A review by emmaanderssonv
The Goldfinch by Donna Tartt

Det har varit tre långsamma och deppiga månader men jag tog mig igenom boken och det var 100% värt det. Det var orimligt segt i mitten för allt var så deprimerande och ångestfyllt och under perioderna jag inte läste satt det liksom kvar. Det var inte liksom så påtaglig sorg eller hemskhet som andra böcker (typ a little life osv) men det va något som bara gnagde fast typ. Aja har sträckläst nu typ 350 sidor på några dagar vilket är mer än vad jag läst ur den här boken på två månader och jag rekommenderar stark om man har tålamodet. Så jättesuperbra jag vet inte hur jag ska återhämta mig riktigt. Nu ska jag gå och gråta hejdå