Scan barcode
hayesstw's review against another edition
4.0
After reading a couple of crime novels by [a:Håkan Nesser|161054|Håkan Nesser|https://images.gr-assets.com/authors/1223193653p2/161054.jpg], I've tended to avoid them because they are not so much whodunits as wheredunits: his locations don't seem to be able to make up their minds whether they are Dutch or Danish, and that bothers me all the time I am reading them. But this one, though it takes place in a fictional town, is identifiably Swedish, and very definitely a whodunit with a difference.
The nameless killer writes letters to a detective, naming his or her victims in advance. Some of the named victims have common names, and so the police struggle to find the killer's targets to protect them before they are killed. The killer also informs the media, which criticise the police for not putting more resources into protecting the named victims rather than catching the killer, who is always one step ahead.
Like many Scandinavian fictional detectives Gunnar Barbarotti is divorced, but unlike most he is not alcoholic, so the reader is not forever being distracted by his drunken escapades. The plot is complex, but quite believable, and no, I didn't work out who did it before the denouement.
The nameless killer writes letters to a detective, naming his or her victims in advance. Some of the named victims have common names, and so the police struggle to find the killer's targets to protect them before they are killed. The killer also informs the media, which criticise the police for not putting more resources into protecting the named victims rather than catching the killer, who is always one step ahead.
Like many Scandinavian fictional detectives Gunnar Barbarotti is divorced, but unlike most he is not alcoholic, so the reader is not forever being distracted by his drunken escapades. The plot is complex, but quite believable, and no, I didn't work out who did it before the denouement.
pontuselias's review against another edition
4.0
Håkan Nesser har nu kommit in på sin andra bok i kvartetten deckare om kommissarie Gunnar Barbarotti. Denna medelålders och frånskilde herre dök dock inte upp förrän efter halva förra boken Människa utan hund från förra året, men får mer plats i uppföljaren även om förbrytarens ”helt andra historia” också är central del. För det är mycket som inte riktigt är som det ser ut som inledningsvis, där gåtan berättelsen bygger som vanligt är lysande hos Nesser.
Denna historia börjar med en semester i Frankrike där några svenskar av en slump träffas och börjar umgås. Fem år senare börjar Barbarotti få brev om att en efter en av svenskarna som var med denna semester skall mördas, vilka också sker efter hand.
Nessers tidigare högkvalitativa Maardamserie, som hade intressanta och skickligt gjorda utgångspunkter, ett fiktivt och detaljerat utformat landskap där den litterärt tänkande kommissarien van Veeteren hade sin naturliga plats, har nu bytts ut mot ett mellansvenskt landskap med det vanliga svenssonlivet i centrum. Barbarotti känns dock naturligare än de flesta andra medelålders poliser i svenska kriminalromaner men är mer tråkig i sina kärleksproblem och puttriga humor än sin kollega från Maardam. När man sedan närmar sig samhällsbilden blir det hela löjeväckande med småborgerlig ytlig irritation över kvällstidningarna och dokusåpor. Här är Nesser knappast någon djupsinnig tänkare, något som han dessutom skyltar lite för öppet med och tidigare i sin Maardamserie klokt undvikit.
Även om också historien är för utdragen, gör mordgåtan samt vältecknade bifigurer ändå En helt annan historia läsvärd. Men om man utgår från föregångaren Människa utan hund och denna bok verkar denna kvartett knappast bli någon ny Maardamserie, även om den som så många andra så kallade kriminalromaner är acceptabelt tidsfördriv.
Denna historia börjar med en semester i Frankrike där några svenskar av en slump träffas och börjar umgås. Fem år senare börjar Barbarotti få brev om att en efter en av svenskarna som var med denna semester skall mördas, vilka också sker efter hand.
Nessers tidigare högkvalitativa Maardamserie, som hade intressanta och skickligt gjorda utgångspunkter, ett fiktivt och detaljerat utformat landskap där den litterärt tänkande kommissarien van Veeteren hade sin naturliga plats, har nu bytts ut mot ett mellansvenskt landskap med det vanliga svenssonlivet i centrum. Barbarotti känns dock naturligare än de flesta andra medelålders poliser i svenska kriminalromaner men är mer tråkig i sina kärleksproblem och puttriga humor än sin kollega från Maardam. När man sedan närmar sig samhällsbilden blir det hela löjeväckande med småborgerlig ytlig irritation över kvällstidningarna och dokusåpor. Här är Nesser knappast någon djupsinnig tänkare, något som han dessutom skyltar lite för öppet med och tidigare i sin Maardamserie klokt undvikit.
Även om också historien är för utdragen, gör mordgåtan samt vältecknade bifigurer ändå En helt annan historia läsvärd. Men om man utgår från föregångaren Människa utan hund och denna bok verkar denna kvartett knappast bli någon ny Maardamserie, även om den som så många andra så kallade kriminalromaner är acceptabelt tidsfördriv.
More...