anton 's review for:

Deadhouse Gates by Steven Erikson

3.0

---

Det tog verkligen musten ur mig att läsa Deadhouse Gates. I den andra delen i Malazan-serien så flyttas vi till en helt ny kontinent med helt nya karaktärer. All den möda som jag hade lagt på att sätta mig in i karaktärerna och världen (kontinenten) i första boken ledde inte till den större inlevelsen som en andra del brukar bjuda på. Snarare tvärt om. Att på nytt ta sig an utmaningen med att kastas in i händelsernas centrum på en ny kontinent(som för enkelhetens skull heter "The Seven Cities" - för det är ju inte alls förvirrande) var mentalt tyngre denna gången. Trots att jag slet i stort sett hela boken för att ta mig genom den så är betyget inte långt från en fyra. Det händer trots allt mycket episkt och slutet levererade återigen med råge.

Deadhouse Gates handlar i korthet om att urinvånarna på kontinenten Seven Cities gör revolt mot The Malazan Empire. En efter en faller städerna ur Malazans grepp och dessutom väcks en gammal argsint gud återigen till liv i öknen. Korta tankar om de olika perspektiven i boken:

Duiker/Coltaine
Utan tvekan min favoritdel. Coltaine är en av de högsta militära ledarna i The Malazan Empire på The Seven Cities när revolutionen drar igång. Han leder en enorm karavan med flyktingar mot den sista säkra hamnen på kontinenten. Jagad av enorma arméer får vi följa med på en desperat flykt genom öknen. Det bjuds på militära manövrar, spänning, tydlig berättarstruktur (thank god!), vidriga adelsmän och endel spännande vändningar. Duiker är en gammal historiker som gör sitt bästa för att dokumentera deras kamp för eftervärlden. Den här delen av boken var defintivt 5/5.

Kalam
Kalam är en av få återkommande ansikten från förra boken. Bara det höjde hans kapitel redan från start. Kalam är på jakt efter kejsarinnan av The Malazan Empire efter hennes svek. På sina ställen blixtrade det till, men jag hade nog förväntat mig lite mer av mästerlönnmördaren Kalams kapitel. Ibland känns lite för mycket som transportsträcka. Slutet levererade dock väldigt bra. 4/5

Fiddler/Crokus/Apsalar/Mappo/Icarum
Den här storylinen var på sina ställen i princip obegriplig. Hundratusentals år av historia presenterades, nya magisystem kom och försvann inom loppet av några sidor och det introducerades mängder med tillfälliga bikaraktärer. Den här delen kändes mest som en stor infodump för serien i stort. 2.5/5

Felisin
Bokens lågvattenmärke helt klart. Felisin var en ung adelsdam som gjorde sig ovän med fel personer vid fel tillfälle. Hon skickades till ett slavläger där hon tvingades utstå diverse hemskheter. Problemet är att Felisin helt enkelt verkar vara en dålig människa, både innan och efter hennes tid som slav. Hon beter sig allmänt oskönt mot allt och alla och visar aldrig den minsta tacksamhet. Hennes storyline leder mot något som skulle kunna bli en intressant clash, men jag har svårt att tro att jag kommer uppskatta att läsa om det om det kommer fortsätta vara ur Felisins synvinkel. Jag hade gärna sett att Felisins del av boken kortades ner till ett eller högst två kapitel. 1.5/5

Prognos för fortsatt läsande av serien:
Tro det eller ej men jag vill verkligen fortsätta ta mig genom Malazan. Det känns som en fantasyserie som ska läsas förr eller senare och jag är rädd att tappa för mycket om det blir ett stort uppehåll mellan böckerna. Kommande böcker är dock betydligt längre än dessa första två och det har jag inte riktigt i mig i nuläget tyvärr. Jag kommer nog försöka ge mig på trean i år åtminstone.

Betyg: 3.8/5