Scan barcode
eriickamay's review against another edition
5.0
“Neither Creator nor His creature, my dear son, was ever without love, whether natural or of the mind."
lordcheez's review against another edition
3.0
Meh, there is a reason they teach Inferno, but not the others.
stagemel's review against another edition
5.0
I read this after reading The Inferno with Dr. Coulter. I have stalled here, still awaiting the right time to get to Paradiso...
steelcitygator's review against another edition
4.0
This is one of those books that makes me really desire for Goodreads to be a 10 point rating system than a 5 point one. It is much better than a 3 star (average) book, and I should not for anyone who doesn't know this is the second part of the Divine Comedy, but I feel terrible giving it a similar score to its predecessor section (Inferno). Musa provides more amazing notes with an easy to read and faithful translation. I will say it is not as good as Inferno, but this review can be summed up like this: If you read Inferno and need to continue Dante's journey this is an enjoyable experience, though it aims for more grandiose and spectacular imagery. On the contrary, if you didn't enjoy Inferno or are on the fence and comfortable with ending Dante's story on his escape from hell than this may not be the book for you.
seanwane's review against another edition
3.0
if my ghosts don't come back and send me to hell how bad can it really be
braiaia's review against another edition
challenging
inspiring
reflective
medium-paced
- Plot- or character-driven? Plot
- Strong character development? It's complicated
- Loveable characters? It's complicated
- Diverse cast of characters? No
- Flaws of characters a main focus? No
5.0
geneticginger's review against another edition
3.0
Dante is just difficult to read overall. I enjoyed seeing how he imagined purgatory and the growing friendship between Virgil and Dante the pilgrim
nelsonlala's review against another edition
4.0
"Vid havet stod vi än likt folk som har sin färd i tankarna och framåt skrider med hjärtat men med kroppen dröjer kvar". (s. 13)
"Ur stånd bann från dem att så förgöra att evig kärlek ej kan återvända så länge hoppet låter grönt sig göra". (s. 20)
"När något skådas eller hörs som är i stånd att fängsla själen intill grunden märker man därför ej vart tiden bär". (s. 21)
"Jag sa: min mästare, vart skall vi skrida?". "Låt ej ett steg ens dala", bjöd han då. "Må branten jämt av dig bak bli tagen tills någon syns som visar rätt oss två". (s. 22)
"Sådant är berget", sa han, "att jämt duger är branten nedan till att börja med men gör ju mindre ont ju mer man stiger". (s. 23)
"En våldsam död fick alla oss förgöra; vi syndade tills sista timme. Slog då himlen lät sitt ljud oss vakna göra så att vi ångrade, förlät och dog förskonade med Gud som nu oss bränner med längtan till sin åsyn smärtsamt nog". (s. 26)
"För ogjort, ej för gjort är jag fördriven ifrån den höga som som du vill se och varom kunskap blev för sent mig given". (s. 33)
"Hur kan, ifall ett gott är delat på ett flertal ägare, väl dessa vara mer rika än ifall det äga av få?" (s. 67)
"Är världen nu på avväg bör ni manas att söka skälet där det är, i er; av mig skall det nu verkligt efterskönas. Han som förrän den finns med kärlek ser på den, han låter gå ur sina händer den enkla själen som sig flicklik ter och barnsligt grips av gråt och skratt i sänder och bara vet att den sig gärna tyr till fröjd då skaparen den glad ut sänder". (s. 71)
"Väl kan du se att dålig ledning bär skuld till att vrång är världen, att ej bär den naturen vars fördärv är i er man lär". (s. 72) !!!
"Det högsta goda, själv sin enda fröjd, lät mänskan skapas god till gott och vara till pant på evig frid på denna höjd". (s. 119)
"Ur stånd bann från dem att så förgöra att evig kärlek ej kan återvända så länge hoppet låter grönt sig göra". (s. 20)
"När något skådas eller hörs som är i stånd att fängsla själen intill grunden märker man därför ej vart tiden bär". (s. 21)
"Jag sa: min mästare, vart skall vi skrida?". "Låt ej ett steg ens dala", bjöd han då. "Må branten jämt av dig bak bli tagen tills någon syns som visar rätt oss två". (s. 22)
"Sådant är berget", sa han, "att jämt duger är branten nedan till att börja med men gör ju mindre ont ju mer man stiger". (s. 23)
"En våldsam död fick alla oss förgöra; vi syndade tills sista timme. Slog då himlen lät sitt ljud oss vakna göra så att vi ångrade, förlät och dog förskonade med Gud som nu oss bränner med längtan till sin åsyn smärtsamt nog". (s. 26)
"För ogjort, ej för gjort är jag fördriven ifrån den höga som som du vill se och varom kunskap blev för sent mig given". (s. 33)
"Hur kan, ifall ett gott är delat på ett flertal ägare, väl dessa vara mer rika än ifall det äga av få?" (s. 67)
"Är världen nu på avväg bör ni manas att söka skälet där det är, i er; av mig skall det nu verkligt efterskönas. Han som förrän den finns med kärlek ser på den, han låter gå ur sina händer den enkla själen som sig flicklik ter och barnsligt grips av gråt och skratt i sänder och bara vet att den sig gärna tyr till fröjd då skaparen den glad ut sänder". (s. 71)
"Väl kan du se att dålig ledning bär skuld till att vrång är världen, att ej bär den naturen vars fördärv är i er man lär". (s. 72) !!!
"Det högsta goda, själv sin enda fröjd, lät mänskan skapas god till gott och vara till pant på evig frid på denna höjd". (s. 119)