Scan barcode
A review by dostojevskijs
Nybyggarna by Vilhelm Moberg
5.0
Det har gått nästan två år sedan Karl Oskars yngre bror begav sig till Kalifornien för att bli rik på guld vilket gjorde deras ensliga boning ute i skogen vid Ki-Chi-Saga ännu ensligare; närmaste granne är Danjel och Johan Petter som bor någon timme bort. Men en dag stöter Karl Oskar på en man när han är ute och fäller träd – en man som säger att han ska bosätta sig i närheten med sin familj. Trots att deras åkrar grönskar och deras barn är välgödda är det en lycka för dem båda att äntligen bli del av en större gemenskap igen; men speciellt för Kristina som har svårt att ta till sig engelskan och har svårt att slita sig från vardagssysslorna för att besöka sin vän Ulrika som bosatt sig inne i Stillwater efter att ha gift sig med stadens präst. Det dröjer inte länge förrän det blir fullt av svenska nybyggare runt sjön och de bildar snabbt ett eget litet samhälle; det är viktigt att de håller ihop som både nybyggare och landsmän.
Men skillnaden är störst för Robert som lämnade Minnesota när familjen fortfarande bodde i ett hus med endast ett rum där alla sov – och där de närmaste grannarna var antingen nativamerikaner eller vilda djur. Själv är han inte densamme pojk som begav sig till Kalifornien för vad som verkar vara så många år sedan. Han är sjukligt tunn, saknar flera tänder och verkar traumatiserad. Han pratar nöjt och stolt om hans resor i guldets land men på nätterna när hans onda öra håller honom vaken får man ta del till ett helt annat äventyr.
Det här var nog den mest känslomässigt laddade boken i serien; kanske är det därför jag är rätt säker på att detta är min favorit i serien – i alla fall hittills, jag har ju fortfarande en bok kvar att läsa. Trots att det har varit mycket död och dylikt i de tidigare böckerna, speciellt den första boken där Karl Oskar och Kristina förlorar sin äldsta dotter, så var det ett stort ämne i denna bok. Helt ärligt skulle jag vilja säga att av alla böcker så var död och förlust mest diskuterat i Nybyggarna. Det kändes som jag förstod karaktärerna mycket bättre efter varje kapitel.
Men en handling som jag vill uppmärksamma är Kristinas stora börda när det gäller att vara gravid och föda barn. Hon ber ofta till Gud att låta henne slippa fler barn. Hon är alltid så säker på att varje graviditet ska vara den som tar kål på henne. Trots detta anförtror hon sig aldrig till Karl Oskar, som inte verkar ta hänsyn till hennes uppenbara lidande. Han ser att det är otroligt jobbigt för henne, inte bara för att det är tufft med massor av barn utan för att varje graviditet verkar bli värre och värre att genomgå för henne, men ändå så fortsätter han att ha samlag med henne utan att diskutera det djupare med henne. Det oroar mig mycket – och visar större klyftor i deras förhållande än tidigare.
Men skillnaden är störst för Robert som lämnade Minnesota när familjen fortfarande bodde i ett hus med endast ett rum där alla sov – och där de närmaste grannarna var antingen nativamerikaner eller vilda djur. Själv är han inte densamme pojk som begav sig till Kalifornien för vad som verkar vara så många år sedan. Han är sjukligt tunn, saknar flera tänder och verkar traumatiserad. Han pratar nöjt och stolt om hans resor i guldets land men på nätterna när hans onda öra håller honom vaken får man ta del till ett helt annat äventyr.
Det här var nog den mest känslomässigt laddade boken i serien; kanske är det därför jag är rätt säker på att detta är min favorit i serien – i alla fall hittills, jag har ju fortfarande en bok kvar att läsa. Trots att det har varit mycket död och dylikt i de tidigare böckerna, speciellt den första boken där Karl Oskar och Kristina förlorar sin äldsta dotter, så var det ett stort ämne i denna bok. Helt ärligt skulle jag vilja säga att av alla böcker så var död och förlust mest diskuterat i Nybyggarna. Det kändes som jag förstod karaktärerna mycket bättre efter varje kapitel.
Men en handling som jag vill uppmärksamma är Kristinas stora börda när det gäller att vara gravid och föda barn. Hon ber ofta till Gud att låta henne slippa fler barn. Hon är alltid så säker på att varje graviditet ska vara den som tar kål på henne. Trots detta anförtror hon sig aldrig till Karl Oskar, som inte verkar ta hänsyn till hennes uppenbara lidande. Han ser att det är otroligt jobbigt för henne, inte bara för att det är tufft med massor av barn utan för att varje graviditet verkar bli värre och värre att genomgå för henne, men ändå så fortsätter han att ha samlag med henne utan att diskutera det djupare med henne. Det oroar mig mycket – och visar större klyftor i deras förhållande än tidigare.