Scan barcode
mindthebook's review
4.0
Oh-hooh, Summer Wine.... och förstås These Boots Were Made for Walking och Some Velvet Morning.
Det var besöket på Brucebo, Gotland, som ledde till en flera veckor lång Lee Hazlewood-revival. Där på ägorna står två små gula stugor i en skogsdunge. I en av dem bodde Herr Hazlewood på 70-talet i en lite problematisk exil.
Precis som titeln anger är det här inte bara en biografi utan också en självbiografi. Aldeles för detaljerad, kan man tycka, mer som journalism. Vill vi verkligen veta vilken kompromisslös, hatfax-skickande surgubbe Lee var. Det är också en form av besvikelse att konstatera att han levde ett opoetiskt liv. Så hur kunde han skriva de där själfulla sångtexterna.
Ändå läste jag varje ord och varje rad i den här boken och gjorde många marginalnoteringar. Här ifrån min söndagshorisont på Caffè Nero i Putney befinner jag mig ett stenkast från den studio där ett mycket stelt möte skedde mellan Nick Cave och Hazlewood (sid 92-93). Ett annat scenario är när Lee klampar omkring i sina handsydda cowboyboots kring Covent Garden och letar efter en decent burger, så det blir till slut TGIF tillsammans med den hårt prövade managern. Tänk att vara ansvarig för en lynnig Chivas Regal-pimplande raconteur on the loose.
Tonen är trots allt kärleksfull och i andra källor har jag läst fina saker om Lee, som att han "took the 80s off" för att vara en närvarande pappa med sitt tredje barn. Eftersom det är valtider kan tilläggas att han var stolt över att aldrig ha röstat republikanskt.
Hur gick det i storyn om the silver spurs?
https://www.etsy.com/uk/listing/1285977069/pop-culture-necklace-summer-wine-cluster?click_key=2c6e29bdb22d42d462406b63d6166239720c70cc%3A1285977069&click_sum=3ef03064&ref=shop_home_active_4&frs=1
För den som önskar en introduktion till Lee Hazlewoods liv och verk finns mycket info och minst en podcast på Light in the Attic Records.
Det var besöket på Brucebo, Gotland, som ledde till en flera veckor lång Lee Hazlewood-revival. Där på ägorna står två små gula stugor i en skogsdunge. I en av dem bodde Herr Hazlewood på 70-talet i en lite problematisk exil.
Precis som titeln anger är det här inte bara en biografi utan också en självbiografi. Aldeles för detaljerad, kan man tycka, mer som journalism. Vill vi verkligen veta vilken kompromisslös, hatfax-skickande surgubbe Lee var. Det är också en form av besvikelse att konstatera att han levde ett opoetiskt liv. Så hur kunde han skriva de där själfulla sångtexterna.
Ändå läste jag varje ord och varje rad i den här boken och gjorde många marginalnoteringar. Här ifrån min söndagshorisont på Caffè Nero i Putney befinner jag mig ett stenkast från den studio där ett mycket stelt möte skedde mellan Nick Cave och Hazlewood (sid 92-93). Ett annat scenario är när Lee klampar omkring i sina handsydda cowboyboots kring Covent Garden och letar efter en decent burger, så det blir till slut TGIF tillsammans med den hårt prövade managern. Tänk att vara ansvarig för en lynnig Chivas Regal-pimplande raconteur on the loose.
Tonen är trots allt kärleksfull och i andra källor har jag läst fina saker om Lee, som att han "took the 80s off" för att vara en närvarande pappa med sitt tredje barn. Eftersom det är valtider kan tilläggas att han var stolt över att aldrig ha röstat republikanskt.
Hur gick det i storyn om the silver spurs?
https://www.etsy.com/uk/listing/1285977069/pop-culture-necklace-summer-wine-cluster?click_key=2c6e29bdb22d42d462406b63d6166239720c70cc%3A1285977069&click_sum=3ef03064&ref=shop_home_active_4&frs=1
För den som önskar en introduktion till Lee Hazlewoods liv och verk finns mycket info och minst en podcast på Light in the Attic Records.