Take a photo of a barcode or cover
4.42 AVERAGE
4.42 AVERAGE
adventurous
challenging
dark
emotional
funny
mysterious
reflective
sad
tense
slow-paced
Plot or Character Driven:
A mix
Strong character development:
Yes
Loveable characters:
Yes
Diverse cast of characters:
Yes
Flaws of characters a main focus:
Complicated
adventurous
challenging
dark
funny
mysterious
tense
medium-paced
Plot or Character Driven:
Plot
Strong character development:
Yes
Loveable characters:
Yes
Diverse cast of characters:
Yes
Flaws of characters a main focus:
Yes
adventurous
challenging
dark
emotional
funny
reflective
sad
tense
slow-paced
Plot or Character Driven:
A mix
Strong character development:
Yes
Loveable characters:
Complicated
Diverse cast of characters:
Yes
Flaws of characters a main focus:
Yes
dark
emotional
funny
sad
medium-paced
Plot or Character Driven:
A mix
Strong character development:
Yes
Loveable characters:
Yes
Diverse cast of characters:
Yes
Flaws of characters a main focus:
Complicated
Iâm officially half way now đđŒđđŒ
This was GOOD. SOOO GOOD!
This was GOOD. SOOO GOOD!
Jag brukar uppskatta humorn i Steven Erikson's böcker. Men den myckna dialogen mellan Tehol Beddict, hans betjÀnt Bugg och de olika karaktÀrer de umgÄs med Àr tyvÀrr mer tröttsam Àn rolig. Och den fyller, typ, hÀlften av de nÀstan 1000 sidorna text i den hÀr boken.
Resten fokuserar pÄ Trull Sengar och mÄlar upp en inte helt oepisk bakgrund för hans fortsatta öden och Àventyr. Vi mötte ju honom i [b:House of Chains|55398|House of Chains (Malazan Book of the Fallen, #4)|Steven Erikson|http://photo.goodreads.com/books/1316729521s/55398.jpg|836472], men fick inte veta sÀrskilt mycket om just hans bakgrund.
Den hÀr fonden hade kunnat kÀnnas vÀrdefull, men för mig var det mer som att lÀsa nÄgot helt ovidkommande. Som att kliva av stigen och ge sig in pÄ ett sidospÄr som tyvÀrr bara leder ut i spenaten.
Vi befinner oss mer eller mindre pÄ andra sidan jordklotet, sett frÄn den kontinent resten av böckerna har utspelat sig pÄ. HÀr anvÀnder man sig av en mer primitiv form av magiutövning. Man Àr lite "kusinerna frÄn landet" (jÀmfört med sina Malazanska förebilder - som man inte kÀnner till överhuvudtaget) och kan inte ens rida hÀstar ordentligt.
Erikson's vanemÀssiga over-the-top fantasy Àr inte heller riktigt nÀrvarande i den hÀr boken. Jag vet inte varför. Visst har vi enorma havsdemoner som bÀr en hel flotta, och storvuxna, skitfarliga psykopatvarelser som han böja knÀna bakÄt m.m. För att inte tala om Rhulad Sengar och hela hans storvulna galenskap. Men pÄ nÄgot sÀtt har jag blivit blasé. NÀr folk rÄkar döda nÄgon av megastyggingarna lite i förbifarten (och av misstag), sÄ Àr det Eriksonsk slapstick av bÀsta slag, liksom nÀr en odöd mÀstertjuv ramlar frÄn ett tak och fÄr en metallpinne fastkilad i pannbenet. Men det kÀnns inte lika skoj som det brukar.
Kanske Àr han trött.
Kanske Àr det jag som Àr trött.
Jag vet i alla fall att jag ska vÀnta en stund innan jag ger mig pÄ nÀsta bok i serien.
...Och att jag kommer att jubla om det förekommer nÄgra Bridgeburnerns i den. ;)
Resten fokuserar pÄ Trull Sengar och mÄlar upp en inte helt oepisk bakgrund för hans fortsatta öden och Àventyr. Vi mötte ju honom i [b:House of Chains|55398|House of Chains (Malazan Book of the Fallen, #4)|Steven Erikson|http://photo.goodreads.com/books/1316729521s/55398.jpg|836472], men fick inte veta sÀrskilt mycket om just hans bakgrund.
Den hÀr fonden hade kunnat kÀnnas vÀrdefull, men för mig var det mer som att lÀsa nÄgot helt ovidkommande. Som att kliva av stigen och ge sig in pÄ ett sidospÄr som tyvÀrr bara leder ut i spenaten.
Vi befinner oss mer eller mindre pÄ andra sidan jordklotet, sett frÄn den kontinent resten av böckerna har utspelat sig pÄ. HÀr anvÀnder man sig av en mer primitiv form av magiutövning. Man Àr lite "kusinerna frÄn landet" (jÀmfört med sina Malazanska förebilder - som man inte kÀnner till överhuvudtaget) och kan inte ens rida hÀstar ordentligt.
Erikson's vanemÀssiga over-the-top fantasy Àr inte heller riktigt nÀrvarande i den hÀr boken. Jag vet inte varför. Visst har vi enorma havsdemoner som bÀr en hel flotta, och storvuxna, skitfarliga psykopatvarelser som han böja knÀna bakÄt m.m. För att inte tala om Rhulad Sengar och hela hans storvulna galenskap. Men pÄ nÄgot sÀtt har jag blivit blasé. NÀr folk rÄkar döda nÄgon av megastyggingarna lite i förbifarten (och av misstag), sÄ Àr det Eriksonsk slapstick av bÀsta slag, liksom nÀr en odöd mÀstertjuv ramlar frÄn ett tak och fÄr en metallpinne fastkilad i pannbenet. Men det kÀnns inte lika skoj som det brukar.
Kanske Àr han trött.
Kanske Àr det jag som Àr trött.
Jag vet i alla fall att jag ska vÀnta en stund innan jag ger mig pÄ nÀsta bok i serien.
...Och att jag kommer att jubla om det förekommer nÄgra Bridgeburnerns i den. ;)
I honestly panicked when i started reading Book 5. In my mind, i was like, will this be THE Malazan book i officialy have no love for...?Will i ever understand what in the world is going on here? The answer is yes...now i understand why book 5 was more or less a standout book for fans of this novel, you're either going to love it or hate it. I've decided there's no middle ground for Malazan books lol.
Betrayals, more betrayals than any mortal could bear -Feather Witch
So book 5 basically introduces us to new characters, new everything with only one familiar face. It's like you're back in book 1. For the most part, you're like what's happening? who are these people? Time frame wise, i'm thinking book 5 was before the time of Laseen's reign and during Kellanved's reign so basically everything in book 5 precedes Book 1 - I know Erikson loves to show off-
Characters: Erikson continues to wow us with more characters to love.. Did you think you could love just the bridge burners or Anomander Rake or Kruppe, Onrack, Icarium, Mappo, Coltaine, Uncle, Duiker, Karso Orlong etc etc etc and not have room for more? Nope, Erikson continues to show that he just wants to give you more characters to love and who he can break your heart with.
Plot: this is a book that touches on themes of betrayal, vengeance, rise of new civilizations..We're introduced to another one of the Tiste race unlike the Andiis however the Edur's i feel are less in touch with who they really are. It's almost like the story of our favourite Toblakai. There's this re-occurring theme in the Malazan book that without strong knowledge of your history, you're susceptible to lies and being played by men and gods alike.
All in all book 5 reads like a beginning of sorts, to new things and i for one i'm totally pumped to continue this journey.
dark
emotional
funny
sad
tense
slow-paced
Plot or Character Driven:
Character
Strong character development:
Yes
Loveable characters:
Complicated
Diverse cast of characters:
Yes
Flaws of characters a main focus:
Yes
This book is a tale of two extremes. In one half a fun loving satirical romp through a culture crippled by capital and greed, and in the other, a heart wrenching story of a people corrupted and a brother forced to watch those he loves fall to something worse than darkness. Both sides are VERY engaging but I do think the book loses a step when flipping back and forth between them. That being said, another excellent entry in the series, made all the more impressive by the entirely new setting that still feels true to what came before. Also⊠all my homies love Trull Sengar
Another complex, gritty, fascinating Malazan tale. Time for something a bit lighter now.
adventurous
dark
funny
mysterious
reflective
sad
tense
medium-paced
Plot or Character Driven:
A mix
Strong character development:
Complicated
Loveable characters:
Complicated
Diverse cast of characters:
Yes
Flaws of characters a main focus:
Yes