You need to sign in or sign up before continuing.
Take a photo of a barcode or cover
kulakal 's review for:
Makers: The New Industrial Revolution
by Chris Anderson
Makers är fascinerande. Chris Anderson sätter fingret på något som händer och som är en verkligt möjlig väg framåt, utan att använda alltför överdrivna ord, för samhället.
Han får med väldigt mycket i sitt svep över skapare.
Han plockar med crowdfunding, hackers, remixare – men boken handlar allra mest om 3d-skrivare. Det är väldigt spännande att läsa hans tankar om utvecklingen. Det inspirerar och får åtminstone mina tankar att flyga.
Han får det att låta så enkelt. Komma på idén på morgonen. Rita den i ett 3D-program vid lunch och tillverka den i en fabrik med överkapacitet i Kina på eftermiddagen (eller för all del på skrivbordet). Det känns som en självklar utveckling. Det var svårt att tillverka en affisch själv för 30 år sedan. Det var svårt att skapa en webbsida för 10 år sedan. Det är svårt att tillverka en formgjuten sko idag. Men det kommer inte vara det. Mjukvaran kommer bli bättre, tillverkningsprocessen kommer bli tillgängligare.
Det finns redan idag 3D-printers som kan printa allt ifrån kött till hus. Den utvecklingen kommer bara gå snabbare och snabbare.
Den här delen är fascinerande. Jag gillar också Chris Andersons grepp att knyta den här utvecklingen till sin farfar som uppfann och patenterade det första automatiska sprinklersystemet. Om hur hans process skulle sett ut idag. Men det är också i sättet att knyta boken närmare Chris Anderson själv jag tycker han misslyckas med boken. En alltför stor del av boken är skriven som en annons för hans eget 3D-printingbolag 3DRobotics. Det finns intressanta saker i hans iakttagelser om hur hans bolag byggts upp, som till exempel hur han inte behövde veta något om vem hans partner som han grundade firman egentligen var förrän precis när de skulle formalisera bolaget – och då hade de redan arbetat ihop i några år, men den här berättelsen borde varit mer generell och hans egen historia bara berättad i korta drag.
Det är framför allt delen om 3DRobotics som drar ner betyget för mig. Boken är fascinerande. Den väcker massor av tankar i mig. Och det är ju vad jag har böcker till.
(Men det ska också tilläggas att jag inte tror på Chris egen teori att 3D-printing kommer bli större än webben. Men Chris är en entreprenör och en drömmare. Han ska tro det. Men webben kommer hålla 3D-printing i sig, och något inuti blir inte större än det som hållar det.)
Han får med väldigt mycket i sitt svep över skapare.
Han plockar med crowdfunding, hackers, remixare – men boken handlar allra mest om 3d-skrivare. Det är väldigt spännande att läsa hans tankar om utvecklingen. Det inspirerar och får åtminstone mina tankar att flyga.
Han får det att låta så enkelt. Komma på idén på morgonen. Rita den i ett 3D-program vid lunch och tillverka den i en fabrik med överkapacitet i Kina på eftermiddagen (eller för all del på skrivbordet). Det känns som en självklar utveckling. Det var svårt att tillverka en affisch själv för 30 år sedan. Det var svårt att skapa en webbsida för 10 år sedan. Det är svårt att tillverka en formgjuten sko idag. Men det kommer inte vara det. Mjukvaran kommer bli bättre, tillverkningsprocessen kommer bli tillgängligare.
Det finns redan idag 3D-printers som kan printa allt ifrån kött till hus. Den utvecklingen kommer bara gå snabbare och snabbare.
Den här delen är fascinerande. Jag gillar också Chris Andersons grepp att knyta den här utvecklingen till sin farfar som uppfann och patenterade det första automatiska sprinklersystemet. Om hur hans process skulle sett ut idag. Men det är också i sättet att knyta boken närmare Chris Anderson själv jag tycker han misslyckas med boken. En alltför stor del av boken är skriven som en annons för hans eget 3D-printingbolag 3DRobotics. Det finns intressanta saker i hans iakttagelser om hur hans bolag byggts upp, som till exempel hur han inte behövde veta något om vem hans partner som han grundade firman egentligen var förrän precis när de skulle formalisera bolaget – och då hade de redan arbetat ihop i några år, men den här berättelsen borde varit mer generell och hans egen historia bara berättad i korta drag.
Det är framför allt delen om 3DRobotics som drar ner betyget för mig. Boken är fascinerande. Den väcker massor av tankar i mig. Och det är ju vad jag har böcker till.
(Men det ska också tilläggas att jag inte tror på Chris egen teori att 3D-printing kommer bli större än webben. Men Chris är en entreprenör och en drömmare. Han ska tro det. Men webben kommer hålla 3D-printing i sig, och något inuti blir inte större än det som hållar det.)