Take a photo of a barcode or cover
fannfran 's review for:
White Hot Kiss
by Jennifer L. Armentrout
I White Hot Kiss möter vi Layla en sjuttonårig tjej som lever i en värld där helvetet existerar och onda demoner går på jorden. I bokens ‘nutid’ har för ett antal år sedan demon aktiviteten på jorden ökat drastiskt och därmed kriminaliteten. Pågrund av detta har Wardens (en ras gargoyles vars uppgift är att skydda människan mot ondska/demoner) kommit ut ur garderoben. Layla är varken människa, gargoyle eller demon. Hon är en hybrid, en mix av warden och demon. Medan hon mer än något annat vill passa in hos the Wardens som adopterat henne, försöker hon samtidigt desperat trycka ner de egenskaper och behov hon har som demon. Hon har nämligen en kyss som dödar allting med en själ, god som ond. Hon är nämligen en själ-slukare.
Den här boken träffar vi på många klyschor, vi har good guy, bad guy triangel dramat, vi har the ”i just want to fit in, be normal” dilemmat och vi har den lite för perfekta huvudkaraktären, som är lite för bra för att vara sann. Med ett oemotståndligt utseende och en glänsande personlighet (som jag som läsare inte riktigt fick se). Men hur många young adult fantasy böcker har inte minst en klyscha?
När det kommer till world building ser jag inte direkt något speciellt, vi har demoner och vi har något som liknar änglar (the good guys). Vi har ett modernt samhälle som inte känner till att demoner går ibland dom och som inte får få reda på det. (Obvi.)
Karaktärerna var mja, mjä, okej. Vi har den slampiga, tjejiga bästa vännen vars uppgift är att få huvudkaraktären att framstå som ett helgon i jämförelse. Vi har den super söta, snälla adoptivbrodern som är rent utsagt adorbs. Vi har den coola bad boy karaktärer som är något pervers men framstår som sexigt tack vare hans oemotståndliga utseende. Den här karaktären slänger också iväg en och en annan sassy kommentar, vilket definitivt uppskattas. Sist men inte minst har vi vår huvudkaraktär.. Vad ska jag säga? Hon är the typical huvudkaraktär i en sådan här bok, hon har arvet som kommer leda till storhet, hon har utseendet och fighting glöden i sig, hon är tuff som få. Fast är hon verkligen det? Så fort hon hamnar i en svår situation, en situation hon kunnat visa vilken stark karaktär hon är, blir hon räddad. Way to go creating a heroine. Det känns mer som att Jennifer L. Armentrout hade mallen för den perfekta hjältinnan och sen inte utvecklade den helt. Besvikelsen. Det känns nästan som om hon la ner mer tid på vissa av de andra karaktärer än självaste huvudkaraktären.
Men summerat var detta faktiskt en bra bok, den var underhållande med en bra story och hyffsat intressanta karaktärer. Anledningen till att den inte får så många stjärnor av mig är för jag förväntade samma coola, sassy, ‘stå upp för sig själv’ karaktär som jag såg i Jennifers L. Armentrouts bokserie Lux (recension kommer). Jag ville ha roliga dialoger och ”aha, känn på den” moments.
Betyg: 3 stjärnor av 5
Den här boken träffar vi på många klyschor, vi har good guy, bad guy triangel dramat, vi har the ”i just want to fit in, be normal” dilemmat och vi har den lite för perfekta huvudkaraktären, som är lite för bra för att vara sann. Med ett oemotståndligt utseende och en glänsande personlighet (som jag som läsare inte riktigt fick se). Men hur många young adult fantasy böcker har inte minst en klyscha?
När det kommer till world building ser jag inte direkt något speciellt, vi har demoner och vi har något som liknar änglar (the good guys). Vi har ett modernt samhälle som inte känner till att demoner går ibland dom och som inte får få reda på det. (Obvi.)
Karaktärerna var mja, mjä, okej. Vi har den slampiga, tjejiga bästa vännen vars uppgift är att få huvudkaraktären att framstå som ett helgon i jämförelse. Vi har den super söta, snälla adoptivbrodern som är rent utsagt adorbs. Vi har den coola bad boy karaktärer som är något pervers men framstår som sexigt tack vare hans oemotståndliga utseende. Den här karaktären slänger också iväg en och en annan sassy kommentar, vilket definitivt uppskattas. Sist men inte minst har vi vår huvudkaraktär.. Vad ska jag säga? Hon är the typical huvudkaraktär i en sådan här bok, hon har arvet som kommer leda till storhet, hon har utseendet och fighting glöden i sig, hon är tuff som få. Fast är hon verkligen det? Så fort hon hamnar i en svår situation, en situation hon kunnat visa vilken stark karaktär hon är, blir hon räddad. Way to go creating a heroine. Det känns mer som att Jennifer L. Armentrout hade mallen för den perfekta hjältinnan och sen inte utvecklade den helt. Besvikelsen. Det känns nästan som om hon la ner mer tid på vissa av de andra karaktärer än självaste huvudkaraktären.
Men summerat var detta faktiskt en bra bok, den var underhållande med en bra story och hyffsat intressanta karaktärer. Anledningen till att den inte får så många stjärnor av mig är för jag förväntade samma coola, sassy, ‘stå upp för sig själv’ karaktär som jag såg i Jennifers L. Armentrouts bokserie Lux (recension kommer). Jag ville ha roliga dialoger och ”aha, känn på den” moments.
Betyg: 3 stjärnor av 5