Scan barcode
A review by talaomte
Järnulven by Siri Pettersen
adventurous
emotional
fast-paced
- Plot- or character-driven? Plot
- Strong character development? Yes
- Loveable characters? Yes
- Diverse cast of characters? Yes
- Flaws of characters a main focus? No
5.0
Järnulven handlar om Juva, en ung kvinna som försörjer sig som jägare och försöker ta sig bort från sin kontrollerande mor och makthungriga syster. Juva är av blodläsarsläkt men hon vill inte ha något med blodläsare att göra, eftersom det enligt hennes egna utsago bara är svindlare hela bunten. Men när ulvsjukan flammar upp i staden dras hon mot sin vilja in i en kamp som är så mycket större, och har så mycket mer historia, än hon kunnat ana.
Järnulven är en berättelse som drivs framåt av action, saker slängs på Juva från alla håll i ett allt snabbare och snabbare tempo, men aldrig glöms hennes känslor och inre liv bort, och mycket av Juvas kamp är fortfarande mot sig själv och sina egna minnen. Juva har minnen från sin barndom som hennes mor hela tiden sagt henne bara är fantasier och mardrömmar, men är dom verkligen det? Hon använder droger för att försöka kontrollera de episoder hon får som gör att hennes hjärtslag skenar iväg. Beskrivningen av dessa tillfällen, hur Juva upplever att världen trycker sig på och inte kan värja sig och allt bara snurrar snabbare och snabbare, går att tolka och läsa på olika sätt, men för mig är det en spot-on beskrivelse av uppbyggnaden till en panikångestattack och det är mycket obehagligt att läsa.
Spoilers förekommer i texten nedan.
Berättelsen cirklar kring Juva men vi får även följa två andra karaktärer, Nafraím och Rugen. Nafraím är en av de big bad wolfs och Rugen bara en helt vanlig rövhatt, men jag tycker definitivt mycket sämre om Rugen! Sett i ett universellt perspektiv gör Nafraím mångt mycket värre saker än Rugen och saker som har så mycket större och mer långtgående konsekvenser, men Rugen känns så verklig. Vi har alla någon gång mött en Rugen, och det är det som gör att han väcker en sådan avsmak. Nafraím må göra dåliga saker och drivs av en stark självbevarelsedrift som gör att han sätter sina intressen framför andras, men han njuter inte av att skada andra och han hymlar inte med vem han är eller vad han gör, inte för andra men framförallt inte för sig själv. Tills skillnad från Rugen som genuint tror att världen är skyldig honom något och som är lika lättkränkt som en katt (eller en vit medelålders man).
Jag rekommenderar denna bok till alla som gillar äventyr, berättelser som handlar om att växa upp, ödet, och att ta kontroll över sitt egna liv. Detta är första boken som jag läst av Siri Pettersen, men definitivt inte den sista!
talaomte.se
Järnulven är en berättelse som drivs framåt av action, saker slängs på Juva från alla håll i ett allt snabbare och snabbare tempo, men aldrig glöms hennes känslor och inre liv bort, och mycket av Juvas kamp är fortfarande mot sig själv och sina egna minnen. Juva har minnen från sin barndom som hennes mor hela tiden sagt henne bara är fantasier och mardrömmar, men är dom verkligen det? Hon använder droger för att försöka kontrollera de episoder hon får som gör att hennes hjärtslag skenar iväg. Beskrivningen av dessa tillfällen, hur Juva upplever att världen trycker sig på och inte kan värja sig och allt bara snurrar snabbare och snabbare, går att tolka och läsa på olika sätt, men för mig är det en spot-on beskrivelse av uppbyggnaden till en panikångestattack och det är mycket obehagligt att läsa.
Spoilers förekommer i texten nedan.
Berättelsen cirklar kring Juva men vi får även följa två andra karaktärer, Nafraím och Rugen. Nafraím är en av de big bad wolfs och Rugen bara en helt vanlig rövhatt, men jag tycker definitivt mycket sämre om Rugen! Sett i ett universellt perspektiv gör Nafraím mångt mycket värre saker än Rugen och saker som har så mycket större och mer långtgående konsekvenser, men Rugen känns så verklig. Vi har alla någon gång mött en Rugen, och det är det som gör att han väcker en sådan avsmak. Nafraím må göra dåliga saker och drivs av en stark självbevarelsedrift som gör att han sätter sina intressen framför andras, men han njuter inte av att skada andra och han hymlar inte med vem han är eller vad han gör, inte för andra men framförallt inte för sig själv. Tills skillnad från Rugen som genuint tror att världen är skyldig honom något och som är lika lättkränkt som en katt (eller en vit medelålders man).
Jag rekommenderar denna bok till alla som gillar äventyr, berättelser som handlar om att växa upp, ödet, och att ta kontroll över sitt egna liv. Detta är första boken som jag läst av Siri Pettersen, men definitivt inte den sista!
talaomte.se