Take a photo of a barcode or cover
4.2 AVERAGE
4.2 AVERAGE
emotional
hopeful
mysterious
reflective
sad
tense
fast-paced
Plot or Character Driven:
Character
Strong character development:
Yes
Loveable characters:
Yes
Diverse cast of characters:
Yes
Flaws of characters a main focus:
Yes
emotional
hopeful
sad
medium-paced
Plot or Character Driven:
Character
Strong character development:
Complicated
Loveable characters:
Yes
Diverse cast of characters:
Yes
Flaws of characters a main focus:
Yes
emotional
hopeful
reflective
relaxing
sad
medium-paced
Plot or Character Driven:
Character
Strong character development:
Yes
Loveable characters:
Yes
Diverse cast of characters:
Yes
Flaws of characters a main focus:
Yes
alice oseman does wish fulfillment so specific like no other. i too want to yell at and save my friends from their abusive parents and have them live with me, supported by my wonderful parents.
the vibe in this book is so good. i think it's cuz like every scene takes place at night? it feels like what driving at night feels like
this was like. weirdly personal for me. only, my friends never ended up answering me. like all of alice oseman's stuff, it makes me want to be a better friend. off to go try to do that, i suppose
the vibe in this book is so good. i think it's cuz like every scene takes place at night? it feels like what driving at night feels like
this was like. weirdly personal for me. only, my friends never ended up answering me. like all of alice oseman's stuff, it makes me want to be a better friend. off to go try to do that, i suppose
Finished on a day because I was waiting for that thing everyone keeps talking about ? Soo.... yeah still waiting
Kan börja med att Paperbackdreams (Kat) har pitchat den som att huvudpoängen är hur man ska hantera att man lägger all sin tid, energi och självbild i hur man presterar akademiskt och ja, det är väl vad huvudtemat av boken handlar om men det var inte vad jag tog med mig först och främst. Om något kändes det lite väl ytligt? Det sägs så mycket om och om igen och på så många sätt att alla är övertygade om att gå på universitetet är den enda framtiden an kan ha och att tvillingarnas mamma "bara bryr sig om hur man presterar akademiskt". Visst är många besatta av det men kunde inte als relatera till just den oron och hur begränsade de känner sig av det. Visst har jag krisat lite i mina dagar över hur mycket av min identitet som är baserad av att vara bra i skolan men i slutändan har majoriteten av det naturligt blivit mindre och mindre viktigt och jag har aldrig känt mig tvingad att få alla A eller ha de högsta betygen i klassen. Så absolut att det finns många som behöver höra det och veta att det finns alternativ men personligen blev det lite tjatigt. Jag har faktiskt hört det och vet allt som sades om skolan.
MEN så klart fanns det andra finfina saker med boken. FÖRST måste jag dock bara få fucking krisa över att det är PHIL FUCKING LESTER som ger en shoutout till Universe City?!?!?!??!?!?!? Att jag dessutom lyssnade på Dodies album gjorde det INTE bättre utan det var thorwback deluxe. Gud så roligt jag hade åt tumblr användarnamnet "troylerphandom", verkligen inte något jag behövde återbesöka. Tack Alice Oseman för min dagliga dos av mellanstadiecringe.
Så, tillbaka till vad som var bra med boken och vad jag hade en liiiten kris över. Grät (över liksom mer min egen situation än karaktärernas) när Frances och David hade sin konversation i Cambridge. Oj vad det kändes som en personlig attack. Att vara rädd att få sin bästa vän att göra något de inte vill?? Att ha noll koll vad som händer i deras huvud?? Veta precis hur man själv känner men inte veta om den andra förstår?? yikes. Lite jobbigt. Och sen att lägga på Aled och Frances dynamik/bråk om att han håller alla delar av sitt liv separata. Double whammy. Så allt som allt var det 100% hur man navigerar relationer med folk man älskar men inte fullt ut förstår som absolut tog hårdast.
Bonus var också hela QPR vibben av Frances och Aled brought to us by aroace legenden alice oseman. Verkligen ikonisk dynamik och karaktärer. Much love.
MEN så klart fanns det andra finfina saker med boken. FÖRST måste jag dock bara få fucking krisa över att det är PHIL FUCKING LESTER som ger en shoutout till Universe City?!?!?!??!?!?!? Att jag dessutom lyssnade på Dodies album gjorde det INTE bättre utan det var thorwback deluxe. Gud så roligt jag hade åt tumblr användarnamnet "troylerphandom", verkligen inte något jag behövde återbesöka. Tack Alice Oseman för min dagliga dos av mellanstadiecringe.
Så, tillbaka till vad som var bra med boken och vad jag hade en liiiten kris över. Grät (över liksom mer min egen situation än karaktärernas) när Frances och David hade sin konversation i Cambridge. Oj vad det kändes som en personlig attack. Att vara rädd att få sin bästa vän att göra något de inte vill?? Att ha noll koll vad som händer i deras huvud?? Veta precis hur man själv känner men inte veta om den andra förstår?? yikes. Lite jobbigt. Och sen att lägga på Aled och Frances dynamik/bråk om att han håller alla delar av sitt liv separata. Double whammy. Så allt som allt var det 100% hur man navigerar relationer med folk man älskar men inte fullt ut förstår som absolut tog hårdast.
Bonus var också hela QPR vibben av Frances och Aled brought to us by aroace legenden alice oseman. Verkligen ikonisk dynamik och karaktärer. Much love.
emotional
funny
hopeful
inspiring
reflective
sad
medium-paced
Plot or Character Driven:
Character
Strong character development:
Yes
Loveable characters:
Yes
Diverse cast of characters:
Yes
Flaws of characters a main focus:
Yes
4.5 stars bumped up to 5 just because it is so rare and beautiful for a book to focus on platonic love. Even better is the demisexual representation that is so rare and needed. It's a very relatable book about friendship, family, and fandom.
LEER RESEÑA COMPLETA EN MI BLOG: https://www.blogdivergente.com/2023/06/resena-radio-silencio-de-alice-oseman.html
Alice Oseman es la aclamada autora de Heartstopper, Solitario, Nací para esto y Loveless, los cuales han dejado su huella en la literatura juvenil. Sus novelas destacan por la diversidad que introduce y por presentar historias que no se centran exclusivamente en el romance.
Las historias de Alice Oseman están pobladas por personajes de diferentes colores, orientaciones sexuales y religiones. Desde la publicación de “Solitario”, su primera novela, la autora ha recalcado que la diversidad debe ser explícita y prueba de ello es “Radio Silencio”.
“Radio Silencio” es una novela con personajes variopintos y situaciones profundas. Si bien el tema central de la novela es el estrés que la universidad genera en los jóvenes y sus efectos en la salud mental, también se exploran las relaciones interpersonales y el uso de la tecnología. Este último tema a menudo es abordado por otros autores, pero en uno de los grandes atractivos de esta historia.
Alice Oseman es la aclamada autora de Heartstopper, Solitario, Nací para esto y Loveless, los cuales han dejado su huella en la literatura juvenil. Sus novelas destacan por la diversidad que introduce y por presentar historias que no se centran exclusivamente en el romance.
Las historias de Alice Oseman están pobladas por personajes de diferentes colores, orientaciones sexuales y religiones. Desde la publicación de “Solitario”, su primera novela, la autora ha recalcado que la diversidad debe ser explícita y prueba de ello es “Radio Silencio”.
“Radio Silencio” es una novela con personajes variopintos y situaciones profundas. Si bien el tema central de la novela es el estrés que la universidad genera en los jóvenes y sus efectos en la salud mental, también se exploran las relaciones interpersonales y el uso de la tecnología. Este último tema a menudo es abordado por otros autores, pero en uno de los grandes atractivos de esta historia.
Yes, it did take me a while to get used to reading something /this/ YA, and no, I don't regret it. The visuals, the rawness of some of the emotions and the lack of sugar-coating made it almost uncomfortable and something so real it almost seemed too simple, but it did so in the right way and I understand why it's so special to so many people now. And dang it, why hasn't someone made an official version of Universe City yet.
emotional
hopeful
sad
medium-paced
Plot or Character Driven:
Character
Strong character development:
Yes
Loveable characters:
Yes
Diverse cast of characters:
Yes
I don’t generally read anything that isn’t queer romantasy/historical romance or sci-fi (Alex Hall the big exception) but Alice Oseman is one of the most compelling writers I've come across.