Reviews

Osebol by Marit Kapla

Only show reviews with written explanations

whogivesabook's review against another edition

4.0

I found this one at work and mistakenly thought it had been shelved in the wrong section. The cover looked way too abstract to be non-fiction and it's not a small volume (800 pages). So I picked it up and turned it over and flipped to a random page and what I was confronted with was...

a scattering of tiny grey squares...

and then what, at first glance, looked like poetry...

but you learn that it's the voices of the villagers. All of whom were interviewed to capture their perspectives on all manner of topics that matter to them.

I like that. I've always had a soft spot for anything that aims at capturing ordinary people's experiences. I think it is so important, especially for places that are changing rapidly. So much of history has been imprinted and passed down only by the wealthy.

I had a great time reading this book. It left me feeling all Mys (pronounced mees - ultra cosy - hopefully I used that right, I've been inspired)

Because my dream is to live in a little house in a forest with animals and growing my own food. I think people will go back to that way of living. The last century has been an absolute failure of an experiment.

The sad thing is that much has already been lost, and even more will be, before we correct our course.

'It's a long time since you saw bullfinches, isn't it?'

shishirin's review

Go to review page

challenging reflective slow-paced

3.5

kpdoessomereading's review against another edition

Go to review page

adventurous emotional informative inspiring reflective fast-paced

5.0

Absolutely beautiful book of people and place. I would read a lot more nonfiction if it was written in this format of verse that feels like poetry.

tiltunen's review

Go to review page

5.0

Jag sitter hemma i Stockholm och drömmer om ett liv likt folkets i Osebol.

Marit Kapla, uppvuxen i Osebol i norra Värmland, har intervjuat 42 vuxna bosatta i Osebol. De intervjuade personerna är i åldrarna 18 till 92 år. Intervjuerna gjordes mellan 2016 och 2017. Kapla tilldelades Augustpriset 2019 för Årets svenska skönlitterära bok för Osebol.

”Då fanns det post
och Birgit hade öppet
och bron var öppen.

Nu släcker de ner lite hur de vill.”

Jag är djupt rörd av boken. Jag kommer från en liten skärgårdskommun i södra Finland med cirka 900 invånare. Mycket av det som invånarna i Osebol berättar och har bevittnat skulle jag kunna säga om min hemkommun också. Landsbygden dör, folk flyttar till städerna, jobben försvinner, affärer och annat utbud av service läggs ner, bussen slutar gå. Ibland känner jag mig misslyckad, jag har ju också lämnat min hemkommun, som så många andra. Borde inte jag vara kvar där och se till att vi överlever, även i framtiden.

”Att det är hårt här
så grovt
det tycker jag är attraktivt.

Jag vill ha den grovheten.

Jag vill ha rå natur.”

Landsbygden och dess överlevnad är en hjärtefråga till mig. Jag blir så oerhört ledsen när jag tänker på alla de samhällen som funnits en gång i tiden men som nu knappast finns längre. Landsbygden blir till antingen stadsbornas sommarhus eller motorvägar från en stad till en annan stad. Så här borde det inte få vara. Jag lovar mig själv att någong gång i framtiden bo på landet igen.

Jag älskar hur Kapla har bevarat känslan av dessa samtal hon haft med människorna i Osebol. Dialekten finns kvar, det är korta meningen, det är pauser, för att tänka, för att hitta rätt ord. Jag älskar att boken inte är en sammanhängande berättelse liksom, utan delar av människors liv och känslor. Det är fakta och historia, det är kärlek och sorg, det är utmaningar och förluster, det är drömmar och framtidsvisioner. Det är liv.

Den här boken kommer leva kvar hos och inom mig. Vilken tur att den också bor i min bokhylla så kan jag gå tillbaka till den när som helst när jag känner hemlängtan. Jag har aldrig varit i Osebol men jag brukar ofta känna mig hemma i avlägsna små orter.