontor av något slag. Från Autograph Man har jag en bild av en man som står utanför (eller sitter i?) en bil. Jag är med andra ord inte superbra på att komma ihåg vad jag har läst om 😊
Däremot sitter oftast någon slags känsla kvar. Och sedan millenieskiftet har jag, vid omnämnande av Zadie Smith, känt: "kvalitet". Jag minns att böckerna var gedigna, på den tiden säkert på en nivå som var något högre än jag var van vid.
Gediget är det här också, men nivån är - subjektivt och/eller objektivt - lägre. Eventuellt på grund av vana (läs: "kräsenhet") eller på grund av att jag bara inte fastnar i den här historien på samma sätt. Jag vet inte riktigt varför. Det kan vara "kvinnlig vänskap genom livet"-förbannelsen; sådana storys funkar liksom aldrig på mig (jag är väl typ ensam i världen om att inte ha fastnat för Ferrante?). Det kan också vara dispositionen; jag brukar gilla tids- och rumshopp, men här blir det bara... hoppigt. Vissa stycken känns irrelevanta, andra betydelsebärande på sätt som inte följs upp senare. Danstemat är egentligen det enda som känns konsekvent, men samtidigt känns det som att det egentligen är relationerna som borde vara fokus, och de blir från och till otydliga. Det finns, i alla fall i senare delar, intressanta diskussioner om ras- och makthierarkier, men de göms liksom bland den där oklara hoppigheten, så jag blir aldrig på riktigt berörd.
Eller så är den bara lite för lång? Mot slutet bryr jag mig mer igen, och sista kapitlet är fint ☺️
Vilken scen som kommer sitta kvar om 17 nya år? Alltid svårt att säga. Men två barn i varsin mörkhyad nyans framför en gammal dansfilm är väl inte helt otippat.

michalswart's review against another edition

Go to review page

2.0

This book was a serious struggle. Narrator - no name - was hard to relate to, let alone to like. It jumps from one point in time to another, seemingly random. The most I got out of this, is that this narrator was (or let herself be?) controlled by three different women in her life: her mother, her friend Tracey, and het employer Aimee.

viljahe's review against another edition

Go to review page

reflective relaxing medium-paced

Plot- or character-driven? A mix
Strong character development? It's complicated
Loveable characters? It's complicated
Diverse cast of characters? Yes
Flaws of characters a main focus? Yes

4.0

becsoto's review against another edition

Go to review page

slow-paced

Diverse cast of characters? Yes

4.5

lindzlovesreading's review against another edition

Go to review page

3.0

I think Zadie Smith objectively is one of the great London writers. I mean she has the same scope as Dickens, and her depth of writing is extraordinary. So I have never really come up with any real reason why I don't completely connect to her books. I mean do not get me wrong there are times I loved it, it is very easy to sink into her writing, I love her London and her ideas, but then there are other times when I get lost, it all gets wispy and it all falls away. I think this has more to do with character motivations than anything else. in this book the main character is maybe a little too ambivalent about everything. I don't know. This book technically is amazing, but at times there wasn't enough to hold on too. Is that even a valid criticism/

More...