hjortronhyllan 's review for:

And Their Children After Them by Nicolas Mathieu

3.0

adventurous emotional funny slow-paced

Plot or Character Driven: Character

Strong character development: Yes

Loveable characters: Yes

Diverse cast of characters: Yes

Flaws of characters a main focus: N/A

---

 Jag plockade upp And Their Children After Them efter att ha sett att den blivit filmatiserad, en film jag ännu inte lyckats få tag i och måste då läsa den. Med tanke på innehållet och berättelsens premiss trodde jag att den redan skulle ha slagit större i Sverige, kanske som en sommarpocket mellan sommarprat och gotlandsfärjan. För det här är essensen som verkligen fångar känslan av att vara ung i en värld som känns både för liten och omöjlig att ta sig ur.

Romanen är en skarp och relativt okryddad skildring av ungdomsår, drömmarna, tristessen och den långsamma insikten om att livet kanske inte blir så mycket mer än det som redan finns runtomkring en. Här briljerar Mathieu i sin förmåga att fånga exakt hur det känns att vilja bort men inte veta vart, att famla efter något som känns på riktigt.

Berättelsen börjar under en stekhet sommar 1992, ett enligt mig kanonår, i en by i östra Frankrike. Här gör vi en djupdykning i tre franska ungdomars liv under en årsperiod. Vi följer dem genom ungdomens begär, klasskillnader, småkriminalitet, rasism och den där oundvikliga känslan av att ungdomsåren rinner mellan fingrarna. Mathieu skriver tätt inpå sina karaktärer, med en blick som varken romantiserar men ibland dömer. Tydligt “trainspotter inspirerade" fast med den franska hårdhetens charm.

Det är lite löjligt hur träffsäkert den fångar sin tidsanda, de kulturella referenserna sitter där de ska och bygger en värld som känns igenkännbar fast jag aldrig satt min fot i Frankrike som ungdom. Det ger romanen en egen sommar med puls, en blandning av förhärligande skärpa och ruffig realism.

Det svaga är att den är lång. Och ibland känns den nästan väl metodisk i sitt malande. Mathieu insisterar på att låta läsaren känna varje sekund av ungdomens utdragna leda, vilket är effektfullt, men i vissa partier hade en stramare redigering inte skadat överhuvudtaget.

Kortfattat är det en berättelse om en generation som växer upp i skuggan av en industriell och social nedgång, där klassamhällets osynliga gränser alltid är närvarande. Melankolisk men aldrig sentimental, politisk men aldrig predikande. Kanske är det just där som den träffar bäst, i känslan av att befinna sig mitt i något man trodde skulle vara för evigt.