A review by lancefestivalen
Metro 2035 by Dmitry Glukhovsky

4.0

En stark avslutning på en helt okej romantrilogi. Jag hade turen att träffa författaren när jag köpte boken och har sade att det var mer politisk än de andra, och även om åtminstone första boken är en tydlig allegori över samhället, så tar han ett slags ställning här som han inte gjort i de tidigare. Det är befriande, men bitvis rörigt. Artiom - den lilla, enskilda människan (jaget) som börjat lyfta blicken och se världen - får se så mycket på samma gång att intrycken hotar att dränka både honom och läsaren. Sista tredjedelen eller så är en enda lång avslutning och Gluchovsky lyckas få mig att nästan jäkta igenom uppslag efter uppslag för att se hur allt ligger till och om det ska sluta som jag tror att det ska göra (det gör det - mer eller mindre). Litterärt sett (vad betyder det ens?) finns det kanske lite att önska och efter att ha klämt alla tre böckerna är jag lite mätt på metron, men hoppet lyser hela tiden mellan all cynism och nihilism som genomsyrar den värld vi rör oss igenom. I metron utspelar sig 1900-talet på nytt, komplett med nazismens, kommunismens och kapitalismens olika former av terror och förtryck och en terrorbalans som trycker ner såväl vän som fiende i lera och skit. Men solen - förutsatt att man kan och vågar lyfta blicken - går ändå upp över en vacker värld när natten äntligen är över.