Scan barcode
A review by ibokensvarld
The Swimmers by Julie Otsuka
3.0
Vad tycker jag om simmarna? Boken börjar med en djupdykning ner i simhallen och dess besökare. Vem de är, varför de är där och vad gör de med de är där. Jag gillar början av boken som beskriver varför de gillar simning och är en karaktärstudie av många simhallar runt om i världen. Sen dyker en oförklarlig spricka upp i simbassängens botten som påverkar besökarna på djupet.
”Vi har alla många frågor: Är sprickan tillfällig eller beständigt? Banal eller djup? Elakartad eller godartad eller - enligt James, etikern i bana två - moraliskt neutral? Varifrån kom den? Hur djup är den? Finns det någonting mer där? Vem bär skulden för den? Kan vi vända på den? Och viktigast av allt: Varför just vi?”
Boken handlar även om en av de äldre simmarna i simhallen när hennes minne sviktar och livet återspeglas i revy. I sista delen följer vi en vuxen dotter som försöker nå fram till sin mamma som lever med ett sviktande minne och demensdiagnos.
För mig var Simmarna en fin berättelse med ett rappt, nästan poetiskt språk. Julie Otsuka har ett speciellt språk som verkligen skiljer sig från mängden.
Bokens första del handlar om simhallen och dess besökare, samt om den mystiska sprickan i bassängens botten. Jag trodde först att boken skulle ha en lite mer mystisk vinkling gällande klimatpåverkan eller en dystopisk inriktning. Första delen förklaras inte närmre och när boken är utläst vill jag ha det till att sprickan i bassängens botten symboliserar demensens utveckling. Simmarnas reaktioner är de olika reaktionerna som man kan möta under demensens framfart.
I de två sista delarna följer man Alice som insjuknar i demens respektive Alice dotter som närstående. Det är fina, känslosamma porträtt som är väldigt trovärdiga från alla perspektiv som ges. Demenssjukdomar drabbar, som så många andra sjukdomar, hela familjen är hjärnan förtvinar.
Demens är en liten udda trope som jag gillar att läsa om då det berör mig så mycket varje gång. En av mina absoluta favoritböcker är Fortfarande Alice av Lisa Genova. Boken och filmatiseringen med Julianne Moore heter Still Alice, rekommenderar båda! För mig når Simmarna inte upp till Fortfarande Alice. Trots sitt tunga ämne landar Simmarna på 3 ⭐️.
”Vi har alla många frågor: Är sprickan tillfällig eller beständigt? Banal eller djup? Elakartad eller godartad eller - enligt James, etikern i bana två - moraliskt neutral? Varifrån kom den? Hur djup är den? Finns det någonting mer där? Vem bär skulden för den? Kan vi vända på den? Och viktigast av allt: Varför just vi?”
Boken handlar även om en av de äldre simmarna i simhallen när hennes minne sviktar och livet återspeglas i revy. I sista delen följer vi en vuxen dotter som försöker nå fram till sin mamma som lever med ett sviktande minne och demensdiagnos.
För mig var Simmarna en fin berättelse med ett rappt, nästan poetiskt språk. Julie Otsuka har ett speciellt språk som verkligen skiljer sig från mängden.
Bokens första del handlar om simhallen och dess besökare, samt om den mystiska sprickan i bassängens botten. Jag trodde först att boken skulle ha en lite mer mystisk vinkling gällande klimatpåverkan eller en dystopisk inriktning. Första delen förklaras inte närmre och när boken är utläst vill jag ha det till att sprickan i bassängens botten symboliserar demensens utveckling. Simmarnas reaktioner är de olika reaktionerna som man kan möta under demensens framfart.
I de två sista delarna följer man Alice som insjuknar i demens respektive Alice dotter som närstående. Det är fina, känslosamma porträtt som är väldigt trovärdiga från alla perspektiv som ges. Demenssjukdomar drabbar, som så många andra sjukdomar, hela familjen är hjärnan förtvinar.
Demens är en liten udda trope som jag gillar att läsa om då det berör mig så mycket varje gång. En av mina absoluta favoritböcker är Fortfarande Alice av Lisa Genova. Boken och filmatiseringen med Julianne Moore heter Still Alice, rekommenderar båda! För mig når Simmarna inte upp till Fortfarande Alice. Trots sitt tunga ämne landar Simmarna på 3 ⭐️.