Take a photo of a barcode or cover
A review by lunaseline
Pappaklausulen by Jonas Hassen Khemiri
4.0
Jag tyckte väldigt mycket om Allt Jag inte Minns. Jag älskade Jag Ringer Mina Bröder. Den sistnämnda är en sån där bok som jag får den där "Ja!"-känslan av att minnas, även nu när jag inte minns så mycket av själva historien.
Pappaklausulen förlorar eventuellt på den känslan. Det blir inget !-tecken här. Men väl ett "Ja".
Igenkänningen går mig förbi: min pappa och min man har flera könsstereotypa egenheter, men inte de mest uppenbara och tidstypiska, min ursprungsfamilj var inte 80-talsskilsmässo:ig, min egen familj är långt ifrån Stockholmshipsterlivet o.s.v. Däremot ger boken något annat - eventuellt mer imponerande: jag känner igen igenkänningen, utan att karaktärerna blir rena stereotyper eller karikatyrer. Snyggt! Hela den grejen tjänar också enormt på att systern i storyn INTE blir samma typ av typiska generic woman (vilket ju också oftare tillfaller just birollerna). Också snyggt! Dessutom: kapitlet ur kidsens perspektiv? Eventuellt bäst i hela boken, vilket absolut inte tillhör vanligheterna. Barn i böcker brukar aldrig kännas så genuina och åldersmässigt rätt prickade. Supersnyggt!
Ja, ni ser ju: det blir en del utropstecken ändå. Men boken blir aningen för sval, och för tydlig och upprepande, för att nå femman.
Dock en stark 4. Med plus efter tack vare omslaget. Galet snyggt!
Pappaklausulen förlorar eventuellt på den känslan. Det blir inget !-tecken här. Men väl ett "Ja".
Igenkänningen går mig förbi: min pappa och min man har flera könsstereotypa egenheter, men inte de mest uppenbara och tidstypiska, min ursprungsfamilj var inte 80-talsskilsmässo:ig, min egen familj är långt ifrån Stockholmshipsterlivet o.s.v. Däremot ger boken något annat - eventuellt mer imponerande: jag känner igen igenkänningen, utan att karaktärerna blir rena stereotyper eller karikatyrer. Snyggt! Hela den grejen tjänar också enormt på att systern i storyn INTE blir samma typ av typiska generic woman (vilket ju också oftare tillfaller just birollerna). Också snyggt! Dessutom: kapitlet ur kidsens perspektiv? Eventuellt bäst i hela boken, vilket absolut inte tillhör vanligheterna. Barn i böcker brukar aldrig kännas så genuina och åldersmässigt rätt prickade. Supersnyggt!
Ja, ni ser ju: det blir en del utropstecken ändå. Men boken blir aningen för sval, och för tydlig och upprepande, för att nå femman.
Dock en stark 4. Med plus efter tack vare omslaget. Galet snyggt!