A review by myexplodingnemo
Pet by Akwaeke Emezi

3.0

Hmmmm
Asså svag 3a?

Jag kände typ 4 av 5 tills att den började ta slut. Då sköljde bara en stark känsla av meningslöshet över mig, som stannade boken ut.

Boken är bra skriven och jag älskar älskar representationen med transpersoner, ickebinära, POC, personer som använder teckenspråk, rullstolar, queera osv osv. Och att alla bara får existera okommenterat.
(Cringe:ar dock då och då när det blir så svartvitt med änglar och monster.)

Men jag kan inte skaka av mig känslan av meningslöshet gentemot den här boken. Nånting i mig tycker att det kändes meningslöst att läsa om en läskig varelse som vaknar till liv och ska hämnas på ett barns förövare. (Offret är typ inte ens med i boken. Istället är storebrorsans kompis huvudpersonen vi får följa¡¡) Det känns som att det hade gått att porträttera storyn på ett mer meningsfullt sätt? Vad får vi läsare med oss av att ta del av den här historien? Varför ska vi läsa det här? Jag känner typ inte att jag hade behövt vara närvarande i det här.

Jag tyckte prologen (?) Bitter kändes nästan identisk till den här men mer välutvecklad och tydligare känsla av mening¿

Skönt dock att alla verkar älska den här. Att jag är i minoritet med känslan av meningslöshet.