Scan barcode
tillybeller's review against another edition
5.0
The perfect 2000s answer to the 'mad women' of Jean Rhys and Zelda Fitzgerald. Loved every minute of it.
Content Warnings
Graphic: Sexual content
Moderate: Abortion and Toxic friendship
Minor: Self harm and Suicidal thoughts
mindthebook's review against another edition
5.0
‘ - I like it when a film messes with my mind a little bit’, sade jag till en fellow cineast igår.
‘- You mean like 'Inception'?’
Bättre ordval – damn that esprit de l’escalier - hade nog varit ”stirs my mind”. Samma gäller för litteratur och andra former av kulturkonsumtion. Menar mer att ett verk berör genom att väcka associationer eller slumrande tankar. Gestaltar något jag tänkt eller känt, utan att ha kunnat verbalisera eller se en helhet. Med det sagt lever jag på samma gång enligt Lex Bodil (Malmsten); att jag alltid egentligen läser för att komma ut ur mig själv, inte för att känna igen mig. Is there no way out of the mind, undrade också Plath.
Brukar alltid ha tydliga minnen av varifrån olika boktips inkommit, och jag vet att jag sett något om Zambreno nyligen, men var? Om det är någon jag känner, träd fram – och stort tack! Ett vagt minne dock av att en ung, italiensk bokälskare instagrammat ett citat ur 'Green Girl'. Ett citat som fick mig att inse att den är SÅ rakt upp min strada.
'Green Girl' är experimentell. Läses med fördel på natten. En Londonroman och en Bildungsroman full av intertext. Har inte sett så många samlade kultur(p)referenser, som direkt talar till just mig, sedan Mikael Fants 'Grundläggande genetik'. En annan svensk författare jag tänker på är Therese Bohman med 'Den andra kvinnan' och hennes undran varför det inte finns några kvinnliga flanörer, men även Ofeliavibbarna från omslaget till första romanen.
Esther Greenwood goes London. Deeply morbid, deeply morbid... Stevie Smiths unga, uppdiktade Londonkvinna känns nära romanens Ruth. Ruth, som den oförglömliga Ruth i John Irvings 'A Widow for One Year'. Ateisten doesn’t do bibliska referenser, så den Ruth hoppar jag över och associerar vidare till Pomme i den franska romanen 'Spetsknypplerskan', 'La dentellière'. Utöver flâneur sköljer fler franska begrepp - jouissance, dépaysement, dérive – över mig under läsningen.
Det tog mig ett femtiotal sidor att få så starka känslor för den här romanen. Inflyttade 22-åriga butiksbiträden ansatta av postgymnasial Angst? Klippa håret kort-klyschan? Själlöst sex-stereotypen? Toxic friend-tropen? Hysa ett inre mörker och gå och stirra ner på ett järnvägsspår, det gjorde redan Betty Blue. Bära basker och ”a cheap Boots umbrella”, gå in på Odeon i jakt på eftermiddagsrulle? Komma hem till en shitty houseshare med tomt kylskåp? Detta är både långt borta, en hel effin' generation nu, och samtidigt dagligen närvarande i Londonlivet.
Ett annat problem är att jag alltid undrar om unga människor med denna nivå av kultur verkligen existerar? De gestaltas alltid av äldre författare. I över ett decennium har jag umgåtts med 90-talister varje dag och möjligen kan någon uppskatta Holly Golightly, men mycket sällan har någon hört talas om Nouvelle Vague-filmer eller intresserar sig för Bergman. Lite smärtsamt, men så är det.
Låt mig presentera en checklista, för att se om 'Green Girl' är för dig:
Utmärkande ordval i prosan:
reverie, identity crisis, melancholy, set adrift, free, loneliness.
Citat:
"She sits in her usual spot by the window at Foyles Café."
“A bittersweet sense of transience hits her like a spell. […] She would leave and leave and leave. And they would stay.” (Ruth byter jobb. Igen.)
“And then afterwards, all day, she takes with her a tiny flame of something, what it is, she does not know. “ (Ruth, efter att ha träffat en ny person hon känner sig dragen till)
Symboler:
Speglar, blickar, kameraögat, gatan, rummet.
Musik:
Nico, The Smiths
Konst, teater, mytologi:
Dalí, Bacon, Degas, Millais, commedia dell’arte, Danaiderna
Littreferenser:
Baudelaire, Sartre, Isherwood, Woolf, Lispector, Keats, Shelley, Colette, Weil, Lacan, Rhys, Durkheim, Shakespeare, F. Scott Fitzgerald.
Filmreferenser:
Bonjour Tristesse, Tatis Playtime, Breakfast at Tiffany’s, The Wizard of Oz, Jane Fonda i Klute, Varda, Godard, Repulsion, Persona, Blue Velvet, The Night Porter, The Big Sleep, Blanche Dubois i A Streetcar Named Desire, Julie Christie i Darling, Ingrid Bergman i Gasljus.
Stilikoner: Monica Vitti, Jackie O, Anouk Aimée, Mia Farrow, Edie Sedgwick.
GE MIG MER ZAMBRENO!!!
‘- You mean like 'Inception'?’
Bättre ordval – damn that esprit de l’escalier - hade nog varit ”stirs my mind”. Samma gäller för litteratur och andra former av kulturkonsumtion. Menar mer att ett verk berör genom att väcka associationer eller slumrande tankar. Gestaltar något jag tänkt eller känt, utan att ha kunnat verbalisera eller se en helhet. Med det sagt lever jag på samma gång enligt Lex Bodil (Malmsten); att jag alltid egentligen läser för att komma ut ur mig själv, inte för att känna igen mig. Is there no way out of the mind, undrade också Plath.
Brukar alltid ha tydliga minnen av varifrån olika boktips inkommit, och jag vet att jag sett något om Zambreno nyligen, men var? Om det är någon jag känner, träd fram – och stort tack! Ett vagt minne dock av att en ung, italiensk bokälskare instagrammat ett citat ur 'Green Girl'. Ett citat som fick mig att inse att den är SÅ rakt upp min strada.
'Green Girl' är experimentell. Läses med fördel på natten. En Londonroman och en Bildungsroman full av intertext. Har inte sett så många samlade kultur(p)referenser, som direkt talar till just mig, sedan Mikael Fants 'Grundläggande genetik'. En annan svensk författare jag tänker på är Therese Bohman med 'Den andra kvinnan' och hennes undran varför det inte finns några kvinnliga flanörer, men även Ofeliavibbarna från omslaget till första romanen.
Esther Greenwood goes London. Deeply morbid, deeply morbid... Stevie Smiths unga, uppdiktade Londonkvinna känns nära romanens Ruth. Ruth, som den oförglömliga Ruth i John Irvings 'A Widow for One Year'. Ateisten doesn’t do bibliska referenser, så den Ruth hoppar jag över och associerar vidare till Pomme i den franska romanen 'Spetsknypplerskan', 'La dentellière'. Utöver flâneur sköljer fler franska begrepp - jouissance, dépaysement, dérive – över mig under läsningen.
Det tog mig ett femtiotal sidor att få så starka känslor för den här romanen. Inflyttade 22-åriga butiksbiträden ansatta av postgymnasial Angst? Klippa håret kort-klyschan? Själlöst sex-stereotypen? Toxic friend-tropen? Hysa ett inre mörker och gå och stirra ner på ett järnvägsspår, det gjorde redan Betty Blue. Bära basker och ”a cheap Boots umbrella”, gå in på Odeon i jakt på eftermiddagsrulle? Komma hem till en shitty houseshare med tomt kylskåp? Detta är både långt borta, en hel effin' generation nu, och samtidigt dagligen närvarande i Londonlivet.
Ett annat problem är att jag alltid undrar om unga människor med denna nivå av kultur verkligen existerar? De gestaltas alltid av äldre författare. I över ett decennium har jag umgåtts med 90-talister varje dag och möjligen kan någon uppskatta Holly Golightly, men mycket sällan har någon hört talas om Nouvelle Vague-filmer eller intresserar sig för Bergman. Lite smärtsamt, men så är det.
Låt mig presentera en checklista, för att se om 'Green Girl' är för dig:
Utmärkande ordval i prosan:
reverie, identity crisis, melancholy, set adrift, free, loneliness.
Citat:
"She sits in her usual spot by the window at Foyles Café."
“A bittersweet sense of transience hits her like a spell. […] She would leave and leave and leave. And they would stay.” (Ruth byter jobb. Igen.)
“And then afterwards, all day, she takes with her a tiny flame of something, what it is, she does not know. “ (Ruth, efter att ha träffat en ny person hon känner sig dragen till)
Symboler:
Speglar, blickar, kameraögat, gatan, rummet.
Musik:
Nico, The Smiths
Konst, teater, mytologi:
Dalí, Bacon, Degas, Millais, commedia dell’arte, Danaiderna
Littreferenser:
Baudelaire, Sartre, Isherwood, Woolf, Lispector, Keats, Shelley, Colette, Weil, Lacan, Rhys, Durkheim, Shakespeare, F. Scott Fitzgerald.
Filmreferenser:
Bonjour Tristesse, Tatis Playtime, Breakfast at Tiffany’s, The Wizard of Oz, Jane Fonda i Klute, Varda, Godard, Repulsion, Persona, Blue Velvet, The Night Porter, The Big Sleep, Blanche Dubois i A Streetcar Named Desire, Julie Christie i Darling, Ingrid Bergman i Gasljus.
Stilikoner: Monica Vitti, Jackie O, Anouk Aimée, Mia Farrow, Edie Sedgwick.
GE MIG MER ZAMBRENO!!!
niamhhmulvaney's review against another edition
dark
emotional
funny
mysterious
reflective
sad
medium-paced
- Plot- or character-driven? Character
- Strong character development? No
- Loveable characters? It's complicated
- Diverse cast of characters? No
- Flaws of characters a main focus? Yes
3.5
cvpatt's review against another edition
4.0
I really like stories and things to happen in said stories. That’s not really the point of this novel which is why it only gets 4 stars. But this was an excellent piece of writing with a unique style. It should definitely be studied in writing classes as an example of exemplary technique
fifijess's review against another edition
dark
emotional
reflective
sad
fast-paced
- Plot- or character-driven? Character
- Strong character development? No
- Loveable characters? N/A
- Flaws of characters a main focus? Yes
2.0
mollybonovskyanderson's review against another edition
1.0
I'm afraid I gave up on this one. I may have liked it better as a (very) young woman, but as an adult, I found it a tedious meditation on self-absorption and aimless melancholy. The constant name-dropping of French New-Wave films was grating. While there are some moments of lovely figurative language, overall, I recognized right away that I was not the target audience here, but I wonder, was I ever? Even as a depressed teen who enjoyed The Bell Jar and Girl, Interrupted, I think I would have wanted to slap Ruth and tell her to look outside of herself with something other than judgement and distaste. Instead, she does nothing but Pout, frown, quote something in hopes of sounding profound, repeat. My feelings toward this book confirm one thing: that I've grown up, thank goodness.
xcelium's review against another edition
dark
informative
reflective
fast-paced
- Plot- or character-driven? Character
- Strong character development? Yes
- Loveable characters? Yes
- Diverse cast of characters? Yes
- Flaws of characters a main focus? Yes
4.5
Zambreno writes her main protagonist Ruth in a way that makes her believable and real. She is not necessarily likeable, but in a way that she makes you feel seen. This is an eloquently written text where at the centre, is the interior life and introspective world of a green girl who is becoming, on the verge.
adriarato's review against another edition
challenging
sad
slow-paced
- Plot- or character-driven? Character
- Strong character development? No
- Loveable characters? No
- Diverse cast of characters? No
- Flaws of characters a main focus? Yes
3.75
Content Warnings
Graphic: Drug use, Fatphobia, Sexual violence, and Sexual harassment
didartgetus's review against another edition
dark
reflective
sad
fast-paced
- Plot- or character-driven? Character
- Strong character development? No
- Loveable characters? No
- Diverse cast of characters? Yes
- Flaws of characters a main focus? Yes
3.0