Take a photo of a barcode or cover
oscarstockholm 's review for:
Madame Bovary
by Gustave Flaubert
Flaubert lär ha slagit vad med sina vänner om att han kunde skapa stor litteratur av det mest simpla och vardagliga ämne. Att döma av den betydelse litteraturhistoriker gett boken kan man nog lugnt säga att han lyckades. Den franska samtidens mottagande var ljumt, men efter att författaren åtalats (men frikänts) för oanständighet, fick den en hel del nyfikna läsare. Romanen är en korsbefruktning mellan satir, svulstig romantik, och detaljrik realism.
Bonddottern Emma gifter sig med tråkige landsortsläkaren Charles Bovary, som hon fort tröttnar på. Lik en Don Quijote drömmer hon sig bort med böckernas hjälp; hon ser framför sig slottsbaler, lyxkonsumtion och parisiska äventyr. Så småningom inleder hon också amorösa affärer med olika män. Hon är omättlig på shopping och billig erotik. Vägen mot helvetet är sedan kantad av svinutställningar, droskfärder och patetiska avskedsbrev.
Intrigen är omväxlande banal, klichéfylld och snaskig. Flera av figurerna är skrattretande eller direkt motbjudande; knappt någon vinner läsarnas gillande. Men allt berättas utan ställningstaganden eller moraliska domar. Flaubert ville vara en objektiv naturalist och letade ständigt efter de perfekta ordvalen i varje formulering. Skulle jag bara bedöma underhållningsvärdet hade betyget stannat på en trea, men romanen är ändå så pass viktig, intressant och smart att den förtjänar ett högre betyg.
Bonddottern Emma gifter sig med tråkige landsortsläkaren Charles Bovary, som hon fort tröttnar på. Lik en Don Quijote drömmer hon sig bort med böckernas hjälp; hon ser framför sig slottsbaler, lyxkonsumtion och parisiska äventyr. Så småningom inleder hon också amorösa affärer med olika män. Hon är omättlig på shopping och billig erotik. Vägen mot helvetet är sedan kantad av svinutställningar, droskfärder och patetiska avskedsbrev.
Intrigen är omväxlande banal, klichéfylld och snaskig. Flera av figurerna är skrattretande eller direkt motbjudande; knappt någon vinner läsarnas gillande. Men allt berättas utan ställningstaganden eller moraliska domar. Flaubert ville vara en objektiv naturalist och letade ständigt efter de perfekta ordvalen i varje formulering. Skulle jag bara bedöma underhållningsvärdet hade betyget stannat på en trea, men romanen är ändå så pass viktig, intressant och smart att den förtjänar ett högre betyg.