Scan barcode
A review by r0nnell
När hundarna kommer by Jessica Schiefauer
dark
reflective
fast-paced
- Plot- or character-driven? A mix
- Strong character development? No
- Loveable characters? No
- Diverse cast of characters? No
- Flaws of characters a main focus? It's complicated
1.0
Jag gillade verkligen inte den här boken. Ibland blev det nästan komiskt för att det var så sjuka och konstiga saker som hände. Även fast det var en kort bok tycker jag att den borde varit mycket kortare. Under den första halvan av boken hände det i princip ingenting. Jag tror att författarens syfte var att man skulle lära känna karaktärerna men det misslyckades totalt, jag tycker att karaktärerna förblir platta under hela bokens gång, de känns inte alls som verkliga människor vilket gör att man inte får någon relation till de.
Utöver det var alla karaktärer riktigt jobbiga. Under hela bokens gång önskade jag bara att någon skulle banka lite vett i de.
Isak är en riktig utnyttjare och har även en grov nivå av hybris. Han har tur att Ester ens kollar på honom.
Ester var också jobbig och tröttsam. Hon har ingen självrespekt och glömmer helt bort ditt eget värde, många gånger heter hon sig riktigt ignorant och irrationellt. Hennes världsbild är helt egocentrisk och så fort någon säger att hon ska ändra på sitt beteende blir hon arg och påstår att ”de inte förstår”, även när allt de vill är att hjälpa henne. Men emellanåt kunde jag ändå känna empati för henne för att Isak behandlade henne så dåligt, och eftersom hon älskade honom så mycket blundade hon bara för det. Hon behövde uppenbarligen hjälp med sin självkänsla. Men jag kunde ändå inte tycka allt för synd om henne så hon själv betedde sig riktigt dåligt och orimligt mot andra till och från. Mot slutet blev hennes och Isaks relation riktigt tjatig, särskilt vad det gällde att Ester skulle göra slut. Hon kom flera gånger fram till att Isak behandlade henne dåligt och att hon ville göra slut, men sedan gjorde han någon liten grej som fick henne att förlåt honom helt. Personer runt omkring henne försökte ju också hjälpa henne att inse att hon borde lämna Isak, och efter ett tag blev det så tjatigt att jag inte riktigt orakade bry mig längre.
Antons karaktär var inte lika dålig, författaren gav honom bara en dålig chans. Vi fick se alldeles för lite av honom och hans karaktär kändes luddig, det kändes inte riktigt som att författaren kunde förmedla vem han var. Om han hade skrivit bättre tror jag faktiskt att han hade kunnat vara en ganska intressant karaktär, jag skulle gärna vilja förstå mer av den och vad som motiverade de val han gjorde. Men det verkade helt ärligt som att han inte ens visst själv, så jag antar att det kanske inte ens var möjligt.
För att sammanfatta: Idén av boken var okej, men utförandet var riktigt dåligt. För mig är en av de viktigaste sakerna i en bok karaktärer som är älskvärda och som får mig att känna saker, jag villa att de ska känna riktiga. Vilket jag tror förklarar varför jag inte gillade den här boken alls, då karaktärerna hade ungefär lika mycket personlighet som en sten.
Jag hatade alla utom en, och han var mördaren.
Utöver det var alla karaktärer riktigt jobbiga. Under hela bokens gång önskade jag bara att någon skulle banka lite vett i de.
Isak är en riktig utnyttjare och har även en grov nivå av hybris. Han har tur att Ester ens kollar på honom.
Ester var också jobbig och tröttsam. Hon har ingen självrespekt och glömmer helt bort ditt eget värde, många gånger heter hon sig riktigt ignorant och irrationellt. Hennes världsbild är helt egocentrisk och så fort någon säger att hon ska ändra på sitt beteende blir hon arg och påstår att ”de inte förstår”, även när allt de vill är att hjälpa henne. Men emellanåt kunde jag ändå känna empati för henne för att Isak behandlade henne så dåligt, och eftersom hon älskade honom så mycket blundade hon bara för det. Hon behövde uppenbarligen hjälp med sin självkänsla. Men jag kunde ändå inte tycka allt för synd om henne så hon själv betedde sig riktigt dåligt och orimligt mot andra till och från. Mot slutet blev hennes och Isaks relation riktigt tjatig, särskilt vad det gällde att Ester skulle göra slut. Hon kom flera gånger fram till att Isak behandlade henne dåligt och att hon ville göra slut, men sedan gjorde han någon liten grej som fick henne att förlåt honom helt. Personer runt omkring henne försökte ju också hjälpa henne att inse att hon borde lämna Isak, och efter ett tag blev det så tjatigt att jag inte riktigt orakade bry mig längre.
Antons karaktär var inte lika dålig, författaren gav honom bara en dålig chans. Vi fick se alldeles för lite av honom och hans karaktär kändes luddig, det kändes inte riktigt som att författaren kunde förmedla vem han var. Om han hade skrivit bättre tror jag faktiskt att han hade kunnat vara en ganska intressant karaktär, jag skulle gärna vilja förstå mer av den och vad som motiverade de val han gjorde. Men det verkade helt ärligt som att han inte ens visst själv, så jag antar att det kanske inte ens var möjligt.
För att sammanfatta: Idén av boken var okej, men utförandet var riktigt dåligt. För mig är en av de viktigaste sakerna i en bok karaktärer som är älskvärda och som får mig att känna saker, jag villa att de ska känna riktiga. Vilket jag tror förklarar varför jag inte gillade den här boken alls, då karaktärerna hade ungefär lika mycket personlighet som en sten.
Jag hatade alla utom en, och han var mördaren.