Scan barcode
A review by emelir
A Short History of Decay by E.M. Cioran
3.0
“In itself, every idea is neutral, or should be; but man animates ideas, projects his flames and flaws into them; impure, transformed into beliefs, ideas take their place in time, take shape as events: the trajectory is complete, from logic to epilepsy … whence the birth of ideologies, doctrines, deadly games.”
Som titeln pekar på så är denna lilla samling helt tillägnad människans förfall. Eller, egentligen är det ju ett återkommande tema hos honom, men hursomhelst så dyker han även denna gång ner i det absurda med mänskligheten. Det är alltid en ren fröjd att få läsa honom, och blir alltid LYCKLIG av hans nihilistiska syn på världen och människan. Det är som att det är först i avgrunden, när han har konstaterat att livet är meningslöst, som mitt eget hopp uppenbarar sig. Hans ord och dess mening får huvudet att snurra som aldrig förr, och ens egen tankeverksamhet utmanas konstant. Man behöver såklart inte hålla med om allt som sägs för att fullkomligt älska och uppskatta hans ord (detta gäller förövrigt så mycket annat i livet också). Kanske är det just där ting skaver som mest som nya insikter och lärdomar har en möjlighet att uppstå på riktigt. Det är så mycket självanalys och självinsikt som pågår hos honom, och jag älskar det. Att bara få slås ner till marken av Cioran, för att sedan på egen hand behöva resa sig upp är det bästa. :)) Plus så många vettiga funderingar kring livet i stort! Bara det här med att människan har en sån otrolig förmåga (och behov) av att skapa mening av ting: ting som egentligen bara skulle kunna få existera för sig självt. Bara under samtal så gör vi det i stort sett hela tiden. Omedvetet eller ej. Kanske uttrycker den vi pratar med en idé, varpå vi själva tillskriver denna idé en himla massa personliga tankar (som styrs av våra egna erfarenheter). Den idé som vår samtalspartner uttryckte från början förlorar lite av sin rena form, vilket får mig att fundera över ifall vi någonsin kan förstå en annan människa på riktigt. MEN samtidigt kan man också genom sådana samtal komma fram till helt nya ting tillsammans. Lite ge och ta liksom. Hur som, älskar Cioran. Rekommenderar dock främst hans On the Heights of Despair, mycket kul bok. Tacohej. :)
Som titeln pekar på så är denna lilla samling helt tillägnad människans förfall. Eller, egentligen är det ju ett återkommande tema hos honom, men hursomhelst så dyker han även denna gång ner i det absurda med mänskligheten. Det är alltid en ren fröjd att få läsa honom, och blir alltid LYCKLIG av hans nihilistiska syn på världen och människan. Det är som att det är först i avgrunden, när han har konstaterat att livet är meningslöst, som mitt eget hopp uppenbarar sig. Hans ord och dess mening får huvudet att snurra som aldrig förr, och ens egen tankeverksamhet utmanas konstant. Man behöver såklart inte hålla med om allt som sägs för att fullkomligt älska och uppskatta hans ord (detta gäller förövrigt så mycket annat i livet också). Kanske är det just där ting skaver som mest som nya insikter och lärdomar har en möjlighet att uppstå på riktigt. Det är så mycket självanalys och självinsikt som pågår hos honom, och jag älskar det. Att bara få slås ner till marken av Cioran, för att sedan på egen hand behöva resa sig upp är det bästa. :)) Plus så många vettiga funderingar kring livet i stort! Bara det här med att människan har en sån otrolig förmåga (och behov) av att skapa mening av ting: ting som egentligen bara skulle kunna få existera för sig självt. Bara under samtal så gör vi det i stort sett hela tiden. Omedvetet eller ej. Kanske uttrycker den vi pratar med en idé, varpå vi själva tillskriver denna idé en himla massa personliga tankar (som styrs av våra egna erfarenheter). Den idé som vår samtalspartner uttryckte från början förlorar lite av sin rena form, vilket får mig att fundera över ifall vi någonsin kan förstå en annan människa på riktigt. MEN samtidigt kan man också genom sådana samtal komma fram till helt nya ting tillsammans. Lite ge och ta liksom. Hur som, älskar Cioran. Rekommenderar dock främst hans On the Heights of Despair, mycket kul bok. Tacohej. :)