Take a photo of a barcode or cover
3.95 AVERAGE
3.95 AVERAGE
Det är väl någonting mytiskt i förhållande till förintelsen med svenska skribenter. När de ska beskriva ondskan renodlat och vill ta i ändå från tårna för att göra det hela så djävulskt ont som möjligt, så finns det inte sällan en historisk återkoppling till ett nazistiskt koncentrationsläger, där någon av vakterna överlevt och nu sprider sin ondska vidare i modern tid. Och det fungerar oftast.
Arne Dahls tredje deckare handlar som vanligt om några till synes osammanhängande mord där den skickliga A-gruppen, som löser särskilda mord med internationella relationer, finner sammanhang och historiska återkopplingar med ibland extremt eleganta metoder där allt blir så tydligt att detta ”bara” är en deckare och ingen verklighet. Det är väl dessa sistnämnda nämnare som alltid behandlas intelligent och skickligt, vilket får Dahls deckare att hamna ovanför mängden. När det dessutom i den här boken sprids ut en del överraskningar genom den andra halvan blir slutet snudd på en hisnande upplevelse.
Det finns förstås några sämre delar, de otroligt sadistiska morden och de ganska övermänniskligt intellektuella poliserna, men man störs ganska lite ändå. Vi har väl ändå lite för många överviktiga ensamma män som huvudpersoner i svenska deckare, vilka man slipper här.
Arne Dahls tredje deckare handlar som vanligt om några till synes osammanhängande mord där den skickliga A-gruppen, som löser särskilda mord med internationella relationer, finner sammanhang och historiska återkopplingar med ibland extremt eleganta metoder där allt blir så tydligt att detta ”bara” är en deckare och ingen verklighet. Det är väl dessa sistnämnda nämnare som alltid behandlas intelligent och skickligt, vilket får Dahls deckare att hamna ovanför mängden. När det dessutom i den här boken sprids ut en del överraskningar genom den andra halvan blir slutet snudd på en hisnande upplevelse.
Det finns förstås några sämre delar, de otroligt sadistiska morden och de ganska övermänniskligt intellektuella poliserna, men man störs ganska lite ändå. Vi har väl ändå lite för många överviktiga ensamma män som huvudpersoner i svenska deckare, vilka man slipper här.