Take a photo of a barcode or cover
A review by mindthebook
Mayhem by Sigrid Rausing
4.0
En kollega/vän skickade med mig den här från de brittiska öarna till den svenska ön, med orden "Den här var intressant. Den läser du snabbt." Så var det. Tyckte den var mycket välskriven och mycket tragisk.
Tänkte tidigt på Tolstojs "alla olyckliga familjer..."-citat. Vi pratade om hur Rausingbrodern tågluffade österut i sin ungdom och råkade träffa ett par italienskor på stranden i Goa. De frågade om han ville prova lite heroin och det ledde till ett långt missbruk. Vi pratade om hur det kan vara möjligt att ha fyra barn och tjänstefolk i ett stort Londonhus med ett minst sagt familjenormbrytande, väldigt hemligt, låst rum högst upp, där mamma och pappa tar tunga droger och ibland äter lite glass på nätterna. Det var också där Evas döda kropp hittades sommaren 2012 efter flera, flera års folie à deux.
Det märks att Sigrid Rausing är akademisk, litterär och har erfarenhet av att vara analysand i Freuds tradition. Finner mig snabbt till rätta bland hennes socialpsykologiska och sociologiska Milgram- och Goffmanreferenser. Vissa svengelska meningar känns lite hemtrevliga, t.ex. "I am, for the first time since it happened, alone in the house." (Tunga adverbial placeras först eller sist, som det heter, till skillnad från i svenskan.)
Tillstår slutligen att det är oundvikligt att känna ett visst klasshat; utöver Chelseahuset gråts det på gods i Sussex, i sommarstugor vid kustlinjen i Sverige etc. - så hur synd är det egentligen om den här familjen? Svar: mycket.
Tänkte tidigt på Tolstojs "alla olyckliga familjer..."-citat. Vi pratade om hur Rausingbrodern tågluffade österut i sin ungdom och råkade träffa ett par italienskor på stranden i Goa. De frågade om han ville prova lite heroin och det ledde till ett långt missbruk. Vi pratade om hur det kan vara möjligt att ha fyra barn och tjänstefolk i ett stort Londonhus med ett minst sagt familjenormbrytande, väldigt hemligt, låst rum högst upp, där mamma och pappa tar tunga droger och ibland äter lite glass på nätterna. Det var också där Evas döda kropp hittades sommaren 2012 efter flera, flera års folie à deux.
Det märks att Sigrid Rausing är akademisk, litterär och har erfarenhet av att vara analysand i Freuds tradition. Finner mig snabbt till rätta bland hennes socialpsykologiska och sociologiska Milgram- och Goffmanreferenser. Vissa svengelska meningar känns lite hemtrevliga, t.ex. "I am, for the first time since it happened, alone in the house." (Tunga adverbial placeras först eller sist, som det heter, till skillnad från i svenskan.)
Tillstår slutligen att det är oundvikligt att känna ett visst klasshat; utöver Chelseahuset gråts det på gods i Sussex, i sommarstugor vid kustlinjen i Sverige etc. - så hur synd är det egentligen om den här familjen? Svar: mycket.