Reviews

Leipää ja maitoa by Karolina Ramqvist

Only show reviews with written explanations

alexandraevajohanna's review against another edition

3.0

Alltså gillar verkligen Ramqvists författarskap och så även denna bok. Hennes språk och berättande är otroligt och att skriva om just mat och ätande som kan vara så otroligt problematiskt, samtidigt som det omger allt.

Samtidigt är det något som skaver lite hos mig som jag inte riktigt kan sätta fingret på tyvärr. Kanske är det bristen på själva huvudberättelsen? För även om hennes egna ätproblematik formar bakgrunden upplever jag till viss del att minnen som kretsar kring mat snarare tas upp och beskrivs än att de verkligen förankrats i något. Som sagt, ett litet skav från mitt håll. Däremot kommer det vara delar jag nog kommer minnas länge - som ilskan hon kände när ingen kom hem och hon visste att hon var berättigad till just den känslan, vässade sin blyerts som en syl för att sen inte våga säga något när personen väl höll om henne - otrolig beskrivning!

3,5!

ida_s's review against another edition

Go to review page

5.0

Veldig bra om mat og alt det kan bety i et liv

ullsi's review against another edition

Go to review page

4.0

En bok full av hypnotiska beskrivningar av mat, dess betydelse och vad den kan göra med oss. Berättarjagets sätt att skildra sitt liv är stundtals frustrerande, eller kanske mer ovant: på många sätt vet vi ingenting om henne, samtidigt som hon blottar sitt allra innersta för oss.

Boken beskriver beroende på ett (för mig) unikt sätt, och den lämnar mig med många känslor: fascination, igenkänning, äckel, sorg, värme.

serranok's review against another edition

Go to review page

slow-paced

Plot- or character-driven? Character
Strong character development? No
Loveable characters? N/A
Diverse cast of characters? No
Flaws of characters a main focus? Yes

3.0

baralillaannie's review against another edition

Go to review page

3.0

Trigger warning för ätstörning; något jag inte riktigt insåg innan jag kom genom hälften av boken. Kände igen mig själv mycket i huvudpersonen och vet att jag för några år sedan hade blivit triggad. Men idag kan jag ändå se det vackra, det komplicerade, det sjuka.

Älskade språket, älskade de kapitel långa beskrivningarna av maträtter i barndomens sken. Älskade när hon var liten och lagade grytor från minnen av hennes mormors ord vid spisen. Vissa bitar var tråkiga och långdragna, andra var fina och några var jobbiga.

Men oj som jag älskar det svenska författarskapet, det svenska språket som är som en sommardröm. Mm en svensk bok om sommaren är bra för själen.