Take a photo of a barcode or cover
4.09 AVERAGE
4.09 AVERAGE
adventurous
lighthearted
relaxing
fast-paced
adventurous
funny
lighthearted
relaxing
medium-paced
Plot or Character Driven:
Character
Loveable characters:
Yes
Diverse cast of characters:
Yes
adventurous
dark
funny
medium-paced
Content Warnings
Moderate: Violence, Colonisation
adventurous
funny
lighthearted
medium-paced
Plot or Character Driven:
Character
Strong character development:
Yes
Loveable characters:
Yes
adventurous
funny
lighthearted
relaxing
fast-paced
Plot or Character Driven:
A mix
Loveable characters:
Yes
3.5 stars
There’s a 5 star book in there somewhere, but it doesn’t quite come off. Still very much worth reading
There’s a 5 star book in there somewhere, but it doesn’t quite come off. Still very much worth reading
Den som tror att Mumintrollen är finska seriefigurer i pastellfärgade bilderböcker har ett helt universum att upptäcka. Jag tror banne mig att man blir en bättre och mer empatisk människa av att läsa Tove Jansson. Hennes enkelt formulerade livsvisdom trumfar över de flesta berömda filosofers anspråksfulla utgjutelser. Det är en ynnest att få kliva in i Mumindalen och hela Janssons värld av nordisk skärgård med tokiga upptåg och spännande katastrofer som lurar runt hörnen. Denna den fjärde av de nio kapitelböckerna är kanske den bästa; definitivt den roligaste.
Mumintrollets pappa börjar, på anmodan av mamman, att skriva sina memoarer. I reseskildringens form broderar han sin uppväxt och de stormiga ungdomsåren. Vi får stifta bekantskap med Snusmumrikens likaledes zenbuddhistiske pappa Joxaren och Sniffs pappa Rådd-djuret, plus festliga figurer som Fredrikson, Dronten Edward och Mymlan (storasyster till Lilla My).
Tove Jansson skriver hejdlöst underhållande för både barn och vuxna. (En del av den lakoniskt träffande humorn går nog barnen förbi, men äventyren räcker långt.) I denna berättelse om berättande lyckas hon också med det ännu svårare konststycket att med snygg stil och behaglig rytm ändå få läsaren att dra på smilbanden åt pappans naiva skrävlande självupptagenhet. Här finns släktskap med Mark Twain, Tolkien och C.S. Lewis samtida Narnia-serie. Men Tove Jansson har ett unikt ID. En njutbar mix av underfundigheter, vemod, hopp och djup människokännedom. En omistlig litterär upplevelse.
Mumintrollets pappa börjar, på anmodan av mamman, att skriva sina memoarer. I reseskildringens form broderar han sin uppväxt och de stormiga ungdomsåren. Vi får stifta bekantskap med Snusmumrikens likaledes zenbuddhistiske pappa Joxaren och Sniffs pappa Rådd-djuret, plus festliga figurer som Fredrikson, Dronten Edward och Mymlan (storasyster till Lilla My).
Tove Jansson skriver hejdlöst underhållande för både barn och vuxna. (En del av den lakoniskt träffande humorn går nog barnen förbi, men äventyren räcker långt.) I denna berättelse om berättande lyckas hon också med det ännu svårare konststycket att med snygg stil och behaglig rytm ändå få läsaren att dra på smilbanden åt pappans naiva skrävlande självupptagenhet. Här finns släktskap med Mark Twain, Tolkien och C.S. Lewis samtida Narnia-serie. Men Tove Jansson har ett unikt ID. En njutbar mix av underfundigheter, vemod, hopp och djup människokännedom. En omistlig litterär upplevelse.
Continuing on with my mission to re read all the Moomin books this year.
This is the tale of Moominpappa's youth - growing up at a Hemulen-run orphanage for young Moomins, and setting out on his first adventures, all narrated by Moominpappa in his very modest way. You get to find out where Little My (one of my favourite characters) comes from - an island ruled by a King who doesn't want anyone to feel inferior or in awe to him so insists they call him Daddy Jones. Little My is in the story, but I think in this one for pure eccentricity and general awkwardness she is completely upstaged by Edward the Booble.
The imagination in these books is fantastic, and as always there are great illustrations.
2016 note - review from my 2007 bookcrossing journal.
This is the tale of Moominpappa's youth - growing up at a Hemulen-run orphanage for young Moomins, and setting out on his first adventures, all narrated by Moominpappa in his very modest way. You get to find out where Little My (one of my favourite characters) comes from - an island ruled by a King who doesn't want anyone to feel inferior or in awe to him so insists they call him Daddy Jones. Little My is in the story, but I think in this one for pure eccentricity and general awkwardness she is completely upstaged by Edward the Booble.
The imagination in these books is fantastic, and as always there are great illustrations.
2016 note - review from my 2007 bookcrossing journal.