Take a photo of a barcode or cover
4.04 AVERAGE
4.04 AVERAGE
This was such a sweet—and surprisingly thought-provoking—story of the relationship between a young woman and an octogenarian on the run. I laughed, I was shocked, I nearly cried at the end...and ultimately I wanted to hug the book when I finished it. I really enjoyed the theme of aging as viewed from both a young and old person. The mystery kept me guessing, but I was in it for the journey, which definitely paid off.
This was very fun! The characters weren't quite as lovable as the author prob thinks they are, but I did enjoy them. They just could be annoying lol
Tjugoettåriga Tanner borde egentligen vara på college, men en skada gör att hon inte kan fortsätta spela fotboll, så istället sitter hon hemma hos föräldrarna och tycker synd om sig själv. Föräldrarna bestämmer att hon inte kan göra det för resten av livet, och för att uppmuntra henne säger de att hon inte får bo där längre. Och så träffar Tanner mrs Louise Wilt och blir hennes medboende vårdgivare, vilket mest innebär att skjutsa den 84-åriga damen till olika möten, butiker och sådär, ända tills mrs Wilt får ett samtal, står i Tanners rum mitt i natten och säger att de måste fly.
Ibland ställer man sig i reservationskö på biblioteket bara för att man har sett så bra saker om en bok (och också för att den har jättefina ”sprayed edges”). Ibland är det inte alls en lyckträff, och ibland är det. Den mestadels sanna historien om Tanner & Louise är definitivt en lyckträff för mig. Jag älskade den och de nästan 400 sidorna bara flög förbi.
Det är en bok full av humor, sarkasm, spänning och lite kärlek (i alla fall lust) och flera gånger under läsningens gång skrattar jag till högt. Persongalleriet är faktiskt relativt litet för att vara en bok på så många sidor, och för det uppskattar jag den ännu mer. Jag är väldigt förtjust i Louise Wilt, som jag tycker liknar Elizabeth i Richard Osmans böcker om Torsdagsmordklubben, och Tanner är också väldigt bra som karaktär. Jag gillar att de är så olika åldrar och att det är Tanner som är lite mer ansvarstagande och lugn av de två. Eftersom de mestadels är ute på flykt, bryter kapitlen med mrs Wilts barn eller med polisen av på ett bra sätt och är ett trevligt sätt att presentera karaktärer på som behövs för att berättelsen antingen ska kunna knytas ihop eller fortsätta framåt. Jag tycker om hur de lär sig av varandra, de här två helt olika personligheterna, och hur båda blir bättre av den andra.
För mig startade det lite trögt, men när mrs Wilt står där och säger att de måste fly, då drar allt igång ordentligt och gör ändå att det blir en fullpoängare, bara för att jag älskar det så mycket därifrån.
Språket är bra och passar genren. Ida Ingmans översättning är väldigt bra och flyter på fint.
Det här är första gången jag läser en bok av Colleen Oakley, men garanterat inte den sista. Ser verkligen fram emot att läsa fler av hennes böcker om de alla är skrivna på det här sättet.
Ibland ställer man sig i reservationskö på biblioteket bara för att man har sett så bra saker om en bok (och också för att den har jättefina ”sprayed edges”). Ibland är det inte alls en lyckträff, och ibland är det. Den mestadels sanna historien om Tanner & Louise är definitivt en lyckträff för mig. Jag älskade den och de nästan 400 sidorna bara flög förbi.
Det är en bok full av humor, sarkasm, spänning och lite kärlek (i alla fall lust) och flera gånger under läsningens gång skrattar jag till högt. Persongalleriet är faktiskt relativt litet för att vara en bok på så många sidor, och för det uppskattar jag den ännu mer. Jag är väldigt förtjust i Louise Wilt, som jag tycker liknar Elizabeth i Richard Osmans böcker om Torsdagsmordklubben, och Tanner är också väldigt bra som karaktär. Jag gillar att de är så olika åldrar och att det är Tanner som är lite mer ansvarstagande och lugn av de två. Eftersom de mestadels är ute på flykt, bryter kapitlen med mrs Wilts barn eller med polisen av på ett bra sätt och är ett trevligt sätt att presentera karaktärer på som behövs för att berättelsen antingen ska kunna knytas ihop eller fortsätta framåt. Jag tycker om hur de lär sig av varandra, de här två helt olika personligheterna, och hur båda blir bättre av den andra.
För mig startade det lite trögt, men när mrs Wilt står där och säger att de måste fly, då drar allt igång ordentligt och gör ändå att det blir en fullpoängare, bara för att jag älskar det så mycket därifrån.
Språket är bra och passar genren. Ida Ingmans översättning är väldigt bra och flyter på fint.
Det här är första gången jag läser en bok av Colleen Oakley, men garanterat inte den sista. Ser verkligen fram emot att läsa fler av hennes böcker om de alla är skrivna på det här sättet.
emotional
funny
hopeful
lighthearted
mysterious
fast-paced
Strong character development:
Complicated
Loveable characters:
Yes
Flaws of characters a main focus:
Yes
adventurous
emotional
funny
hopeful
inspiring
lighthearted
mysterious
fast-paced
Plot or Character Driven:
A mix
Strong character development:
Yes
Loveable characters:
Yes
Diverse cast of characters:
Yes
Flaws of characters a main focus:
Complicated
adventurous
emotional
funny
lighthearted
medium-paced
Plot or Character Driven:
A mix
Strong character development:
Yes
Loveable characters:
Yes
Diverse cast of characters:
Yes
Flaws of characters a main focus:
Complicated
adventurous
emotional
funny
lighthearted
mysterious
fast-paced
Plot or Character Driven:
Plot
Strong character development:
Yes
Loveable characters:
Yes
Diverse cast of characters:
Yes
Flaws of characters a main focus:
Yes
adventurous
emotional
funny
hopeful
lighthearted
fast-paced
Plot or Character Driven:
A mix
Strong character development:
Yes
Loveable characters:
Yes