Scan barcode
A review by lancefestivalen
Ett hjärta åt helvetet by Caroline Grimwalker, Clive Barker
3.0
Vad ska man tänka om det här då? Som så många (de flesta?) andra har jag förstås både sett en och två coh flera av Hellraiser-filmerna innan jag satt tänderna i denna långnovell/kortroman. Den känns betydligt mer avskalad och återhållsam än filmen, vilket jag uppskattar. Samtidigt bubblar det av outnyttjad potential, vilket jag antar är en av anledningarna till att vi nu har, vadå, elva filmer och en planerat TV-serie, en ytterligare roman av Barker ([b:The Scarlet Gospels|23014674|The Scarlet Gospels|Clive Barker|https://i.gr-assets.com/images/S/compressed.photo.goodreads.com/books/1426127782l/23014674._SY75_.jpg|984888]) och ett gäng böcker av andra författare och ett otal serietidningsadaptioner. Eventuellt med mera...
Tillbaka till boken i fråga, dock. Jag beslöt mig för att läsa boken efter att ha sett den senaste filmen i serien - en slags reboot av konceptet där även Barker själv haft ett finger med i spelet. Den, liksom de andra tre filmer jag sett, dras på samma sätt som boken i fråga med dilemmat "vilka är det där cenobiterna egentligen och hur funkar hela den här grejen?". Som Neil Gaiman skulle ha uttryckt det: "There are rules". Men vilka är de där reglerna, då?
Ett hjärta åt helvetet känns som en hyfsat välproducerad demo. Allt finns där, utom det där lilla som gör det till en helt färdig produkt. Det kanske låter som en orättvis anklagelse mot en berättelse som mynnat ut i så mycket, men jag kan inte låta bli. Boxen, cenobiterna och allt det andra får aldrig några förklaringar. Det bara är som det är och... ja, jag blir lite besviken.
All in all: en hyfsat spännande, men egentligen inte särskilt originell berättelse. Jag har nog räknat med mer. Och kommer nog att hoppa över läsningen av The Scarlet Gospels...
Tillbaka till boken i fråga, dock. Jag beslöt mig för att läsa boken efter att ha sett den senaste filmen i serien - en slags reboot av konceptet där även Barker själv haft ett finger med i spelet. Den, liksom de andra tre filmer jag sett, dras på samma sätt som boken i fråga med dilemmat "vilka är det där cenobiterna egentligen och hur funkar hela den här grejen?". Som Neil Gaiman skulle ha uttryckt det: "There are rules". Men vilka är de där reglerna, då?
Ett hjärta åt helvetet känns som en hyfsat välproducerad demo. Allt finns där, utom det där lilla som gör det till en helt färdig produkt. Det kanske låter som en orättvis anklagelse mot en berättelse som mynnat ut i så mycket, men jag kan inte låta bli. Boxen, cenobiterna och allt det andra får aldrig några förklaringar. Det bara är som det är och... ja, jag blir lite besviken.
All in all: en hyfsat spännande, men egentligen inte särskilt originell berättelse. Jag har nog räknat med mer. Och kommer nog att hoppa över läsningen av The Scarlet Gospels...