Scan barcode
A review by sarrehs
Fadren ; Fröken Julie by August Strindberg
4.0
Båda pjäserna, enligt min åsikt, är en maktkamp mellan könen. I "Fadren" leker Stringberg också med suggestions teorin där den starkaste viljan vinner över en annans vilja. Medan i "Fröken Julie" är kampen mer tydlig mellan kön och samhällsstatus. Jag medger att jag gärna skulle ville gå djupare in i verket och på så vis få mer förståelse för vad som faktiskt hände i "Fröken Julie".
Fadren: (uppdaterar när jag läser om pjäsen)
Fröken Julie: Jean är den ultimata definitionen av en 'fuckboy'. Tappade hakan av hur rutten en människa kunde vara. Fröken Julie var uppfostrad av en kvinna vars idéer om samhället lutade sig mot jämställdhet men krossades av mannens vilja och begär, vilket gav Julie en mer liberal hållning till samhället där hon inte riktigt kunde passa in då hon var alldeles för fin för botten klassen men alldeles för fast för att tillhöra den övre samhällsklassen.
Typiskt för pjäser är dramatiken, och i "Fröken Julie" skakade jag bara på huvudet över hur alla känslor mellan Jean och Fröken växlade, mest ifrån Julies håll. Var hon manipulativ eller bara rädslan och osäkerheten som satte sina spår?
Med Jean var jag säker, han brydde sig inte om känslor så mycket som att utnyttja sin chans att komma högre upp i samhället. När Julie berättade att hon inte hade tillgång till pengar brände han den bron men när hon hade pengar var han där som ett pistolskott utan någon hänsyn till Kristin.
Språket var lite svår att komma in i till en början men när man väl var van gick det som en dans och satte charm knorren på en annars roande dock förbryllande pjäs.
Fadren: (uppdaterar när jag läser om pjäsen)
Fröken Julie: Jean är den ultimata definitionen av en 'fuckboy'. Tappade hakan av hur rutten en människa kunde vara. Fröken Julie var uppfostrad av en kvinna vars idéer om samhället lutade sig mot jämställdhet men krossades av mannens vilja och begär, vilket gav Julie en mer liberal hållning till samhället där hon inte riktigt kunde passa in då hon var alldeles för fin för botten klassen men alldeles för fast för att tillhöra den övre samhällsklassen.
Typiskt för pjäser är dramatiken, och i "Fröken Julie" skakade jag bara på huvudet över hur alla känslor mellan Jean och Fröken växlade, mest ifrån Julies håll. Var hon manipulativ eller bara rädslan och osäkerheten som satte sina spår?
Med Jean var jag säker, han brydde sig inte om känslor så mycket som att utnyttja sin chans att komma högre upp i samhället. När Julie berättade att hon inte hade tillgång till pengar brände han den bron men när hon hade pengar var han där som ett pistolskott utan någon hänsyn till Kristin.
Språket var lite svår att komma in i till en början men när man väl var van gick det som en dans och satte charm knorren på en annars roande dock förbryllande pjäs.