Take a photo of a barcode or cover
Sadie ger sig ut på en manhunt efter sin lillasysters mördare. Förvissad om att den som gjort det är samma man som tog ifrån henne allt när hon var yngre beväpnar hon sig med en kniv, köper en bil och plockar med sig ett fotografi av honom för att kunna fråga sig fram.
Hon har inte längre något att förlora.
Han kan inte ta mer ifrån henne än han redan gjort.
Uppväxt i en dysfunktionell familj, med en alkoholiserad mamma och ständigt nya styvfäder är sex år yngre Mattie den enda Sadie har. När Mattie brutalt mördas är det som att mattan dras bort under fötterna: Sadie har inte längre någon - eller något - att leva för. Sitt eget liv har hon sedan länge sett som obetydligt. Kanske framförallt sedan Keith kom in i deras liv. I mammans liv i allmänhet, och i Sadies flickrum i synnerhet...
Parallellt med historien om Sadie följer vi en true crime-podcast som specialiserat sig på unga flickors försvinnanden och som bestämmer sig för att följa i Sadies spår. Vartannat kapitel är Sadies och vartannat är podcastens, den senare ständigt några steg efter. Det är ett intressant upplägg som gör historien spännande och ger karaktärerna mer djup. Problemen från Sadies uppväxt och relation till sin mamma, syster och mormors väninna får bredd och problematiseras tack vare programledaren i podcasten och de frågor han ställer.
Det är mörkt - hela tiden är det så mörkt - men Sadie är en otroligt beundransvärd karaktär. Hon stammar och får leva med att människorna hon möter ständigt tror att hon är lite dum, vilket hon alltid tar i beaktande när hon manövrerar sin omvärld och beräknar sina nästa drag. Jag följer med på hennes destruktiva resa för att jag känner ett sådant väldigt behov av att hålla henne i handen. Låta henne berätta och göra på sitt sätt för jag förstår varför hon måste göra det. Åh Sadie.
Hon har inte längre något att förlora.
Han kan inte ta mer ifrån henne än han redan gjort.
Uppväxt i en dysfunktionell familj, med en alkoholiserad mamma och ständigt nya styvfäder är sex år yngre Mattie den enda Sadie har. När Mattie brutalt mördas är det som att mattan dras bort under fötterna: Sadie har inte längre någon - eller något - att leva för. Sitt eget liv har hon sedan länge sett som obetydligt. Kanske framförallt sedan Keith kom in i deras liv. I mammans liv i allmänhet, och i Sadies flickrum i synnerhet...
Parallellt med historien om Sadie följer vi en true crime-podcast som specialiserat sig på unga flickors försvinnanden och som bestämmer sig för att följa i Sadies spår. Vartannat kapitel är Sadies och vartannat är podcastens, den senare ständigt några steg efter. Det är ett intressant upplägg som gör historien spännande och ger karaktärerna mer djup. Problemen från Sadies uppväxt och relation till sin mamma, syster och mormors väninna får bredd och problematiseras tack vare programledaren i podcasten och de frågor han ställer.
Det är mörkt - hela tiden är det så mörkt - men Sadie är en otroligt beundransvärd karaktär. Hon stammar och får leva med att människorna hon möter ständigt tror att hon är lite dum, vilket hon alltid tar i beaktande när hon manövrerar sin omvärld och beräknar sina nästa drag. Jag följer med på hennes destruktiva resa för att jag känner ett sådant väldigt behov av att hålla henne i handen. Låta henne berätta och göra på sitt sätt för jag förstår varför hon måste göra det. Åh Sadie.