A review by bokforingenligtmonika
Midnattssol by Jo Nesbø

4.0

Man är aldrig för gammal för att prova något nytt. Eller hur? För att göra något riktigt annorlunda så bestämde jag mig för att läsa Midnattssol, andra delen i den här serien, direkt efter att jag hade läst den första. Så brukar jag inte göra... Typiskt nog så visar det sig att detta med en fristående bok i en serie för en gångs skull är sant. Böckerna har egentligen inget alls med varandra att göra. Förutom att de är skrivna på ungefär samma sätt och att de som jagar huvudpersonen också förekommer i första boken.

Miljön är helt fantastisk. Vi har förflyttat oss från Oslo och ända längst upp i Norge, till en liten by befolkad av samer och laestadianer. Jag vet inte speciellt mycket om någon av dem och speciellt laestadianerna framställs väl inte odelat positivt. Fanatism av alla sorter skrämmer mig, men de har en del försonande drag också. Min favorit blir omedelbart tioårige Knut. En underbar och tragikomisk figur. Hans kommentarer är antingen rejält roliga eller rejält religiösa, företrädesvis att man kommer att brinna i helvetet. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta över en så indoktrinerad pojk.

Midnattssol är inte lika hårdkokt och korthuggen som Blod på snö, utan mer en fin berättelse som lyckas få in hela livet på dessa få sidor. Den blandar dramatik, komik och romantik på ett väldigt bra och effektfullt sätt. Det är otroligt skickligt.

OBS! Detta är en kraftigt förkortad text. Hela finns på min blogg