Scan barcode
A review by monologgen
Strange Practice by Vivian Shaw
5.0
Strange Practice av Vivian Shaw har varit på min läslista ett par år. Äntligen kom jag mig för att läsa boken. Strange Practice är första boken av tre i serien Dr. Greta Helsing. De verkar vara fristående från varandra dock. Vi får följa Greta som ärvt sin pappas läkarmottagning för, som boken beskriver:
”Greta’s patients could largely be classified under the heading of monstrous – in its descriptive, rather than pejorative, sense: vampires, were-creatures, mummies, banshees, ghouls, bogeymen, the occasional arthritic barrow-wight. She herself was solidly and entirely human, with no noticeable eldritch qualities or powers whatsoever.”
Någon, eller någonting, börjar jaga Londons monstruösa. När Gretas patienter och hon själv blir måltavla för mördaren, börjar hon tillsammans med sin vän Ruthven att nysta i mysteriet med både livet och döden som insats. Ruthven är nämligen en tvåhundra år gammal (stenrik) vampyr som gör sitt bästa för att smälta in i det mänskliga samhället, eller som han själv beskriver sig:
“The easiest thing is to think of me as a large well-dressed mosquito, only with more developed social graces and without the disease-vector aspect.”
Att boken utspelar sig i en stad jag varit i, gör att världen känns väldigt trovärdig. Kanske bor det en vampyr eller en gast i lägenheten bredvid, vem vet. Samspelet mellan människor och monster är något av det bästa jag läst på länge. Förutom humorn då, som jag bara älskar. Jag har nog aldrig gjort så många markeringar i en bok tidigare. Jag skulle kunna ge fler exempel, men vill inte förstöra nöjet för nya läsare. Sammanfattningsvis är detta en fartfylld och humoristisk bok som är lättläst. Jag rekommenderar den varmt.
”Greta’s patients could largely be classified under the heading of monstrous – in its descriptive, rather than pejorative, sense: vampires, were-creatures, mummies, banshees, ghouls, bogeymen, the occasional arthritic barrow-wight. She herself was solidly and entirely human, with no noticeable eldritch qualities or powers whatsoever.”
Någon, eller någonting, börjar jaga Londons monstruösa. När Gretas patienter och hon själv blir måltavla för mördaren, börjar hon tillsammans med sin vän Ruthven att nysta i mysteriet med både livet och döden som insats. Ruthven är nämligen en tvåhundra år gammal (stenrik) vampyr som gör sitt bästa för att smälta in i det mänskliga samhället, eller som han själv beskriver sig:
“The easiest thing is to think of me as a large well-dressed mosquito, only with more developed social graces and without the disease-vector aspect.”
Att boken utspelar sig i en stad jag varit i, gör att världen känns väldigt trovärdig. Kanske bor det en vampyr eller en gast i lägenheten bredvid, vem vet. Samspelet mellan människor och monster är något av det bästa jag läst på länge. Förutom humorn då, som jag bara älskar. Jag har nog aldrig gjort så många markeringar i en bok tidigare. Jag skulle kunna ge fler exempel, men vill inte förstöra nöjet för nya läsare. Sammanfattningsvis är detta en fartfylld och humoristisk bok som är lättläst. Jag rekommenderar den varmt.