Scan barcode
nonesensed's review against another edition
dark
informative
slow-paced
4.0
Läste den här boken på rekommendation av en vän, och den var helt klart läsvärd. Som inblick i mentalhälsovården under 1920-talet till 1960-talet är den en väl efterforskad text. Men de som får ut mest av att läsa detta är de som har förförståelse om ämnet och de tre kvinnorna i huvudfokus. Tror nämligen inte att någon redaktör vågade peta allt för mycket i bokens struktur, eller så var hen lika inläst på ämnet som författaren.
Har du någon gång suttit i samtal med en person som är ovan att prata med folk utanför sin egen erfarenhetsbubbla? Så kändes det att läsa den här boken. Tonen är väldigt lik en sån konversation, på gott och ont.
Boken inleds med en mängd tankar om hur mentalhälsovården utvecklats och samhällets syn på vad som gills som "galenskap" samt olika diagnoser diskuteras (många referenser till estetik görs). Agnes von K, Sigrid H och Nelly S nämns upprepade gånger, men inledningsvis mer i förbigående, som om läsaren redan ska vara bekanta med dessa tre kvinnor och hur de relaterar till det dåvarande samtalsämnet. Det är inte förrän nästan 150 sidor in i boken vi faktiskt blir presenterade för någon av kvinnorna författaren skriver om, och då med inslag av t ex "Agnes von Ks familjehistoria är välkänd och behöver inte upprepas här".
Min kära mor vet vem Agnes von K var utan att behöva googla. Hon är 75.
Det finns säkert många i min ålder som vet vem sagda Agnes von K var, men om du ska skriva en bok om en specifik person/några specifika personer, är inte poängen att då introducera hen/dem för en ny publik också? De olika delarna av psykiatrins historia som boken inleds med var intressanta, men jag fick gå tillbaka och läsa om vissa delar efter att ha avslutat boken, för att få full kontext.
En annan indikation på att redigeringen inte var så hård är att texten upprepar sig ett flertal gånger (starta inte en dryckeslek om orden "psykets estetik" eller "sårad diva", du kommer bli alkoholförgiftad). Och ibland säger texten emot sig själv. Till exempel följs påståendet "Hon liknar ingen annan" om Agnes von K av en lång jämförelse med hur lik hon är Kerstin Thorvall. Menade författaren att Agnes von K inte liknade någon samtida person? Om så, varför inte skriva det?
Allt detta sagt rekommenderar jag fortfarande att läsa den här boken! Om du inte redan råkar ha en massa förförståelse om Agnes, Nelly och Sigrid, se det som att du lyssnar på en vän som är väldigt inläst på ett visst ämne och som svävar iväg i andra tankar ibland.
Har du någon gång suttit i samtal med en person som är ovan att prata med folk utanför sin egen erfarenhetsbubbla? Så kändes det att läsa den här boken. Tonen är väldigt lik en sån konversation, på gott och ont.
Boken inleds med en mängd tankar om hur mentalhälsovården utvecklats och samhällets syn på vad som gills som "galenskap" samt olika diagnoser diskuteras (många referenser till estetik görs). Agnes von K, Sigrid H och Nelly S nämns upprepade gånger, men inledningsvis mer i förbigående, som om läsaren redan ska vara bekanta med dessa tre kvinnor och hur de relaterar till det dåvarande samtalsämnet. Det är inte förrän nästan 150 sidor in i boken vi faktiskt blir presenterade för någon av kvinnorna författaren skriver om, och då med inslag av t ex "Agnes von Ks familjehistoria är välkänd och behöver inte upprepas här".
Min kära mor vet vem Agnes von K var utan att behöva googla. Hon är 75.
Det finns säkert många i min ålder som vet vem sagda Agnes von K var, men om du ska skriva en bok om en specifik person/några specifika personer, är inte poängen att då introducera hen/dem för en ny publik också? De olika delarna av psykiatrins historia som boken inleds med var intressanta, men jag fick gå tillbaka och läsa om vissa delar efter att ha avslutat boken, för att få full kontext.
En annan indikation på att redigeringen inte var så hård är att texten upprepar sig ett flertal gånger (starta inte en dryckeslek om orden "psykets estetik" eller "sårad diva", du kommer bli alkoholförgiftad). Och ibland säger texten emot sig själv. Till exempel följs påståendet "Hon liknar ingen annan" om Agnes von K av en lång jämförelse med hur lik hon är Kerstin Thorvall. Menade författaren att Agnes von K inte liknade någon samtida person? Om så, varför inte skriva det?
Allt detta sagt rekommenderar jag fortfarande att läsa den här boken! Om du inte redan råkar ha en massa förförståelse om Agnes, Nelly och Sigrid, se det som att du lyssnar på en vän som är väldigt inläst på ett visst ämne och som svävar iväg i andra tankar ibland.
guuran62's review against another edition
4.0
https://boklaadan.wordpress.com/2016/05/20/den-sarade-divan/
connon's review against another edition
1.0
En bok som Evelina tipsade/övertygade mig om att läsa.
Denna gav mig två premiärer för i år! Första boken på svenska och första facklitteraturen. Okej, Unatural Causes kanske kan räknas som facklitteratur om man är generös med tolkningen, men den här var renoldad. Den stod till och med på facklitteratur-hyllan på biblioteket!
Helt ärligt, inte min typ av bok. Jag visste från början att det skulle handla en del om konst och konstnärlighet men det upptog en mycket större del än jag förväntade mig och det kändes att mycket gick rakt över huvudet på mig. Den medicinska delen, den jag var intresserad av och som jag hoppades skulle ligga i framkant var både mindre detaljerad och kändes inte som att den fick det utrymme jag sökte.
Först inleds boken med några övergripande kapitel med filosofiska frågor som: Vad är sjukt? Vad är friskt? Och vad är bara excentriskt? Sen fortsätter den med att beskriva hur mentalsjukvården såg ut på 1900-talets början, både diagnoserna och behandligsmetoderna, innan den djupdyker i tre olika patienter med tre olika diagnoser och som alla finner sin egen väg genom sjuk-systemet.
Nej, det här var inte min typ av bok. Den är säkert jättebra om man tycker om konst och konstnärlighet, men det är inte jag tyvärr…
Denna gav mig två premiärer för i år! Första boken på svenska och första facklitteraturen. Okej, Unatural Causes kanske kan räknas som facklitteratur om man är generös med tolkningen, men den här var renoldad. Den stod till och med på facklitteratur-hyllan på biblioteket!
Helt ärligt, inte min typ av bok. Jag visste från början att det skulle handla en del om konst och konstnärlighet men det upptog en mycket större del än jag förväntade mig och det kändes att mycket gick rakt över huvudet på mig. Den medicinska delen, den jag var intresserad av och som jag hoppades skulle ligga i framkant var både mindre detaljerad och kändes inte som att den fick det utrymme jag sökte.
Först inleds boken med några övergripande kapitel med filosofiska frågor som: Vad är sjukt? Vad är friskt? Och vad är bara excentriskt? Sen fortsätter den med att beskriva hur mentalsjukvården såg ut på 1900-talets början, både diagnoserna och behandligsmetoderna, innan den djupdyker i tre olika patienter med tre olika diagnoser och som alla finner sin egen väg genom sjuk-systemet.
Nej, det här var inte min typ av bok. Den är säkert jättebra om man tycker om konst och konstnärlighet, men det är inte jag tyvärr…
More...