A review by jstroem
Pappaklausulen by Jonas Hassen Khemiri

5.0

Det är något med Khemiris språk som går rakt in i en. Khemiris prosa innefattar inte rader som man stryker under, det snarare är ett språk som greppar tag i en och inte släpper en lös. Jag har uppskattat alla hans böcker, men det var något med Pappaklausulen som väckte en obehaglig igenkänning i mig. Vissa karaktärer kan jag relatera till, vissa karaktärer kan jag se i människor i min omgivning, och det skrämde livet ur mig. I princip alla karaktärer är mer eller mindre osymatiska och svåra att tycka om, och det är just det som är så genialiskt. Khemiri visar de mörka sidor som finns i oss alla och som vi inte vill erkänna, och just det som kan få oss att säga "jag vet inte vad det är, men något hos den personen klickar inte med mig" om andra människor, när vi egentligen vet vad det är men inte vill artikulera det. Boken belyser hur lätt vi kritiserar andra, och hur vi kan vara självkritiska men ofta har en bild av oss själva som martyrer.

Jag var tvungen att lägga ner Pappaklausulen flera gånger för att den fick mig att må så dåligt, och jag kan inte komma ihåg när det hände mig senast. Helt otroligt.