A review by filippasundgren
The Moon Is a Harsh Mistress by Robert A. Heinlein

adventurous reflective medium-paced

• Plot- or character-driven? A mix
• Strong character development? Yes
• Loveable characters? It's complicated
• Diverse cast of characters? Yes
• Flaws of characters a main focus? No

3.5

Det är så fascinerande att denna bok skrevs på 60-talet och ändå lyckas vara relevant i dagens disskutioner om artificiell intelligens och hur den kan nyttjas för gott och ont. Även om begreppet ”AI” aldrig används så ställs frågan om Mike besitter ett medvetande - och många av hans handlingar talar för att han kan bilda relationer och personliga åsikter om världen kring honom. I berättelsen deriverar inte datorn från sin lojalitet, men frågan om huruvida den lika väl hade kunnat användas för ont med lite mänsklig övertalning finns alltid nära. 
Liksom artificiell intelligens diskuteras även mänsklighet och dess ramar. Jordens befolkning uppvisar svårigheter att respektera månens självständighet eftersom de ”bara är bönder och fångar”. Det står förmodligen nära med synen under 60-talet då ekonomin växte otroligt och rikedomar prioriterades över ett ärligt och lyckligt liv. Än idag så ses inte fängslade personer som delar av samhället på sina ställen i världen - även om det är självklarhet för oss i Sverige att fångar är människor i behov av rehabilitering. 
Handlingen spelar mycket på frihet och revolution. Inte konstigt kanske, jag vill minnas att de som växte upp på tiden som boken skrevs kallas för ”children of the revolution”. Många orättvisor konfronterade världsbefolkningen på den tiden och det är inte konstigt att det reflekteras i litteraturen. Teorin om att den enda vägen till frihet sker genom revolution och reform speglas starkt (shoutout Marx). Jag trodde vid många tillfällen att vi som läsare skulle vittna hur makt korrupterar individer, men jag är fortfarande osäker på om det verkligen hände så jag avstår från att utveckla den punkten.

Om man bortser från handlingen och karaktärerna finns det fortfarande mycket intressant innehåll i den här boken. Språket som används är väldigt spartanskt och snålt. Pronomen och andra termer för vem det är som uttalar sig saknas ofta. Jag misstänker att det var författarens egna teori om hur språket skulle se ut år 2077 - återstå att se antar jag. Redan idag ser vi förändringar i språket för dessa klasser, så det är antagligen inte så långt från sanningen. 
Kvinnosynen som presenteras på Luna är väldigt rolig. Inte hemskt realistisk (skulle jag misstänka) men kul att reflektera över.

Skulle jag rekommendera den här boken? Om man är intresserad av politisk teori och sci-fi: absolut! Det är ett intressant verk av sin tid. Den kommer däremot inte att erhålla en plats bland mina personliga favoriter. Känslorna som jag upplevde under bokens gång var inte tillräckligt radikala för att den ska uppnå favvostatus (även om jag blev upprörd i slutet).