You need to sign in or sign up before continuing.
Take a photo of a barcode or cover
lunaseline 's review for:
The Anatomy of Dreams
by Chloe Benjamin
Först såg jag omslaget (månar!). Sedan såg jag författarnamnet (The Immortalists!).
Men - klok som jag är - justerade jag mina förväntningar till rimliga nivåer. Detta är trots allt Benjamins debut, och samtidigt den andra boken jag läser av henne; hon kan inte förväntas ha nått sin höga nivå ännu och jag kan inte bli lika nyförälskad.
Det är en fin roman, men inte jättemycket mer. Blurpen på framsidan säger faktiskt det mesta: "A debut novel of subtlety, depth, intrigue and tenderness". Språket är både djupt och "tender", och premissen "intrigueing" - men för mig lyfter historien aldrig. I slutet får det lite fart, men det är något med karaktärerna som gör att en viss långsamhet och distans hela tiden kvarstår. Dessutom har jag alltid tyckt att det är rätt trist att läsa om drömmar. Det verkar alltid som att författare har kul när de gör det (de kan hitta på precis vad som helst, hur realistisk romanen annars är) - men abstraktionerna och konstigheterna ger inte så mycket för mig som läsare.
Samtidigt - väldigt mycket bättre bok än den senaste jag läste med drömmar i fokus (Karen Walkers "The Dreamers"), och även bättre skrivet än många böcker överlag.
Bara långt ifrån lika bra som den andra boken Benjamin själv har skrivit.
Men - klok som jag är - justerade jag mina förväntningar till rimliga nivåer. Detta är trots allt Benjamins debut, och samtidigt den andra boken jag läser av henne; hon kan inte förväntas ha nått sin höga nivå ännu och jag kan inte bli lika nyförälskad.
Det är en fin roman, men inte jättemycket mer. Blurpen på framsidan säger faktiskt det mesta: "A debut novel of subtlety, depth, intrigue and tenderness". Språket är både djupt och "tender", och premissen "intrigueing" - men för mig lyfter historien aldrig. I slutet får det lite fart, men det är något med karaktärerna som gör att en viss långsamhet och distans hela tiden kvarstår. Dessutom har jag alltid tyckt att det är rätt trist att läsa om drömmar. Det verkar alltid som att författare har kul när de gör det (de kan hitta på precis vad som helst, hur realistisk romanen annars är) - men abstraktionerna och konstigheterna ger inte så mycket för mig som läsare.
Samtidigt - väldigt mycket bättre bok än den senaste jag läste med drömmar i fokus (Karen Walkers "The Dreamers"), och även bättre skrivet än många böcker överlag.
Bara långt ifrån lika bra som den andra boken Benjamin själv har skrivit.