You need to sign in or sign up before continuing.
Take a photo of a barcode or cover
3.96 AVERAGE
3.96 AVERAGE
challenging
dark
mysterious
medium-paced
challenging
tense
emotional
informative
inspiring
reflective
tense
medium-paced
Plot or Character Driven:
Character
dark
mysterious
reflective
sad
medium-paced
Plot or Character Driven:
Character
Strong character development:
Complicated
Loveable characters:
No
Diverse cast of characters:
No
Flaws of characters a main focus:
Yes
challenging
dark
emotional
mysterious
reflective
sad
tense
slow-paced
Plot or Character Driven:
Character
Strong character development:
Complicated
Loveable characters:
No
Diverse cast of characters:
No
Flaws of characters a main focus:
Yes
dark
sad
tense
fast-paced
Plot or Character Driven:
A mix
Strong character development:
Complicated
Loveable characters:
No
Diverse cast of characters:
Complicated
Flaws of characters a main focus:
Yes
dark
emotional
mysterious
reflective
sad
fast-paced
Plot or Character Driven:
Character
Strong character development:
Complicated
Loveable characters:
Complicated
Diverse cast of characters:
No
Flaws of characters a main focus:
Yes
I don't remember whether any other book ever gave me such a headache, but it might just as well be that the headache was first and the book followed, I don't know. Anyway, I can't say I liked this book, maybe, just maybe I was into the right mood too much for this book about madness. So my advice: don't read it when you're going crazy from some pandemic/lockdown, leave this book on your stack for better times.
challenging
dark
funny
reflective
slow-paced
Plot or Character Driven:
Character
Strong character development:
Yes
Loveable characters:
Complicated
Diverse cast of characters:
No
Flaws of characters a main focus:
Yes
‘’Når man traf mennesker, man ikke havde set i årevis, var deres ansigter forandrede, fremmende, ældede, uden at nogen havde prøvet på at forhindre det. Man havde ikke passet på dem, de var gledet ud af ens beskyttende hænder, der skulle have holdt dem oppe som druknende over havoverfladen. Man havde, optaget af andre ting, ikke taget vare på dette ansigt, og det var i yderste øjeblik blevet ersattet med et nyt, stjålet fra en død eller sovende, som så måtte klare sig, som han bedst kunne (...)’’
Ansigterne är en klaustrofobisk berättelse om författaren Lise Mundus; där olika ansikten, röster och minnen ständigt tränger sig på. Det är kärlekens smärta i form av sorg, otrohet och en längtan bort. Och läsaren får själv nysta i det hela. Det är en berättelse om psykets ambivalens. Om att vara sjuk och frisk, och vem som bestämmer det. Att det ibland kan det kännas som att verkligheten definieras bortom en själv, i något man inte känner igen sig i. Att ens inre värld och verklighetsuppfattning skaver mot det där andra. Och hur dessa olika världar ibland möts, men att det kan vara svårt att hålla reda på vad som är sant och inte. Tvivlet på självet finns ständigt där, med en stor svårighet att släppa taget om vissa ting, tankar och människor. Det är en rädsla för förändring, och att förlora en del av sig själv i det. Och den rädslan är större och viktigare än någonting annat. Trots att just förändring kan vara för det bättre. Men det är ju svårt. Ditlevsen låter ansikten, världar och tankar smälta samman till ett, och hon sätter skickligt in läsaren i det kaosartade och klaustrofobiska som är Lises inre. Kanske existerar alltet bara i våra huvuden ändå.. Mmm, denna var himla tung och den kändes. Verkligen skickligt skriven, riktigt bra!
Ansigterne är en klaustrofobisk berättelse om författaren Lise Mundus; där olika ansikten, röster och minnen ständigt tränger sig på. Det är kärlekens smärta i form av sorg, otrohet och en längtan bort. Och läsaren får själv nysta i det hela. Det är en berättelse om psykets ambivalens. Om att vara sjuk och frisk, och vem som bestämmer det. Att det ibland kan det kännas som att verkligheten definieras bortom en själv, i något man inte känner igen sig i. Att ens inre värld och verklighetsuppfattning skaver mot det där andra. Och hur dessa olika världar ibland möts, men att det kan vara svårt att hålla reda på vad som är sant och inte. Tvivlet på självet finns ständigt där, med en stor svårighet att släppa taget om vissa ting, tankar och människor. Det är en rädsla för förändring, och att förlora en del av sig själv i det. Och den rädslan är större och viktigare än någonting annat. Trots att just förändring kan vara för det bättre. Men det är ju svårt. Ditlevsen låter ansikten, världar och tankar smälta samman till ett, och hon sätter skickligt in läsaren i det kaosartade och klaustrofobiska som är Lises inre. Kanske existerar alltet bara i våra huvuden ändå.. Mmm, denna var himla tung och den kändes. Verkligen skickligt skriven, riktigt bra!