bokforingenligtmonika 's review for:

Himlakroppar by Eleanor Catton, Ulla Danielsson

4.0

adventurous funny mysterious slow-paced

Plot or Character Driven: A mix

Strong character development: Complicated

Loveable characters: Complicated

Diverse cast of characters: Yes

Flaws of characters a main focus: Yes

---

Tegelstenar är något som ofta lockar mig, mer förr än nu, men det är något speciellt med att umgås med en bok i mer än några dagar. Himlakroppar är en av de tjockaste böcker jag har, 1112 sidor, men det som lockade allra mest med boken är miljön. Nya Zeeland. Så långt bort härifrån som man kan komma. När jag köpte den så tänkte jag väl inte att den skulle stå oläst i över nio år, men om jag ska vara helt ärlig så avskräckte både antal sidor och historien. I år tyckte jag att det var lika bra att ta med den i min Boktolva, så att den skulle bli läst.

Berättandet i den här historien påminner lite om Lydia Sandgrens Samlade verk. Boken är sanslöst ordrik och detaljnivån är smått löjlig. Till skillnad från Samlade verk så är Himlakroppar dock aldrig tråkig. Den har ett märkligt driv och håller mig fångad genom alla 1112 sidor. Den (påstådda) astrologiska aspekten förstår jag överhuvudtaget inte, men jag har förstått att den är exceptionell.

Himlakroppar är en märklig bok. På något besynnerligt sätt så behövs alla de där sidorna och orden. Än mer besynnerligt är att det faktiskt är, i någon mening, njutbart att läsa. Ingen är egentligen mer förvånad än jag.

OBS! Detta är en kraftigt förkortad text. Hela finns på min blogg https://bokslut.blogspot.com/2025/08/bok-himlakroppar-av-eleanor-catton.html