Scan barcode
A review by laramore
Springfloden by Rolf Börjlind, Cilla Börjlind
3.0
Jag har inte läst speciellt många deckare, men däremot har jag sett otroligt många deckare som tv-serier, och filmer. Deckare är min favoritgenre efter drama, så jag har en del krav ändå på genre. Det måste vara invecklat; jag vill analysera, klura, tänka och inte lista ut något förens mot mitten/slutet. Men, det ska vara logiskt och inte åka åt sjuttio olika håll som man inte har någon som helst aning om något längre, jag vill också ha intressanta och kluriga karaktärer. Ganska enkla baskrav, men det är inte många som håller upp till det. Framförallt inte bland bokdeckarna.
Gjorde då Springfloden det? Både ja och nej, faktiskt.
Jag fick analysera och tänka, dock inte så mycket klura. Det tog ett tag innan jag hade listat ut det, så där får den godkänt. Orsaken till det tror jag dock beror på att det var så många olika historier som pågick samtidigt så en hade inte riktigt tiden att lista ut det hela. Så angående "inte sjuttio olika håll samtidigt" får den nästan minus, då det var på kanten. Allt hänge ihop däremot, men några "perspektiv" tyckte jag att de kunde ha strykit. Det viktiga ifrån de perspektiven hade de kunnat tagit med ändå, men skrivit in det hos någon av de "större" karaktärerna som hade mer betydelse i boken. Mindre människor att hålla reda på, men också att vissa karaktärer faktiskt inte gav något annat än "just den infon".
Annars, övriga karaktärer var relativt bra. En stor blandning, vilket alltid är kul. Risken med för många karaktärer är dock att en aldrig riktigt kommer in på djupet hos någon av de, vilket gör att de känns lite "tunna" och tråkiga, och glöms bort fort eller blandas ihop. Det tyckte jag tyvärr hände i Springfloden. Jag hade även lite problem med att hålla isär personerna när det gällde vems perspektiv en läste ur, och "hann inte med" att det plötsligt var en ny person. Det kunde ha markerats bättre.
Det märks även att paret är filmmanusförfattare, då boken faller lite på att det "saknas" något hela tiden. En tv är vad som saknades. Men en helt okej deckare ändå, så ser fram emot tv-serien och nästa bok i serien.
Gjorde då Springfloden det? Både ja och nej, faktiskt.
Jag fick analysera och tänka, dock inte så mycket klura. Det tog ett tag innan jag hade listat ut det, så där får den godkänt. Orsaken till det tror jag dock beror på att det var så många olika historier som pågick samtidigt så en hade inte riktigt tiden att lista ut det hela. Så angående "inte sjuttio olika håll samtidigt" får den nästan minus, då det var på kanten. Allt hänge ihop däremot, men några "perspektiv" tyckte jag att de kunde ha strykit. Det viktiga ifrån de perspektiven hade de kunnat tagit med ändå, men skrivit in det hos någon av de "större" karaktärerna som hade mer betydelse i boken. Mindre människor att hålla reda på, men också att vissa karaktärer faktiskt inte gav något annat än "just den infon".
Annars, övriga karaktärer var relativt bra. En stor blandning, vilket alltid är kul. Risken med för många karaktärer är dock att en aldrig riktigt kommer in på djupet hos någon av de, vilket gör att de känns lite "tunna" och tråkiga, och glöms bort fort eller blandas ihop. Det tyckte jag tyvärr hände i Springfloden. Jag hade även lite problem med att hålla isär personerna när det gällde vems perspektiv en läste ur, och "hann inte med" att det plötsligt var en ny person. Det kunde ha markerats bättre.
Det märks även att paret är filmmanusförfattare, då boken faller lite på att det "saknas" något hela tiden. En tv är vad som saknades. Men en helt okej deckare ändå, så ser fram emot tv-serien och nästa bok i serien.