Take a photo of a barcode or cover
På planeten Solaris finns en enorm Ocean, som utgör en troligen levande och möjligen intelligent livsform som människan i decennier forskat på utan att egentligen bli ett dugg klokare. Jag tycker personligen det är underbart att Jessika Gedin i Babel benämner Solaris som en av hennes favoritromaner, en sorglig kärlekshistoria. Förvisso är kärleken (om man nu kan kalla den det?) mycket sorglig på många sätt - men är fokuset verkligen på kärlekshistorien? Det kan man verkligen tvista om, såklart. Jag tycker det är ett intressant grepp att oceanen spottar ur sig människoliknande varelser baserade på minnen hos forskarna på Solaris, och som står för någon slags skam eller skuld i forskarnas förfluta - men jag tycker kanske däremot att detta inte utvecklas tillräckligt för mitt tyckte. Det jag själv mest får ut ur den här boken är människans obönhörliga och desperata driv efter svar och kontakt med något annat intelligent och medvetet. Oceanen förblir dock tyst - den erbjuder inga svar, bara fler frågor.