Scan barcode
A review by tilda_bernhardt
The Dictionary of Obscure Sorrows by John Koenig
5.0
kunde bara läsa några sidor i taget för att hinna ta in allt. sen dela det med andra för plötsligt var det för mycket att bära själv
”occhiolism” - insikten i hur begränsade våra sinnen är. alla ljud vi inte kan uppfatta, lukterna vi aldrig kommer känna, hur hjärnan fyller i de blanka hålen med egna fantasier
”lyssamania” - rädslan av att någon är arg på dig. alltid förberedd på en utskällning, en utfrågning eller att bli ignorerad en dag, för anledningar du inte förstår
”indosentia” - rädslan i att dina känslor, det där magiska och mystiska eller så fruktansvärt smärtsamma, kan förklaras som rent biologiska. reducerade till hormoner, neuroner, en dålig natts sömn eller en diagnos på ett papper
”falesia” - insikten i att någon annans betydelse för dig, och din betydelse för dem, inte behöver vara lika. den du är kär i kanske bara ser dig som en vän. du kanske är en förebild till någon vars existens du inte vet om. den bästa kompisen som spelar en huvudroll i ditt liv, har dig som en utbytbar sidokaraktär i sitt
”pâro” - känslan av att allt du gör på något sätt är fel. det finns inget du kan äta som faktiskt är nyttigt, inget du kan säga som inte är problematiskt och inget sätt att uppfostra dina barn som inte kommer lämna dem traumatiserade
”zenosyne” - känslan av att tiden bara går fortare. varje år försvinner snabbare, varje dag blir kortare. den tionde sommaren kändes som en evighet medans den här knappt hann börja. plötsligt fyller du trettio och vet fortfarande inte vad du ska göra. en morgon vaknar du och kollar ner på beniga fingrar, möter ett skrynkligt ansikte i spegeln och undrar vart det enda livet du någonsin hade tog vägen
den är melankolisk, i alla fall för mig, och jag drunknar lätt i existensens absurditet. men det finns en tröst i att vi alla sitter i samma båt. kanske om man visste hur man pratade om det, hade man inte känt sig så ensam. därför blir orden betydelsefulla
”occhiolism” - insikten i hur begränsade våra sinnen är. alla ljud vi inte kan uppfatta, lukterna vi aldrig kommer känna, hur hjärnan fyller i de blanka hålen med egna fantasier
”lyssamania” - rädslan av att någon är arg på dig. alltid förberedd på en utskällning, en utfrågning eller att bli ignorerad en dag, för anledningar du inte förstår
”indosentia” - rädslan i att dina känslor, det där magiska och mystiska eller så fruktansvärt smärtsamma, kan förklaras som rent biologiska. reducerade till hormoner, neuroner, en dålig natts sömn eller en diagnos på ett papper
”falesia” - insikten i att någon annans betydelse för dig, och din betydelse för dem, inte behöver vara lika. den du är kär i kanske bara ser dig som en vän. du kanske är en förebild till någon vars existens du inte vet om. den bästa kompisen som spelar en huvudroll i ditt liv, har dig som en utbytbar sidokaraktär i sitt
”pâro” - känslan av att allt du gör på något sätt är fel. det finns inget du kan äta som faktiskt är nyttigt, inget du kan säga som inte är problematiskt och inget sätt att uppfostra dina barn som inte kommer lämna dem traumatiserade
”zenosyne” - känslan av att tiden bara går fortare. varje år försvinner snabbare, varje dag blir kortare. den tionde sommaren kändes som en evighet medans den här knappt hann börja. plötsligt fyller du trettio och vet fortfarande inte vad du ska göra. en morgon vaknar du och kollar ner på beniga fingrar, möter ett skrynkligt ansikte i spegeln och undrar vart det enda livet du någonsin hade tog vägen
den är melankolisk, i alla fall för mig, och jag drunknar lätt i existensens absurditet. men det finns en tröst i att vi alla sitter i samma båt. kanske om man visste hur man pratade om det, hade man inte känt sig så ensam. därför blir orden betydelsefulla