Take a photo of a barcode or cover
3.68 AVERAGE
3.68 AVERAGE
slow-paced
Plot or Character Driven:
Character
Strong character development:
No
Loveable characters:
No
Diverse cast of characters:
No
Flaws of characters a main focus:
Yes
Micheal, who likes to be on the go, visits an auction of a gipsy acre, supposedly one of the cursed houses of a fictional village. Knowing that he would never be able to buy it but he anyways goes to it. Being there, he realises that this could be his dream house, and while the auction is going on, he dreams about growing old in it and finding a perfect partner to share the memories with. And then watches some random person buying his dream house. After coming out of the auction, he meets a girl, actually a rich girl and knowing that he doesn't have a shot, he tries to impress her. His fate is in his accordance, and he ends up not just marrying the rich girl but buying and living in his dream house, designed by his favourite architect. Soon things go downhill when people start throwing rocks at the building and eventually in the death of his wife. But the twists come when as readers we come to know that Micheal is somehow responsible for the death, and he is not as smart as he looks. He kills someone else too, making the night even more endless. I started reading it thinking that it could be a murder mystery, but the murder happens at the very end when I am bored after knowing how did they marry and where did they go for their honeymoon, making it sound like a psychological thriller, however, this could have been for someone who is just starting the thriller genre.
dark
mysterious
medium-paced
Plot or Character Driven:
A mix
Strong character development:
Complicated
Loveable characters:
No
Diverse cast of characters:
No
Flaws of characters a main focus:
Yes
Jag ondgör mig då och då över hur saker blir "trendiga" i litteratur. Kanske särskilt i spänningslitteratur; seriemördare, kvinnliga psykopater, sex som drivkraft... Det kommer väldigt ofta en samtida flod av böcker med samma typ av huvudkaraktär, Modus Operandi eller twist-på-slutet, och vi som läser en del suckar högt över alla ooriginella "efterföljare" (som i den sucken blir samtliga som kommer efter den första bok i trenden man själv råkat läsa).
Grejen är att, när det kriminalromaner, är alla efterföljare, alltid. För vilket "modernt" grepp jag än stött på i böcker skrivna på 2000-talet så hittar jag det när jag går tillbaka till Drottningen. Jag har inte ens läst många Christie, procentuellt sett, men herregud: hon har gjort ALLT.
Den här boken, läser jag efter att jag stängt den, är en av hennes egna favoriter. Vilket jag faktiskt tänkte redan i första kapitlet; oj, hon måste ha kul när hon skrev detta! En respekterad dam på nästan 80 bast skriver fram en respektlös slacker på 22, som hoppar mellan oseriösa jobb och tänker på sex - lovely! Sedan händer ungefär ingenting (lite romans, lite husbygge, lite nya bekanta) tills slutet - men vad gör det när varenda bokstav sitter där den ska? Och när man VET att det kommer hända saker, eftersom vi snackar Agathas påhitt här. Jag upplever inga direkta chockartade känslor när saker väl rullas ut (som sagt: läst en del förr, och till och med Christie själv är efterföljare till Christie) - men det är ändå... bra. Kvalitet. Först-klassigt och FÖRST (vilket jag till och med kan känna när jag läser det inne på ett helt nytt, för boken avlägset, decennium).
När jag var yngre tänkte jag att Deckardrottningen (yes, den med stort D) var överskattad och lite mossig. Jag hade fel.
P.s. Dock: Allt åldras aldrig lika väl - och i just den här boken får jag en dålig smak i munnen av hur romer avhandlas. Christie låter visserligen alla fördomar komma ut ur karaktärernas munnar som just fördomar och inte fakta... men de motsägs aldrig, vilket inte är ok. D.s.
Grejen är att, när det kriminalromaner, är alla efterföljare, alltid. För vilket "modernt" grepp jag än stött på i böcker skrivna på 2000-talet så hittar jag det när jag går tillbaka till Drottningen. Jag har inte ens läst många Christie, procentuellt sett, men herregud: hon har gjort ALLT.
Den här boken, läser jag efter att jag stängt den, är en av hennes egna favoriter. Vilket jag faktiskt tänkte redan i första kapitlet; oj, hon måste ha kul när hon skrev detta! En respekterad dam på nästan 80 bast skriver fram en respektlös slacker på 22, som hoppar mellan oseriösa jobb och tänker på sex - lovely! Sedan händer ungefär ingenting (lite romans, lite husbygge, lite nya bekanta) tills slutet - men vad gör det när varenda bokstav sitter där den ska? Och när man VET att det kommer hända saker, eftersom vi snackar Agathas påhitt här. Jag upplever inga direkta chockartade känslor när saker väl rullas ut (som sagt: läst en del förr, och till och med Christie själv är efterföljare till Christie) - men det är ändå... bra. Kvalitet. Först-klassigt och FÖRST (vilket jag till och med kan känna när jag läser det inne på ett helt nytt, för boken avlägset, decennium).
När jag var yngre tänkte jag att Deckardrottningen (yes, den med stort D) var överskattad och lite mossig. Jag hade fel.
P.s. Dock: Allt åldras aldrig lika väl - och i just den här boken får jag en dålig smak i munnen av hur romer avhandlas. Christie låter visserligen alla fördomar komma ut ur karaktärernas munnar som just fördomar och inte fakta... men de motsägs aldrig, vilket inte är ok. D.s.
dark
mysterious
medium-paced
Plot or Character Driven:
Character
adventurous
mysterious
tense
medium-paced
This is not a mystery novel, although there's a major death fairly late in the text and a subsequent twist that causes the reader to reevaluate what we've heard / understood about the story before that point. It could perhaps be seen as what would happen in a typical Agatha Christie plot were one of her handy detective figures not around to investigate and resolve the matter, which is an interesting change of pace for the writer this deep into her career. It also reminds me of her pseudonymous Mary Westmacott "romances," in that the majority of the tale is just a slow-paced study of two characters and their star-crossed marriage.
Against all that, we have to weigh the fact that this is probably one of the author's most racist books, built upon anti-Romani stereotypes and repeated slurs, including in the very name of the primary setting and its troubled local history. (That some of the supposed curses ultimately prove to be manufactured by outsiders doesn't mitigate the problem or its impact.) And as usual, I personally find Dame Agatha's brand of love-at-first-sight rather hard to accept or seriously invest in, which tends to blunt the effectiveness of the work at large.
It's a difficult title to review in more detail without straying into spoilers, but I will say that I wish we got to spend more time in the final moments of the novel, following those certain revelations, given how they so radically reorient the narrative. This is no Murder of Roger Ackroyd, Christie's masterpiece of four decades earlier wherein a puzzle's ingenious solution invites us to reread particular passages and marvel at the hidden craft of her artful wording choices, yet it contains a similar pivot without enough supporting material on either side. It's promising, but a mixed effort overall.
Like this review?
--Throw me a quick one-time donation here!
https://ko-fi.com/lesserjoke
--Subscribe here to support my writing and weigh in on what I read next!
https://patreon.com/lesserjoke
--Follow along on Goodreads here!
https://www.goodreads.com/user/show/6288479-joe-kessler
--Or click here to browse through all my reviews!
https://lesserjoke.home.blog
Against all that, we have to weigh the fact that this is probably one of the author's most racist books, built upon anti-Romani stereotypes and repeated slurs, including in the very name of the primary setting and its troubled local history. (That some of the supposed curses ultimately prove to be manufactured by outsiders doesn't mitigate the problem or its impact.) And as usual, I personally find Dame Agatha's brand of love-at-first-sight rather hard to accept or seriously invest in, which tends to blunt the effectiveness of the work at large.
It's a difficult title to review in more detail without straying into spoilers, but I will say that I wish we got to spend more time in the final moments of the novel, following those certain revelations, given how they so radically reorient the narrative. This is no Murder of Roger Ackroyd, Christie's masterpiece of four decades earlier wherein a puzzle's ingenious solution invites us to reread particular passages and marvel at the hidden craft of her artful wording choices, yet it contains a similar pivot without enough supporting material on either side. It's promising, but a mixed effort overall.
Like this review?
--Throw me a quick one-time donation here!
https://ko-fi.com/lesserjoke
--Subscribe here to support my writing and weigh in on what I read next!
https://patreon.com/lesserjoke
--Follow along on Goodreads here!
https://www.goodreads.com/user/show/6288479-joe-kessler
--Or click here to browse through all my reviews!
https://lesserjoke.home.blog
mysterious
slow-paced
Plot or Character Driven:
Character
Diverse cast of characters:
No
Oh my lanta! The ending made EVERYTHING make sense. I thought the pace of the first two parts of the book were slow. I didn't like the relationship of the two main characters. To me, both were unlikable. Everything I was discontent about was very purposeful. Agatha Christie knows what's she's doing. The back story and the pacing made this story that much more creepy. I can see why this is one of Agatha Christie's favorite to write. Creepy and psycho, isn't my taste, but I can definately appreciate this work.