Take a photo of a barcode or cover
3.85 AVERAGE
3.85 AVERAGE
This is a Gothic drama with bits of tragedy and romance. It is the story of Quasimodo, a hunchback man with one good eye and who is deaf, who lives in the cathedral of Notre Dame and is the official bell-ringer. He was an orphaned child who was raised in the church by the Arch-Deacon Claude Frollo. Frollo is a well-respected man in the community, known for his intellect in a lot of different fields, who raised both Quasimodo and his own younger brother, Jehan (a ne'er-do-well who is always looking for money to gamble and drink). Frollo is also madly in love with La Esmeralda, a teenaged gypsy girl who dances in the town square and has a goat that does tricks and has golden horns and hooves. La Esmeralda is also an orphan and is accused of murdering a soldier. These are the main characters, though there are lots of less influential characters. Quasimodo attempts to save Esmeralda while Frollo and Jehan have other ideas.
Though this book was written in the 1830's, the story really stands up well to the test of time. Victor Hugo does spend some time writing about the Gothic architecture of the cathedral, and its prominence in the city of Paris but he doesn't go on for an overly long time like other authors do. I found this book relatively easy to read and quite compelling.
This book was made into a Disney animated film back in 1996 which has the following similarities: 1. The title 2. Nothing else; the characters in the film are combined with other characters in the book and have entirely different trajectories and motivations. The plot between the Disney film and this book bears only a passing resemblance to the book and certainly should not be relied upon in place of reading the novel. Skip the Disney film and read the book!
Though this book was written in the 1830's, the story really stands up well to the test of time. Victor Hugo does spend some time writing about the Gothic architecture of the cathedral, and its prominence in the city of Paris but he doesn't go on for an overly long time like other authors do. I found this book relatively easy to read and quite compelling.
This book was made into a Disney animated film back in 1996 which has the following similarities: 1. The title 2. Nothing else; the characters in the film are combined with other characters in the book and have entirely different trajectories and motivations. The plot between the Disney film and this book bears only a passing resemblance to the book and certainly should not be relied upon in place of reading the novel. Skip the Disney film and read the book!
informative
mysterious
sad
tense
slow-paced
Plot or Character Driven:
Plot
Strong character development:
Complicated
Loveable characters:
Complicated
Diverse cast of characters:
Yes
Flaws of characters a main focus:
Yes
I really understand why this book still appeals so much, if only for its historical value. But I have to be honest: this is a very unlikely story with lots of strange issues, especially in the plot. Victor Hugo clearly wrote this in a hurry. But this said and done: it nevertheless captivates. I think this is because of the compelling atmosphere he succeeded in evocating and because of the protagonists with their strong traits: Frosso as a kind of Faust, the endearing, human monster Quasimodo and the intriguing Esmeralda (though she remains a bit caricatural). Though it has its downsides, this still is a great read.
challenging
dark
emotional
mysterious
reflective
sad
slow-paced
Plot or Character Driven:
Character
Strong character development:
No
Loveable characters:
Complicated
Diverse cast of characters:
Yes
Flaws of characters a main focus:
Yes
"Vilket bevisar den nya sanningen: att stora händelser har oberäkneliga följder."
"Lyckliga färjkarl! tänkte Gingoire. Ni bekymrar er inte om ryktbarhet och ni skriver inga bröllopskväden! Vad bryr ni er om kungarna som gifter sig, och om hertiginnorna av Burgund! Ni bryr er inte om några andra pärlor än dem som finns i gräset! Och jag, som är poet, jag blir utvisslad jag skälver av köld, jag är skyldig tolv sous och mina skosulor är så tunna att ni skulle kunna använda dem till glas i er lykta. Tack, färjkarl! Åsynen av er koja gör mina ögon gott och får mig att glömma Paris!"
"Och likt en sjöman som förlist i nattens mörker, tillade han fromt: Salve! Salve, stella maris!"
"Han förstod att människan har behov av tillgivenhet, att livet utan ömhet och kärlek bara är ett osmort, gnisslande maskineri."
"Men en mor älskar många gånger det barn som kostat henne det största lidandet mest."
"På grund av detta var Qusimodos tacksamhet djup, brinnande, gränslös och fastän adoptivfaderns uppsyn ofta var sträng, hans tal alltid kort, strävt, befallande, hade denna känsla av tacksamhet aldrig förnekat sig ens för ett ögonblick."
"Jag har inte krälat så långt med ansiktet mot marken, grävt med naglarna i jorden genom grottans oändliga vindlingar utan att ha uppfångat en skymt av ett avlägset ljus, någonting i slutet av den mörka labyrinten. Platsen där de tåliga och visa har funnit Gud."
"Ert huvud är redan grått, och fastän alla lämnar grottan vithåriga, kan man endast träda in i den med svart hår."
"Jag har fångat upp en skymt av ljuset men jag ser det ännu inte. Jag kan inte läsa, jag kan bara stava."
"Uppfinnandet av boktryckarkonsten är den största händelsen i världshistorien. Den är alla revolutioners moder. Den är ett fullständigt omskapande av mänsklighetens sätt att uttrycka sig."
"Låt en syndaflod komma och luftens fåglar kommer ändå sväva fritt omkring i luften långt efter det att bergen försvunnit under dess vatten."
"Där kvinnor blir ärade, där fröjdar sig gudarna; där de blir föraktade, är det meningslöst att be till Gud."
"Dagen är till för alla. Varför har man bara natt att ge mig?"
"en varelse dansade - en varelse, som var så skön, att Gud skulle ha föredragit henne framför den heliga jungfrun - han skulle ha valt henne till sin moder - hade velat bli född av henne, om hon hade funnits till när Han blev människa!"
"O, vad vetenskapen verkar tom och ihålig när ett huvud uppfyllt av lidelser dunkar mot det i förtvivlan!"
"Ty kärleken är som ett träd som växer av sig själv, skjuter djupa rötter genom hela vår varelse och fortsätter att grönska över ett hjärtas ruiner."
"Om er kyrka är helig, så är även vår syster det."
"O, sire, mildhet är det enda ljus som kan upplysa det inre av en stor själ. Mildheten bär facklan framför alla de andra dygderna. Utan henne är de blinda och söker efter Gud i mörker. Barmhärtighet, som är detsamma som mildhet, framkallar undersåtlig kärlek - och det är furstens starkaste värn."
"Högmod kommer att bli ert fördärv, min vän. Högmod följs alltid tätt i hälarna av undergång och vanära."
"Vi utför en berömlig handling när vi räddar mademoiselle, och ändå skulle de hänga oss i kungens namn om de grepp oss. Ack, varje mänsklig handling har två handtag. Den ena blir berömd för något som den andra blir bestraffad för. Den ena beundrar Caesar och fördömer Catilina."
"Lyckliga färjkarl! tänkte Gingoire. Ni bekymrar er inte om ryktbarhet och ni skriver inga bröllopskväden! Vad bryr ni er om kungarna som gifter sig, och om hertiginnorna av Burgund! Ni bryr er inte om några andra pärlor än dem som finns i gräset! Och jag, som är poet, jag blir utvisslad jag skälver av köld, jag är skyldig tolv sous och mina skosulor är så tunna att ni skulle kunna använda dem till glas i er lykta. Tack, färjkarl! Åsynen av er koja gör mina ögon gott och får mig att glömma Paris!"
"Och likt en sjöman som förlist i nattens mörker, tillade han fromt: Salve! Salve, stella maris!"
"Han förstod att människan har behov av tillgivenhet, att livet utan ömhet och kärlek bara är ett osmort, gnisslande maskineri."
"Men en mor älskar många gånger det barn som kostat henne det största lidandet mest."
"På grund av detta var Qusimodos tacksamhet djup, brinnande, gränslös och fastän adoptivfaderns uppsyn ofta var sträng, hans tal alltid kort, strävt, befallande, hade denna känsla av tacksamhet aldrig förnekat sig ens för ett ögonblick."
"Jag har inte krälat så långt med ansiktet mot marken, grävt med naglarna i jorden genom grottans oändliga vindlingar utan att ha uppfångat en skymt av ett avlägset ljus, någonting i slutet av den mörka labyrinten. Platsen där de tåliga och visa har funnit Gud."
"Ert huvud är redan grått, och fastän alla lämnar grottan vithåriga, kan man endast träda in i den med svart hår."
"Jag har fångat upp en skymt av ljuset men jag ser det ännu inte. Jag kan inte läsa, jag kan bara stava."
"Uppfinnandet av boktryckarkonsten är den största händelsen i världshistorien. Den är alla revolutioners moder. Den är ett fullständigt omskapande av mänsklighetens sätt att uttrycka sig."
"Låt en syndaflod komma och luftens fåglar kommer ändå sväva fritt omkring i luften långt efter det att bergen försvunnit under dess vatten."
"Där kvinnor blir ärade, där fröjdar sig gudarna; där de blir föraktade, är det meningslöst att be till Gud."
"Dagen är till för alla. Varför har man bara natt att ge mig?"
"en varelse dansade - en varelse, som var så skön, att Gud skulle ha föredragit henne framför den heliga jungfrun - han skulle ha valt henne till sin moder - hade velat bli född av henne, om hon hade funnits till när Han blev människa!"
"O, vad vetenskapen verkar tom och ihålig när ett huvud uppfyllt av lidelser dunkar mot det i förtvivlan!"
"Ty kärleken är som ett träd som växer av sig själv, skjuter djupa rötter genom hela vår varelse och fortsätter att grönska över ett hjärtas ruiner."
"Om er kyrka är helig, så är även vår syster det."
"O, sire, mildhet är det enda ljus som kan upplysa det inre av en stor själ. Mildheten bär facklan framför alla de andra dygderna. Utan henne är de blinda och söker efter Gud i mörker. Barmhärtighet, som är detsamma som mildhet, framkallar undersåtlig kärlek - och det är furstens starkaste värn."
"Högmod kommer att bli ert fördärv, min vän. Högmod följs alltid tätt i hälarna av undergång och vanära."
"Vi utför en berömlig handling när vi räddar mademoiselle, och ändå skulle de hänga oss i kungens namn om de grepp oss. Ack, varje mänsklig handling har två handtag. Den ena blir berömd för något som den andra blir bestraffad för. Den ena beundrar Caesar och fördömer Catilina."
adventurous
dark
mysterious
sad
slow-paced
Plot or Character Driven:
Character
Loveable characters:
No
Diverse cast of characters:
Yes
Flaws of characters a main focus:
Yes
dark
mysterious
tense
slow-paced
Plot or Character Driven:
A mix
Loveable characters:
No
Diverse cast of characters:
Complicated
Flaws of characters a main focus:
Yes
Never let it be said that Victor Hugo shirked from telling the truth at the end of this story. Hugo spun a tragedy in the fullest sense of the word. I wish I'd read this book earlier in my life. It falls easily in the top five gothic novels of all time.
There were really long excerpts on Architecture that I did NOT care about. The main story line was super good but I was annoyed that it kept detouring into other info I cared nothing about. Why was learning all about King Louis necessary? The ending was depressing. But it was a good ending nonetheless