Scan barcode
mirandabow's review against another edition
dark
tense
medium-paced
4.5
Content Warnings
Graphic: Eating disorder
juliawarme's review against another edition
emotional
reflective
sad
slow-paced
3.5
Content Warnings
Moderate: Addiction, Eating disorder, and Vomit
bookishjohanna's review against another edition
4.0
Bröd och mjölk är en bok om mat. Om associationer den väcker och minnena den håller. I boken följer vi ett berättarjags relation till maten och på så sätt relationerna i hennes liv.
Den distaniserade mamman, den varma och hushållande mormodern, den frånvarande pappan. Därefter de egna barnen.
Genom matens minnen byggs berättarjagets barndom fram. Allting kretsar kring maten, dess funktion, smak och betydelse. Kärleken i risgrynspuddingen mormodern gör, ensamheten i de stekta pannkakorna som lämnats av mamman när hon går ut.
Det är en bok som direkt griper tag i en som läsare, som får en att minnas ens egen barndoms matminne och förhållanden som skapades genom mat. Men det finns också en baksida till besattheten av mat. Den komplicerade relation, jag tror i alla fall de flesta kvinnor kan relatera till, även om det är i tonåren eller som vuxna. Där matintaget direkt påverkar utseendet och självkänslan, vilket är något som finns med i utkanten av berättelsen och utvecklas först i slutet.
Den distaniserade mamman, den varma och hushållande mormodern, den frånvarande pappan. Därefter de egna barnen.
Genom matens minnen byggs berättarjagets barndom fram. Allting kretsar kring maten, dess funktion, smak och betydelse. Kärleken i risgrynspuddingen mormodern gör, ensamheten i de stekta pannkakorna som lämnats av mamman när hon går ut.
Det är en bok som direkt griper tag i en som läsare, som får en att minnas ens egen barndoms matminne och förhållanden som skapades genom mat. Men det finns också en baksida till besattheten av mat. Den komplicerade relation, jag tror i alla fall de flesta kvinnor kan relatera till, även om det är i tonåren eller som vuxna. Där matintaget direkt påverkar utseendet och självkänslan, vilket är något som finns med i utkanten av berättelsen och utvecklas först i slutet.
elsaakt's review against another edition
challenging
reflective
slow-paced
4.0
Jag har sparat så många citat ur den här, men inget kan riktigt sammanfatta hur den har satt sig i mig. Vi har inte exakt samma förhållande till mat, men författaren sätter ord på inte bara känslor jag känt utan känslor jag aktivt undvikit att känna, för att hon gjort samma sak på samma sätt. Känslan av att stå utanför sig själv när det obehagliga händer. Trösten som drar en tillbaka dit igen. Skammen, skulden, rädslan inför världen mer än inför maten, egentligen. Jag är tacksam för att hon vågat vara så öppen och sårbar, så att jag slipper.
Content Warnings
Graphic: Vomit
Moderate: Eating disorder
sandral's review against another edition
emotional
sad
fast-paced
1.5
I really wanted to like this book but found myself wondering when it would end.
thelittlefriend's review against another edition
3.0
3.5/5
Oftast när jag läser detaljerade beskrivningar om mat blir jag hungrig. Älskar scener i böcker där kryddor räknas upp och beskrivs, när någon står i köket, då det ryker och faten dukas fram. Men här blir det motsatt effekt - jag känner mig konstant mätt, nästan illamående. Är det meningen? Temat i boken är ätande som tröst, men till och med de beskrivningar av mat som ur kontext kunde få det att vattnas i munnen blir som belagda med ett mörker.
Är det igenkänningen? Som någon som länge, sedan barndomen, haft svårigheter med ätandet och just att sluta äta kommer det kanske för nära. Känner igen mig så starkt i det där, att mat blir mer än bara näring eller något gott, utan att det ska fylla upp en totalt, så man blir uppslukad som man slukar. Gör ont att läsa, men säger också så mycket om maten - ätandet - som tröst för ensamheten, för saknaden av något man inte riktigt vet vad det är.
Oftast när jag läser detaljerade beskrivningar om mat blir jag hungrig. Älskar scener i böcker där kryddor räknas upp och beskrivs, när någon står i köket, då det ryker och faten dukas fram. Men här blir det motsatt effekt - jag känner mig konstant mätt, nästan illamående. Är det meningen? Temat i boken är ätande som tröst, men till och med de beskrivningar av mat som ur kontext kunde få det att vattnas i munnen blir som belagda med ett mörker.
Är det igenkänningen? Som någon som länge, sedan barndomen, haft svårigheter med ätandet och just att sluta äta kommer det kanske för nära. Känner igen mig så starkt i det där, att mat blir mer än bara näring eller något gott, utan att det ska fylla upp en totalt, så man blir uppslukad som man slukar. Gör ont att läsa, men säger också så mycket om maten - ätandet - som tröst för ensamheten, för saknaden av något man inte riktigt vet vad det är.
readwithari's review
emotional
sad
medium-paced
1.0
Content Warnings
Graphic: Abandonment, Vomit, and Eating disorder
Moderate: Fatphobia, Body shaming, and Toxic relationship
Minor: Alcohol