Reviews - Mortelle dédicace

769 reviews for:

Mortelle dédicace

Elly Griffiths

3.78 AVERAGE

taras2's review against another edition

4.25

adventurous mysterious reflective tense medium-paced

Plot or Character Driven: A mix

Strong character development: Yes

Loveable characters: Yes

Diverse cast of characters: Yes

Flaws of characters a main focus: Yes

daleytubbs's review against another edition

4.5

adventurous mysterious tense fast-paced

Plot or Character Driven: A mix

Strong character development: Complicated

Loveable characters: Yes

Diverse cast of characters: Yes

Flaws of characters a main focus: No

sienamystic's review against another edition

3.0

Enjoyable characters that I'd love to spend more time with, but the plot had too much going on for its own good. Also, I'm not sure if it was the fact that it was written in first person or not, but something about the prose seemed a bit choppy. A fun read, though.

lambsears's review against another edition

3.0

I’ve loved Griffiths Ruth Galloway series, so was keen to try out another of her sleuths.
This is a very “cosy” mystery. Perhaps not up to the standard of Dr Galloway, but it has plenty to satisfy - and is, in a way, quite an homage to some of the old fashioned writers.
Excellent holiday reading.

lunaseline's review against another edition

4.0

Det är lätt att bunta ihop alla kriminalromaner som "deckare". Men genren är både diversifierad och - precis som allt annat - svag för trender. Två sådana jag noterat på sistone är 1) Cosy crime - gärna med något äldre individer, helst inte professionella utredare, som ger sig in i leken. 2) Metadeckare - där deckaren handlar om deckare/deckarförfattare.
Elly Griffiths använder båda strömningarna i "The Postscript Murders". Först känns det lite konstigt, för den första dealen i Harbinder Kauer-serien hörde snarare till (den alltid populära) delgenren "gotisk stämning på internatskola". (Och hennes gamla Ruth Galloway-serie är en mer klassisk "brott på bleka brittiska hedar"). Men samtidigt funkar det. Harbinder är en karaktär som är lätt att sympatisera med, och har tillräckligt med mänsklig värme för att det inte ska kännas allt för otroligt att hon ska dras in i ett amatördeckargäng bestående av en åldrad homosexuell man, en bisexuell bitcoin-hacker från Ukraina och en f.d. munk (okej, lite otroligt, nu när jag skriver ut det - men cosy så det förslår!). Att Griffiths väljer en lesbisk sikh som huvudperson är inte särskilt modigt (vill man vara cynisk är det snarare opportunistiskt), däremot att hon väljer att röra sig i deckar-/förlagsvärlden. Det blir några roliga, eventuellt självmedvetna, pikar åt hela den världen. Harbinder är för övrigt också rolig (speciellt i sitt samspel med sin urbrittiska, urmanliga - men snälla - partner som är helt oförmögen att läsa ironi). Därtill är intrigen, om än långsökt (cosy och meta bidrar onekligen till detta), snyggt utlagd, med klassiska små spår trevligt utportionerade genom hela boken (du kan alltså haka på amatörgänget och försöka lösa brotten om du vill).
Mysig höstläsning, helt enkelt.