Scan barcode
A review by joth1006
Your Face Tomorrow: Dance and Dream by Javier Marías
4.0
Inte uppföljaren, utan andra bandet i boken Tu rosta mañana.
Väldigt krävande och tät text, långa meningar som spretar i anekdoter och resonemang. Var utmattande och tog mig väldig tid att läsa, men det var värt det. Texten är så insiktsfull och genomborrande, är så imponerad av Marías. Hans språkliga och psykologiska analyser är extremt träffsäkra, och därtill är han stilistisk som få.
Men jag har bekymmer som jag inte kan släppa, och det är med kvinnoporträtten. Marías har uppenbarlig haft en manlig läsare i åtanke när han skrev denna. Alla kvinnliga karaktärer värderas i deras sexuella attraktionskraft till huvudkaraktären, till sina ansvar för barnen (ett ansvar som aldrig delas av de manliga karaktärerna), eller deras undergivna relation till Män med Makt. Det känns väldigt tråkigt, hur kan en författare som i övrigt är så insiktsfull vara så vilsen i detta? Det blir ironiskt när en karaktär som enligt författaren är misogyn beskrivs med "- - - his chauvinistic side kept reappearing like a stigma, without his necessaritly intending it to" - exakt så känner jag inför Marías.
Ändå kan jag inte skriva av boken, för den är något annat. Huvudkaraktären Jack (eller Jaques eller Jacobo eller Jamie eller Iago) är en spion, men en spion av språket. Det är en spionroman på samma sätt som Paul Austers City of Glass är en deckare, fast denna är väldigt mycket mer välskriven och - tidlös. Drar av en stjärna pga ovan nämnda. Kommer läsa avslutande delen någon gång (när jag hämtat mig).
Väldigt krävande och tät text, långa meningar som spretar i anekdoter och resonemang. Var utmattande och tog mig väldig tid att läsa, men det var värt det. Texten är så insiktsfull och genomborrande, är så imponerad av Marías. Hans språkliga och psykologiska analyser är extremt träffsäkra, och därtill är han stilistisk som få.
Men jag har bekymmer som jag inte kan släppa, och det är med kvinnoporträtten. Marías har uppenbarlig haft en manlig läsare i åtanke när han skrev denna. Alla kvinnliga karaktärer värderas i deras sexuella attraktionskraft till huvudkaraktären, till sina ansvar för barnen (ett ansvar som aldrig delas av de manliga karaktärerna), eller deras undergivna relation till Män med Makt. Det känns väldigt tråkigt, hur kan en författare som i övrigt är så insiktsfull vara så vilsen i detta? Det blir ironiskt när en karaktär som enligt författaren är misogyn beskrivs med "- - - his chauvinistic side kept reappearing like a stigma, without his necessaritly intending it to" - exakt så känner jag inför Marías.
Ändå kan jag inte skriva av boken, för den är något annat. Huvudkaraktären Jack (eller Jaques eller Jacobo eller Jamie eller Iago) är en spion, men en spion av språket. Det är en spionroman på samma sätt som Paul Austers City of Glass är en deckare, fast denna är väldigt mycket mer välskriven och - tidlös. Drar av en stjärna pga ovan nämnda. Kommer läsa avslutande delen någon gång (när jag hämtat mig).