Take a photo of a barcode or cover
A review by fantastiskfiktion
The Last Murder at the End of the World by Stuart Turton
mysterious
medium-paced
- Plot- or character-driven? Plot
- Strong character development? It's complicated
- Loveable characters? Yes
- Diverse cast of characters? Yes
- Flaws of characters a main focus? No
3.5
⭐ Postapokalyptisk mysterieroman med Lost-känsla driven av en mordutredning ⭐
I en värld efter katastrofen täcker en dödlig dimma hela världen utom en liten ö. Där bor mänsklighetens sista hopp, en liten by på drygt hundratalet personer. Den gamla världen är glömd sedan generationer tillbaka, man lever i fred och harmoni och aldrig har ett mord begåtts på ön. Förrän nu.
Jag älskade verkligen Turtons tidigare bok The Seven Deaths of Evelyn Hardcastle, ända fram till upplösningen som helt enkelt inte höll det mått jag förväntar mig av en pusseldeckare. Den här är lite tvärt om. Jag har ibland svårt att följa med i händelseförloppet och detektivens resonemang. Känslan är ibland mer av en postapokalyptisk thriller än en deckare, trots mordmysteriet i berättelsens centrum. Det är också världsbygget och de mysterier som är inbyggda i detta som är det verkligt intressanta i historien, och mordutredningen mer av en motor för att föra berättelsen framåt än dess verkliga kärna. Och den här gången blir jag inte besviken över slutet, utan tvärtom fortsätter berättelsen att leverera långt bortom punkten då jag tror att det är slut.
Omdömet blir i slutändan lite splittrat. Boken marknadsförs som en deckare men går man in i den med förväntningar på en postapokalyptisk mysterieroman blir man nog mer nöjd. Men läsvärd är den definitivt, och det är ju alltid ett nöje att läsa en bok där författaren tydligt känner till och respekterar genrens konventioner men samtidigt väljer sin egen väg.
I en värld efter katastrofen täcker en dödlig dimma hela världen utom en liten ö. Där bor mänsklighetens sista hopp, en liten by på drygt hundratalet personer. Den gamla världen är glömd sedan generationer tillbaka, man lever i fred och harmoni och aldrig har ett mord begåtts på ön. Förrän nu.
Jag älskade verkligen Turtons tidigare bok The Seven Deaths of Evelyn Hardcastle, ända fram till upplösningen som helt enkelt inte höll det mått jag förväntar mig av en pusseldeckare. Den här är lite tvärt om. Jag har ibland svårt att följa med i händelseförloppet och detektivens resonemang. Känslan är ibland mer av en postapokalyptisk thriller än en deckare, trots mordmysteriet i berättelsens centrum. Det är också världsbygget och de mysterier som är inbyggda i detta som är det verkligt intressanta i historien, och mordutredningen mer av en motor för att föra berättelsen framåt än dess verkliga kärna. Och den här gången blir jag inte besviken över slutet, utan tvärtom fortsätter berättelsen att leverera långt bortom punkten då jag tror att det är slut.
Omdömet blir i slutändan lite splittrat. Boken marknadsförs som en deckare men går man in i den med förväntningar på en postapokalyptisk mysterieroman blir man nog mer nöjd. Men läsvärd är den definitivt, och det är ju alltid ett nöje att läsa en bok där författaren tydligt känner till och respekterar genrens konventioner men samtidigt väljer sin egen väg.