Take a photo of a barcode or cover
4.01 AVERAGE
4.01 AVERAGE
dark
sad
medium-paced
I’m just not a true crime person. Made it through this for book club.
Very insightful on who Ted Bundy was as a person to those he wasn't about to murder.
Decided to pick this up again now that I live in Seattle and it definitely put a new harrowing angle on it. Very weird to read about these places that I know now - that I've been to and drive by and live down the street from.
At times it felt dry - a little textbook, a little wikipedia - I liked the focus on the victims but this one is really more about the killer than them which makes sense. It also started to feel a little memoir-y at times which I guess is also understandable. It's a pretty interesting look into the discourse and dissonance that comes with realizing your friend of many years is also a ravaging serial killer. The thing is that I don't know if miss ma'am Ann Rule really even got fully out of the fog until long after the trial and conviction. I appreciated the post-book updates up to his eventual execution, where she seems to have found some clarity and was more able to separate herself (as much as was possible) from the situation.
One thing that did bother me throughout was some of the language used. I realize this was written in the 80s so things that are unacceptable now may have been "ok" then, but I was surprised that in one of the many updates to this that they didn't remove, for example, the repeated use of "r*tarded" by multiple individuals including the author. A bit jarring to come across. There were also some puzzling racial descriptors used that made me side-eye a bit.
Overall it's obviously just a really fascinating and ultimately tragic story, remains a pretty good read and definitely unlike anything else I've read.
At times it felt dry - a little textbook, a little wikipedia - I liked the focus on the victims but this one is really more about the killer than them which makes sense. It also started to feel a little memoir-y at times which I guess is also understandable. It's a pretty interesting look into the discourse and dissonance that comes with realizing your friend of many years is also a ravaging serial killer. The thing is that I don't know if miss ma'am Ann Rule really even got fully out of the fog until long after the trial and conviction. I appreciated the post-book updates up to his eventual execution, where she seems to have found some clarity and was more able to separate herself (as much as was possible) from the situation.
One thing that did bother me throughout was some of the language used. I realize this was written in the 80s so things that are unacceptable now may have been "ok" then, but I was surprised that in one of the many updates to this that they didn't remove, for example, the repeated use of "r*tarded" by multiple individuals including the author. A bit jarring to come across. There were also some puzzling racial descriptors used that made me side-eye a bit.
Overall it's obviously just a really fascinating and ultimately tragic story, remains a pretty good read and definitely unlike anything else I've read.
dark
mysterious
medium-paced
Are you tired of sleeping through the night without being disturbed by bad dreams? Are you looking for an extra thrill of fear every time you go anywhere alone, even if it's brightly lit or public? Are you ready to confront the extreme fragility of human life? Then boy have I got a book for you!
In 1971, crime writer Ann Rule volunteered at a Crisis Center where she struck up a friendship with another volunteer. He was a charming, handsome, intelligent college student and the two would remain good friends for more than a decade. The man? Ted Bundy.
I knew about Ted Bundy before reading this book, of course. For better or worse, he's a household name. However, I did not know the details of Ted Bundy's crimes. I didn't know anything about Ted Bundy the man. Learning about him through the eyes of someone who knew and cared for him was WILD.
This book scared me to death. It fascinated and sickened me. It sucked me in and messed me up. It was so, so good.
Why are we so fascinated by serial killers and psychopaths? What is it about someone so horrible that makes us so curious? And what on earth would it be like to find out that someone you cared about was doing such awful things? I read the book and I still can't imagine. You should probably read the book, too.
In 1971, crime writer Ann Rule volunteered at a Crisis Center where she struck up a friendship with another volunteer. He was a charming, handsome, intelligent college student and the two would remain good friends for more than a decade. The man? Ted Bundy.
I knew about Ted Bundy before reading this book, of course. For better or worse, he's a household name. However, I did not know the details of Ted Bundy's crimes. I didn't know anything about Ted Bundy the man. Learning about him through the eyes of someone who knew and cared for him was WILD.
This book scared me to death. It fascinated and sickened me. It sucked me in and messed me up. It was so, so good.
Why are we so fascinated by serial killers and psychopaths? What is it about someone so horrible that makes us so curious? And what on earth would it be like to find out that someone you cared about was doing such awful things? I read the book and I still can't imagine. You should probably read the book, too.
I thought I'd never finish this book. Ann Rule's writing is not bad, but it's clear that she couldn't let go of Ted Bundy. The added chapters go on way too long, and she reiterates a lot from previous chapters. However, Rule is a complete legend. And I can't believe what she went through to be the person that she was.
Oj. Nu har jag varit nere i det berömda dark side of the internet-hålet och vänt. Ni vet, när man klickar sig vidare från sida till sida, djupare och djupare ner och innehållet blir allt värre? Det mörka hålet jag dök ner i den här gången, var Ted Bundy.
Jag skyller på My Favorite Murder som fick mig att få upp ögonen för Ann Rule. Troligtvis har det skett tidigare – hur många dokumentärer, podcaster och artiklar har jag inte läst om Bundy innan? Otaliga. Alla nämner de på ett eller annat vis Ann Rules bok, The Stranger Beside Me. Det är nästintill oundvikligt. Rule fick en helt unik inblick i Bundy som människa, och som mördare, eftersom hon, som brottsjournalist, jobbade både på polisens sida av fallet samtidigt som hon var Bundys vän och förtrogna. Långt innan han arresterades för morden hade hon ett bokkontrakt om att skriva en bok om den mördaren som plågade människorna i Utah – och Ted Bundy visste om det, eftersom de var nära vänner! Deras kontakt och brevväxling fortsätter även när han är satt bakom lås och bom, och det gör hennes bidrag till historien om Ted Bundy oerhört speciell.
Jag var rädd innan jag började läsa att boken skulle vara för positivt vinklad. Jag vill inte läsa en bok som försöker försvara det Bundy gjort, heller inte en som försöker försköna honom eller bortförklara hans handlingar med trasig barndom eller liknande. Rule löser det dock fint, även om en stor del av boken är skriven under 70-och 80-talet. Självklart finns det vissa formuleringar som inte skulle återkomma i en bok skriven idag, och hon drar ibland lite väl hårda slutsatser för att sakna psykologisk utbildning – men på det stora hela är det en bok väl värd att läsa.
Boken är tungrodd, med mycket fakta, men den lämnar mig också med en känsla av att: oj! Jag kan inte sluta läsa! Jag har dessutom tittat på rättegångarna, för japp: de finns filmade. Men jag hade inte förstått ett jota om jag inte hade haft boken att utgå ifrån för USA:s rättsysstem är bökigt och Bundy gör det inte lätt för varken åskådare eller sitt eget försvar (som han försöker avsätta).
Att läsa den här boken dödade helt min läs-streak jag hade under sommaren men jag ångrar det inte en sekund.
Jag skyller på My Favorite Murder som fick mig att få upp ögonen för Ann Rule. Troligtvis har det skett tidigare – hur många dokumentärer, podcaster och artiklar har jag inte läst om Bundy innan? Otaliga. Alla nämner de på ett eller annat vis Ann Rules bok, The Stranger Beside Me. Det är nästintill oundvikligt. Rule fick en helt unik inblick i Bundy som människa, och som mördare, eftersom hon, som brottsjournalist, jobbade både på polisens sida av fallet samtidigt som hon var Bundys vän och förtrogna. Långt innan han arresterades för morden hade hon ett bokkontrakt om att skriva en bok om den mördaren som plågade människorna i Utah – och Ted Bundy visste om det, eftersom de var nära vänner! Deras kontakt och brevväxling fortsätter även när han är satt bakom lås och bom, och det gör hennes bidrag till historien om Ted Bundy oerhört speciell.
Jag var rädd innan jag började läsa att boken skulle vara för positivt vinklad. Jag vill inte läsa en bok som försöker försvara det Bundy gjort, heller inte en som försöker försköna honom eller bortförklara hans handlingar med trasig barndom eller liknande. Rule löser det dock fint, även om en stor del av boken är skriven under 70-och 80-talet. Självklart finns det vissa formuleringar som inte skulle återkomma i en bok skriven idag, och hon drar ibland lite väl hårda slutsatser för att sakna psykologisk utbildning – men på det stora hela är det en bok väl värd att läsa.
Boken är tungrodd, med mycket fakta, men den lämnar mig också med en känsla av att: oj! Jag kan inte sluta läsa! Jag har dessutom tittat på rättegångarna, för japp: de finns filmade. Men jag hade inte förstått ett jota om jag inte hade haft boken att utgå ifrån för USA:s rättsysstem är bökigt och Bundy gör det inte lätt för varken åskådare eller sitt eget försvar (som han försöker avsätta).
Att läsa den här boken dödade helt min läs-streak jag hade under sommaren men jag ångrar det inte en sekund.